Exodus 1

1 Now these are the names of the sons of Israel who came into Egypt; every man and his family came with Jacob.

Och dessa äro namnen på Israels söner, som kommo till Egypten; med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:

2 Reuben, Simeon, Levi, and Judah;

Ruben, Simeon, Levi och Juda,

3 Issachar, Zebulun, and Benjamin;

Isaskar, Sebulon och Benjamin,

4 Dan and Naphtali, Gad and Asher.

Dan och Naftali, Gad och Aser.

5 All the offspring of Jacob were seventy persons: and Joseph had come to Egypt before them.

Tillsammans utgjorde de som hade utgått från Jakobs länd sjuttio personer; men Josef var redan förut i Egypten.

6 Then Joseph came to his end, and all his brothers, and all that generation.

Och Josef dog och alla hans bröder och hela det släktet.

7 And the children of Israel were fertile, increasing very greatly in numbers and in power; and the land was full of them.

Men Israels barn voro fruktsamma och växte till och förökade sig och blevo övermåttan talrika, så att landet blev uppfyllt av dem.

8 Now a new king came to power in Egypt, who had no knowledge of Joseph.

Då uppstod en ny konung över Egypten, en som icke visste av Josef.

9 And he said to his people, See, the people of Israel are greater in number and in power than we are:

Och denne sade till sitt folk: "Se, Israels barns folk är oss för stort och mäktigt.

10 Let us take care for fear that their numbers may become even greater, and if there is a war, they may be joined with those who are against us, and make an attack on us, and go up out of the land.

Välan, låt oss då gå klokt till väga med dem; eljest kunde de ännu mer föröka sig; och om ett krig komme på, kunde de förena sig med våra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga bort ur landet."

11 So they put overseers of forced work over them, in order to make their strength less by the weight of their work. And they made store-towns for Pharaoh, Pithom and Raamses.

Alltså satte man arbetsfogdar över dem och förtryckte dem med trälarbeten. Och de måste bygga åt Farao förrådsstäder, Pitom och Raamses.

12 But the more cruel they were to them, the more their number increased, till all the land was full of them. And the children of Israel were hated by the Egyptians.

Men ju mer man förtryckte dem, dess mer förökade de sig, och dess mer utbredde de sig, så att man begynte gruva sig för Israels barn.

13 And they gave the children of Israel even harder work to do:

Därför pålade egyptierna Israels barn ytterligare tvångsarbeten

14 And made their lives bitter with hard work, making building-material and bricks, and doing all sorts of work in the fields under the hardest conditions.

och förbittrade deras liv med hårt arbete på murbruk och tegel och med alla slags arbeten på marken korteligen, med tvångsarbeten av alla slag, som de läto dem utföra

15 And the king of Egypt said to the Hebrew women who gave help at the time of childbirth (the name of the one was Shiphrah and the name of the other Puah),

Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjälpte barnaföderskorna,

16 When you are looking after the Hebrew women in childbirth, if it is a son you are to put him to death; but if it is a daughter, she may go on living.

han sade: "När I förlösen de hebreiska kvinnorna, så sen efter, då de föda: om det är ett gossebarn, så döden det; är det ett flickebarn, så må det leva."

17 But the women had the fear of God, and did not do as the king of Egypt said, but let the male children go on living.

Men hjälpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke såsom konungen i Egypten hade sagt till dem, utan läto barnen leva.

18 And the king of Egypt sent for the women, and said to them, Why have you done this, and let the male children go on living?

Då kallade konungen i Egypten hjälpkvinnorna till sig och sade till dem: "Varför gören I så och låten barnen leva?"

19 And they said to Pharaoh, Because the Hebrew women are not like the Egyptian women, for they are strong, and the birth takes place before we come to them.

Hjälpkvinnorna svarade Farao: "De hebreiska kvinnorna äro icke såsom de egyptiska. De äro kraftigare; förrän hjälpkvinnan kommer till dem, hava de fött."

20 And the blessing of God was on these women: and the people were increased in number and became very strong.

Och Gud lät det gå väl för hjälpkvinnorna; och folket förökade sig och blev mycket talrikt.

21 And because the women who took care of the Hebrew mothers had the fear of God, he gave them families.

Eftersom hjälpkvinnorna fruktade Gud, lät han deras hus förkovras.

22 And Pharaoh gave orders to all his people, saying, Every son who comes to birth is to be put into the river, but every daughter may go on living.

Då bjöd Farao allt sitt folk och sade: "Alla nyfödda gossebarn- skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mån I låta leva."