John 7
1 And after these things Jesus walked in Galilee: for he would not walk in Judæa, because the Jews sought to kill him.
Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom.
2 Now the feast of the Jews, the feast of tabernacles, was at hand.
Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid.
3 His brethren therefore said unto him, Depart hence, and go into Judæa, that thy disciples also may behold thy works which thou doest.
Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör.
4 For no man doeth anything in secret, and himself seeketh to be known openly. If thou doest these things, manifest thyself to the world.
Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene.
5 For even his brethren did not believe on him.
Ty hans bröder trodde icke heller på honom.
6 Jesus therefore saith unto them, My time is not yet come; but your time is always ready.
Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo.
7 The world cannot hate you; but me it hateth, because I testify of it, that its works are evil.
Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond.
8 Go ye up unto the feast: I go not up unto this feast; because my time is not yet fulfilled.
Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad.
9 And having said these things unto them, he abode [still] in Galilee.
Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen.
10 But when his brethren were gone up unto the feast, then went he also up, not publicly, but as it were in secret.
Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga.
11 The Jews therefore sought him at the feast, and said, Where is he?
Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han?
12 And there was much murmuring among the multitudes concerning him: some said, He is a good man; others said, Not so, but he leadeth the multitude astray.
Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket.
13 Yet no man spake openly of him for fear of the Jews.
Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull.
14 But when it was now the midst of the feast Jesus went up into the temple, and taught.
Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde.
15 The Jews therefore marvelled, saying, How knoweth this man letters, having never learned?
Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd?
16 Jesus therefore answered them, and said, My teaching is not mine, but his that sent me.
Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver,
17 If any man willeth to do his will, he shall know of the teaching, whether it is of God, or [whether] I speak from myself.
Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf.
18 He that speaketh from himself seeketh his own glory: but he that seeketh the glory of him that sent him, the same is true, and no unrighteousness is in him.
Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom.
19 Did not Moses give you the law, and [yet] none of you doeth the law? Why seek ye to kill me?
Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig?
20 The multitude answered, Thou hast a demon: who seeketh to kill thee?
Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig?
21 Jesus answered and said unto them, I did one work, and ye all marvel because thereof.
Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på.
22 Moses hath given you circumcision (not that it is of Moses, but of the fathers); and on the sabbath ye circumcise a man.
Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen.
23 If a man receiveth circumcision on the sabbath, that the law of Moses may not be broken; are ye wroth with me, because I made a man every whit whole on the sabbath?
Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen?
24 Judge not according to appearance, but judge righteous judgment.
Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom.
25 Some therefore of them of Jerusalem said, Is not this he whom they seek to kill?
Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda?
26 And lo, he speaketh openly, and they say nothing unto him. Can it be that the rulers indeed know that this is the Christ?
Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus?
27 Howbeit we know this man whence he is: but when the Christ cometh, no one knoweth whence he is.
Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar.
28 Jesus therefore cried in the temple, teaching and saying, Ye both know me, and know whence I am; and I am not come of myself, but he that sent me is true, whom ye know not.
Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen.
29 I know him; because I am from him, and he sent me.
Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig.
30 They sought therefore to take him: and no man laid his hand on him, because his hour was not yet come.
Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen.
31 But of the multitude many believed on him; and they said, When the Christ shall come, will he do more signs than those which this man hath done?
Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver?
32 The Pharisees heard the multitude murmuring these things concerning him; and the chief priests and the Pharisees sent officers to take him.
Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom.
33 Jesus therefore said, Yet a little while am I with you, and I go unto him that sent me.
Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver.
34 Ye shall seek me, and shall not find me: and where I am, ye cannot come.
I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma.
35 The Jews therefore said among themselves, Whither will this man go that we shall not find him? will he go unto the Dispersion among the Greeks, and teach the Greeks?
Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna?
36 What is this word that he said, Ye shall seek me, and shall not find me; and where I am, ye cannot come?
Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma?
37 Now on the last day, the great [day] of the feast, Jesus stood and cried, saying, If any man thirst, let him come unto me and drink.
Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke.
38 He that believeth on me, as the scripture hath said, from within him shall flow rivers of living water.
Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar.
39 But this spake he of the Spirit, which they that believed on him were to receive: for the Spirit was not yet [given]; because Jesus was not yet glorified.
Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad.
40 [Some] of the multitude therefore, when they heard these words, said, This is of a truth the prophet.
Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet.
41 Others said, This is the Christ. But some said, What, doth the Christ come out of Galilee?
En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen?
42 Hath not the scripture said that the Christ cometh of the seed of David, and from Bethlehem, the village where David was?
Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var?
43 So there arose a division in the multitude because of him.
Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull.
44 And some of them would have taken him; but no man laid hands on him.
Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom.
45 The officers therefore came to the chief priests and Pharisees; and they said unto them, Why did ye not bring him?
Då kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit?
46 The officers answered, Never man so spake.
Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen.
47 The Pharisees therefore answered them, Are ye also led astray?
Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde?
48 Hath any of the rulers believed on him, or of the Pharisees?
Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom?
49 But this multitude that knoweth not the law are accursed.
Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt.
50 Nicodemus saith unto them (he that came to him before, being one of them),
Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem:
51 Doth our law judge a man, except it first hear from himself and know what he doeth?
Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör?
52 They answered and said unto him, Art thou also of Galilee? Search, and see that out of Galilee ariseth no prophet.
Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen.
53 [And they went every man unto his own house:
Och så gick hvar och en hem till sitt.
