Job 7
1 Has not man his ordered time of trouble on the earth? and are not his days like the days of a servant working for payment?
En stridsmans liv lever ju människan på jorden, och hennes dagar äro såsom dagakarlens dagar.
2 As a servant desiring the shades of evening, and a workman looking for his payment:
Hon är lik en träl som flämtar efter skugga, lik en dagakarl som får bida efter sin lön.
3 So I have for my heritage months of pain to no purpose, and nights of weariness are given to me.
Så har jag fått till arvedel månader av elände; nätter av vedermöda hava blivit min lott.
4 When I go to my bed, I say, When will it be time to get up? but the night is long, and I am turning from side to side till morning light.
Så snart jag har lagt mig, är min fråga: "När skall jag då få stå upp?" Ty aftonen synes mig så lång; jag är övermätt av oro, innan morgonen har kommit.
5 My flesh is covered with worms and dust; my skin gets hard and then is cracked again.
Med förruttnelsens maskar höljes min kropp, med en skorpa lik jord; min hud skrymper samman och faller sönder.
6 My days go quicker than the cloth-worker's thread, and come to an end without hope.
Mina dagar fly snabbare än vävarens spole; de försvinna utan något hopp.
7 O, keep in mind that my life is wind: my eye will never again see good.
Tänk därpå att mitt liv är en fläkt, att mitt öga icke mer skall få se någon lycka.
8 The eye of him who sees me will see me no longer: your eyes will be looking for me, but I will be gone.
Den nu ser mig, hans öga skall ej vidare skåda mig; bäst din blick vilar på mig, är jag icke mer.
9 A cloud comes to an end and is gone; so he who goes down into the underworld comes not up again. (Sheol h7585)
Såsom ett moln som har försvunnit och gått bort, så är den som har farit ned i dödsriket; han kommer ej åter upp därifrån. (Sheol h7585)
10 He will not come back to his house, and his place will have no more knowledge of him.
Aldrig mer vänder han tillbaka till sitt hus, och hans plats vet icke av honom mer.
11 So I will not keep my mouth shut; I will let the words come from it in the pain of my spirit, my soul will make a bitter outcry.
Därför vill jag nu icke lägga band på min mun, jag vill taga till orda i min andes ångest, jag vill klaga i min själs bedrövelse.
12 Am I a sea, or a sea-beast, that you put a watch over me?
Icke är jag väl ett hav eller ett havsvidunder, så att du måste sätta ut vakt mot mig?
13 When I say, In my bed I will have comfort, there I will get rest from my disease;
När jag hoppas att min bädd skall trösta mig, att mitt läger skall lindra mitt bekymmer,
14 Then you send dreams to me, and visions of fear;
då förfärar du mig genom drömmar, och med syner förskräcker du mig.
15 So that a hard death seems better to my soul than my pains.
Nej, hellre vill jag nu bliva kvävd, hellre dö än vara blott knotor!
16 I have no desire for life, I would not be living for ever! Keep away from me, for my days are as a breath.
Jag är led vid detta; aldrig kommer jag åter till liv. Låt mig vara; mina dagar äro ju fåfänglighet.
17 What is man, that you have made him great, and that your attention is fixed on him,
Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, aktar på henne så noga,
18 And that your hand is on him every morning, and that you are testing him every minute?
synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?
19 How long will it be before your eyes are turned away from me, so that I may have a minute's breathing-space?
Huru länge skall det dröja, innan du vänder din blick ifrån mig, lämnar mig i fred ett litet andetag?
20 If I have done wrong, what have I done to you, O keeper of men? why have you made me a mark for your blows, so that I am a weariness to myself?
Om jag än har syndar, vad skadar jag därmed dig, du människornas bespejare? Varför har du satt mig till ett mål för dina angrepp och låtit mig bliva en börda för mig själv?
21 And why do you not take away my sin, and let my wrongdoing be ended? for now I go down to the dust, and you will be searching for me with care, but I will be gone.
Varför vill du icke förlåta mig min överträdelse, icke tillgiva mig min missgärning? Nu måste jag ju snart gå till vila i stoftet; om du söker efter mig, så är jag icke mer.
