Psalms 78
1 A contemplation by Asaph. Hear my teaching, my people. Turn your ears to the words of my mouth.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 I will open my mouth in a parable. I will utter dark sayings of old,
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 which we have heard and known, and our fathers have told us.
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 We will not hide them from their children, telling to the generation to come the praises of the LORD, his strength, and his wondrous deeds that he has done.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 For he established a covenant in Jacob, and appointed a teaching in Israel, which he commanded our fathers, that they should make them known to their children;
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 that the generation to come might know, even the children who should be born; who should arise and tell their children,
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 that they might set their hope in God, and not forget God’s deeds, but keep his commandments,
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 and might not be as their fathers— a stubborn and rebellious generation, a generation that did not make their hearts loyal, whose spirit was not steadfast with God.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 The children of Ephraim, being armed and carrying bows, turned back in the day of battle.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 They did not keep God’s covenant, and refused to walk in his law.
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 They forgot his doings, his wondrous deeds that he had shown them.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 He did marvelous things in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 He split the sea, and caused them to pass through. He made the waters stand as a heap.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 In the daytime he also led them with a cloud, and all night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 He split rocks in the wilderness, and gave them drink abundantly as out of the depths.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 Yet they still went on to sin against him, to rebel against the Most High in the desert.
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 They tempted God in their heart by asking food according to their desire.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 Yes, they spoke against God. They said, “Can God prepare a table in the wilderness?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Behold, he struck the rock, so that waters gushed out, and streams overflowed. Can he give bread also? Will he provide meat for his people?”
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 Therefore the LORD heard, and was angry. A fire was kindled against Jacob, anger also went up against Israel,
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 because they did not believe in God, and did not trust in his salvation.
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 Yet he commanded the skies above, and opened the doors of heaven.
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 He rained down manna on them to eat, and gave them food from the sky.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Man ate the bread of angels. He sent them food to the full.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 He caused the east wind to blow in the sky. By his power he guided the south wind.
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 He also rained meat on them as the dust, winged birds as the sand of the seas.
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 He let them fall in the middle of their camp, around their habitations.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 So they ate, and were well filled. He gave them their own desire.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 They did not turn from their cravings. Their food was yet in their mouths,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 when the anger of God went up against them, killed some of their strongest, and struck down the young men of Israel.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 For all this they still sinned, and did not believe in his wondrous works.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 Therefore he consumed their days in vanity, and their years in terror.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 When he killed them, then they inquired after him. They returned and sought God earnestly.
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 They remembered that God was their rock, the Most High God, their redeemer.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 But they flattered him with their mouth, and lied to him with their tongue.
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 For their heart was not right with him, neither were they faithful in his covenant.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 But he, being merciful, forgave iniquity, and did not destroy them. Yes, many times he turned his anger away, and did not stir up all his wrath.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 He remembered that they were but flesh, a wind that passes away, and does not come again.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 How often they rebelled against him in the wilderness, and grieved him in the desert!
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 They turned again and tempted God, and provoked the Holy One of Israel.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 They did not remember his hand, nor the day when he redeemed them from the adversary;
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 how he set his signs in Egypt, his wonders in the field of Zoan,
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 he turned their rivers into blood, and their streams, so that they could not drink.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 He sent among them swarms of flies, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 He also gave their increase to the caterpillar, and their labor to the locust.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 He destroyed their vines with hail, their sycamore fig trees with frost.
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 He also gave over their livestock to the hail, and their flocks to hot thunderbolts.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 He threw on them the fierceness of his anger, wrath, indignation, and trouble, and a band of angels of evil.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 He made a path for his anger. He did not spare their soul from death, but gave their life over to the pestilence,
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 and struck all the firstborn in Egypt, the chief of their strength in the tents of Ham.
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 But he led out his own people like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 He led them safely, so that they were not afraid, but the sea overwhelmed their enemies.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 He brought them to the border of his sanctuary, to this mountain, which his right hand had taken.
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 He also drove out the nations before them, allotted them for an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Yet they tempted and rebelled against the Most High God, and did not keep his testimonies,
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 but turned back, and dealt treacherously like their fathers. They were twisted like a deceitful bow.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 For they provoked him to anger with their high places, and moved him to jealousy with their engraved images.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 When God heard this, he was angry, and greatly abhorred Israel,
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 so that he abandoned the tent of Shiloh, the tent which he placed among men,
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 and delivered his strength into captivity, his glory into the adversary’s hand.
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 He also gave his people over to the sword, and was angry with his inheritance.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 Fire devoured their young men. Their virgins had no wedding song.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Their priests fell by the sword, and their widows could not weep.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Then the Lord awakened as one out of sleep, like a mighty man who shouts by reason of wine.
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 He struck his adversaries backward. He put them to a perpetual reproach.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 Moreover he rejected the tent of Joseph, and did not choose the tribe of Ephraim,
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 But chose the tribe of Judah, Mount Zion which he loved.
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 He built his sanctuary like the heights, like the earth which he has established forever.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 He also chose David his servant, and took him from the sheepfolds;
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 from following the ewes that have their young, he brought him to be the shepherd of Jacob, his people, and Israel, his inheritance.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 So he was their shepherd according to the integrity of his heart, and guided them by the skillfulness of his hands.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
