Job 39
1 Have you knowledge of the rock-goats? or do you see the roes giving birth to their young?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Is the number of their months fixed by you? or is the time when they give birth ordered by you?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 They are bent down, they give birth to their young, they let loose the fruit of their body.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Their young ones are strong, living in the open country; they go out and do not come back again.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Who has let the ass of the fields go free? or made loose the bands of the loud-voiced beast?
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 To whom I have given the waste land for a heritage, and the salt land as a living-place.
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 He makes sport of the noise of the town; the voice of the driver does not come to his ears;
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 He goes looking for his grass-lands in the mountains, searching out every green thing.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 Will the ox of the mountains be your servant? or is his night's resting-place by your food-store?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Will he be pulling your plough with cords, turning up the valleys after you?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Will you put your faith in him, because his strength is great? will you give the fruit of your work into his care?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Will you be looking for him to come back, and get in your seed to the crushing-floor?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 Is the wing of the ostrich feeble, or is it because she has no feathers,
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 That she puts her eggs on the earth, warming them in the dust,
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 Without a thought that they may be crushed by the foot, and broken by the beasts of the field?
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 She is cruel to her young ones, as if they were not hers; her work is to no purpose; she has no fear.
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 For God has taken wisdom from her mind, and given her no measure of knowledge.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 When she is shaking her wings on high, she makes sport of the horse and of him who is seated on him.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Do you give strength to the horse? is it by your hand that his neck is clothed with power?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Is it through you that he is shaking like a locust, in the pride of his loud-sounding breath?
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 He is stamping with joy in the valley; he makes sport of fear.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 In his strength he goes out against the arms of war, turning not away from the sword.
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 The bow is sounding against him; he sees the shining point of spear and arrow.
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Shaking with passion, he is biting the earth; he is not able to keep quiet at the sound of the horn;
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 When it comes to his ears he says, Aha! He is smelling the fight from far off, and hearing the thunder of the captains, and the war-cries.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 Is it through your knowledge that the hawk takes his flight, stretching out his wings to the south?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 Or is it by your orders that the eagle goes up, and makes his resting-place on high?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 On the rock is his house, and on the mountain-top his strong place.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 From there he is watching for food; his eye sees it far off.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 His young have blood for their drink, and where the dead bodies are, there is he to be seen.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
