Psalms 44
1 For the Chief Musician. By the sons of Korah. A contemplative psalm. We have heard with our ears, God; our fathers have told us what work you did in their days, in the days of old.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 You drove out the nations with your hand, but you planted them. You afflicted the peoples, but you spread them abroad.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 For they did not get the land in possession by their own sword, neither did their own arm save them; but your right hand, your arm, and the light of your face, because you were favorable to them.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 God, you are my King. Command victories for Jacob!
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Through you, we will push down our adversaries. Through your name, we will tread down those who rise up against us.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 For I will not trust in my bow, neither will my sword save me.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 But you have saved us from our adversaries, and have shamed those who hate us.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 In God we have made our boast all day long. We will give thanks to your name forever. (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 But now you rejected us, and brought us to dishonor, and do not go out with our armies.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 You make us turn back from the adversary. Those who hate us take plunder for themselves.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 You have made us like sheep for food, and have scattered us among the nations.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 You sell your people for nothing, and have gained nothing from their sale.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 You make us a reproach to our neighbors, a scoffing and a derision to those who are around us.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 You make us a byword among the nations, a shaking of the head among the peoples.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 All day long my dishonor is before me, and shame covers my face,
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 at the taunt of one who reproaches and verbally abuses, because of the enemy and the avenger.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 All this has come on us, yet we have not forgotten you. We have not been false to your covenant.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Our heart has not turned back, neither have our steps strayed from your path,
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 though you have crushed us in the haunt of jackals, and covered us with the shadow of death.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 If we have forgotten the name of our God, or spread out our hands to a strange god,
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 will not God search this out? For he knows the secrets of the heart.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Yes, for your sake we are killed all day long. We are regarded as sheep for the slaughter.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Wake up! Why do you sleep, Lord? Arise! Do not reject us forever.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Why do you hide your face, and forget our affliction and our oppression?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 For our soul is bowed down to the dust. Our body clings to the earth.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Rise up to help us. Redeem us for your loving kindness’ sake.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
