Matthew 26
1 When Jesus had finished all these words, he said to his disciples,
Och det begaf sig, när Jesus hade lyktat all dessa ord, sade han till sina Lärjungar:
2 “You know that after two days the Passover is coming, and the Son of Man will be delivered up to be crucified.”
I veten att två dagar härefter varder Påska; och menniskones Son skall öfverantvardas till att korsfästas.
3 Then the chief priests, the scribes, and the elders of the people were gathered together in the court of the high priest, who was called Caiaphas.
Då församlade sig de öfverste Presterna och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfversta Prestens palats, som het Caiphas;
4 They took counsel together that they might take Jesus by deceit and kill him.
Och rådslogo, huru de måtte få gripa Jesum med list, och dräpa honom.
5 But they said, “Not during the feast, lest a riot occur among the people.”
Dock sade de: Icke i högtiden, att ett upplopp icke varder i folkena.
6 Now when Jesus was in Bethany, in the house of Simon the leper,
Då nu Jesus var i Bethanien, i den spitelska Simons hus,
7 a woman came to him having an alabaster jar of very expensive ointment, and she poured it on his head as he sat at the table.
Steg en qvinna fram till honom, och hade ett glas med dyr smörjelse; och göt det på hans hufvud, der han satt vid bord.
8 But when his disciples saw this, they were indignant, saying, “Why this waste?
Då hans Lärjungar det sågo, vordo de misslynte, och sade: Hvad gjordes denna förspillning behof?
9 For this ointment might have been sold for much and given to the poor.”
Denna smörjelse måtte man hafva väl dyrt sålt, och gifvit de fattiga.
10 However, knowing this, Jesus said to them, “Why do you trouble the woman? She has done a good work for me.
När Jesus det förnam, sade han till dem: Hvi gören I denna qvinnone illa tillfrids? ty hon hafver gjort med mig en god gerning.
11 For you always have the poor with you, but you do not always have me.
I hafven alltid fattiga när eder; men alltid hafven I icke mig.
12 For in pouring this ointment on my body, she did it to prepare me for burial.
Det hon hafver utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafver hon gjort mig till begrafning.
13 Most certainly I tell you, wherever this Good News is preached in the whole world, what this woman has done will also be spoken of as a memorial of her.”
Sannerliga säger jag eder, hvar som helst i hela verldene detta Evangelium varder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt varda henne till åminnelse.
14 Then one of the twelve, who was called Judas Iscariot, went to the chief priests
Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort till de öfversta Presterna;
15 and said, “What are you willing to give me if I deliver him to you?” So they weighed out for him thirty pieces of silver.
Och sade: Hvad viljen I gifva mig, att jag förråder eder honom? Och de vordo öfverens med honom om tretio silfpenningar.
16 From that time he sought opportunity to betray him.
Och ifrå den tiden sökte han tillfälle, att han måtte förråda honom.
17 Now on the first day of unleavened bread, the disciples came to Jesus, saying to him, “Where do you want us to prepare for you to eat the Passover?”
Men på första Sötbrödsdagen gingo Lärjungarna till Jesum, och sade till honom: Hvar vill du, att vi skole tillreda dig Påskalambet?
18 He said, “Go into the city to a certain person, and tell him, ‘The Teacher says, “My time is at hand. I will keep the Passover at your house with my disciples.”’”
Då sade han: Går in i staden till en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig vill jag hålla Påska, med mina Lärjungar.
19 The disciples did as Jesus commanded them, and they prepared the Passover.
Och Lärjungarna gjorde som Jesus befallde dem, och tillredde Påskalambet.
20 Now when evening had come, he was reclining at the table with the twelve disciples.
Och om aftonen satte han sig till bords med de tolf.
21 As they were eating, he said, “Most certainly I tell you that one of you will betray me.”
Och vid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.
22 They were exceedingly sorrowful, and each began to ask him, “It is not me, is it, Lord?”
Då vordo de svårliga bedröfvade, och begynte hvar i sin stad säga till honom: Herre, icke är jag den samme?
23 He answered, “He who dipped his hand with me in the dish will betray me.
Då svarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.
24 The Son of Man goes even as it is written of him, but woe to that man through whom the Son of Man is betrayed! It would be better for that man if he had not been born.”
Menniskones Son varder gåendes, som skrifvet är om honom; men ve den mennisko, af hvilko menniskones Son varder förrådd; det vore de menniskone bättre, att hon aldrig hade född varit.
25 Judas, who betrayed him, answered, “It is not me, is it, Rabbi?” He said to him, “You said it.”
Då svarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han till honom: Du sadet.
26 As they were eating, Jesus took bread, gave thanks for it, and broke it. He gave to the disciples and said, “Take, eat; this is my body.”
Men när de åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.
27 He took the cup, gave thanks, and gave to them, saying, “All of you drink it,
Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.
28 for this is my blood of the new covenant, which is poured out for many for the remission of sins.
Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hvilken utgjuten varder för mångom, till syndernas förlåtelse.
29 But I tell you that I will not drink of this fruit of the vine from now on, until that day when I drink it anew with you in my Father’s Kingdom.”
Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna vinträs frukt, intill den dagen jag varder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.
30 When they had sung a hymn, they went out to the Mount of Olives.
Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut till Oljoberget.
31 Then Jesus said to them, “All of you will be made to stumble because of me tonight, for it is written, ‘I will strike the shepherd, and the sheep of the flock will be scattered.’
Då sade Jesus till dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifvet: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola varda förskingrad.
32 But after I am raised up, I will go before you into Galilee.”
Men när jag är uppstånden igen, vill jag gå fram för eder i Galileen.
33 But Peter answered him, “Even if all will be made to stumble because of you, I will never be made to stumble.”
Då svarade Petrus, och sade till honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likväl aldrig förargas.
34 Jesus said to him, “Most certainly I tell you that tonight, before the rooster crows, you will deny me three times.”
Sade Jesus till honom: Sannerliga säger jag dig, att i desso nattene, förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor.
35 Peter said to him, “Even if I must die with you, I will not deny you.” All of the disciples also said likewise.
Sade Petrus till honom: Om jag skulle än dö med dig, vill jag icke neka dig. Sammaledes sade ock alle Lärjungarna.
36 Then Jesus came with them to a place called Gethsemane, and said to his disciples, “Sit here, while I go there and pray.”
Då kom Jesus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade till Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder.
37 He took with him Peter and the two sons of Zebedee, and began to be sorrowful and severely troubled.
Och han tog Petrum till sig, och de två Zebedei söner, och begynte bedröfvas och ängslas.
38 Then Jesus said to them, “My soul is exceedingly sorrowful, even to death. Stay here and watch with me.”
Då sade Jesus till dem: Min själ är bedröfvad intill döden; blifver här, och vaker med mig.
39 He went forward a little, fell on his face, and prayed, saying, “My Father, if it is possible, let this cup pass away from me; nevertheless, not what I desire, but what you desire.”
Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag vill, utan som du.
40 He came to the disciples and found them sleeping, and said to Peter, “What, could not you watch with me for one hour?
Och han kom till Lärjungarna, och fann dem sofvande; och sade till Petrum: Så förmådden I icke vaka ena stund med mig?
41 Watch and pray, that you do not enter into temptation. The spirit indeed is willing, but the flesh is weak.”
Vaker och beder, att I fallen icke uti frestelse; anden är viljog, men köttet är svagt.
42 Again, a second time he went away and prayed, saying, “My Father, if this cup cannot pass away from me unless I drink it, your desire be done.”
Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit att denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din vilje.
43 He came again and found them sleeping, for their eyes were heavy.
Så kom han, och fann dem åter sofvande; ty deras ögon voro tung.
44 He left them again, went away, and prayed a third time, saying the same words.
Och han lät då blifva dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.
45 Then he came to his disciples and said to them, “Are you still sleeping and resting? Behold, the hour is at hand, and the Son of Man is betrayed into the hands of sinners.
Då kom han till sina Lärjungar, och sade till dem: Ja, sofver nu, och hviler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antvardas i syndares händer.
46 Arise, let’s be going. Behold, he who betrays me is at hand.”
Står upp, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.
47 While he was still speaking, behold, Judas, one of the twelve, came, and with him a great multitude with swords and clubs, from the chief priests and elders of the people.
Och vid han än talade, si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med svärd och med stafrar, utsände af de öfversta Presterna, och af de äldsta i folket.
48 Now he who betrayed him had given them a sign, saying, “Whoever I kiss, he is the one. Seize him.”
Men den, som förrådde honom, hade gifvit dem ett tecken, sägandes: Hvilken jag kysser, den äret; tager honom.
49 Immediately he came to Jesus, and said, “Greetings, Rabbi!” and kissed him.
Då steg han hastigt fram till Jesum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.
50 Jesus said to him, “Friend, why are you here?” Then they came and laid hands on Jesus, and took him.
Då sade Jesus till honom: Min vän, hvarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på Jesum, och grepo honom.
51 Behold, one of those who were with Jesus stretched out his hand and drew his sword, and struck the servant of the high priest, and cut off his ear.
Och si, en af dem, som voro med Jesu, räckte ut handena, drog ut sitt svärd, och slog dens öfversta Prestens tjenare, och afhögg hans öra.
52 Then Jesus said to him, “Put your sword back into its place, for all those who take the sword will die by the sword.
Då sade Jesus till honom: Stick ditt svärd i sitt rum; ty alle de som taga till svärd, de skola förgås med svärd.
53 Or do you think that I could not ask my Father, and he would even now send me more than twelve legions of angels?
Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, att han skickade till mig mer än tolf legioner Änglar?
54 How then would the Scriptures be fulfilled that it must be so?”
Huru blefve då Skriften fullkomnad, att så ske skall?
55 In that hour Jesus said to the multitudes, “Have you come out as against a robber with swords and clubs to seize me? I sat daily in the temple teaching, and you did not arrest me.
I samma stundene sade Jesus till skaran: Lika som till en röfvare ären I utgångne, med svärd och stafrar, till att taga fatt på mig; hvar dag hafver jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafven icke gripit mig.
56 But all this has happened that the Scriptures of the prophets might be fulfilled.” Then all the disciples left him and fled.
Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfvergåfvo alle Lärjungarna honom, och flydde.
57 Those who had taken Jesus led him away to Caiaphas the high priest, where the scribes and the elders were gathered together.
Men de, som hade gripit Jesum, ledde honom till den öfversta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de äldste församlade voro.
58 But Peter followed him from a distance to the court of the high priest, and entered in and sat with the officers, to see the end.
Men Petrus följde honom långt efter, intill den öfversta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan.
59 Now the chief priests, the elders, and the whole council sought false testimony against Jesus, that they might put him to death,
Men de öfverste Presterne, och de äldste, och hela Rådet, sökte falskt vittnesbörd emot Jesum, att de måtte dräpa honom; och funno intet.
60 and they found none. Even though many false witnesses came forward, they found none. But at last two false witnesses came forward
Och ändock mång falsk vittne kommo fram, funno de likväl intet. På det sista kommo tu falsk vittne;
61 and said, “This man said, ‘I am able to destroy the temple of God, and to build it in three days.’”
Och sade: Denne hafver sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det upp i tre dagar.
62 The high priest stood up and said to him, “Have you no answer? What is this that these testify against you?”
Och den öfverste Presten stod upp, och sade till honom: Svarar du intet till det som desse vittna emot dig?
63 But Jesus stayed silent. The high priest answered him, “I adjure you by the living God that you tell us whether you are the Christ, the Son of God.”
Men Jesus tigde. Och den öfverste Presten svarade, och sade till honom: Jag besvär dig vid lefvandes Gud, att du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.
64 Jesus said to him, “You have said so. Nevertheless, I tell you, after this you will see the Son of Man sitting at the right hand of Power, and coming on the clouds of the sky.”
Sade Jesus till honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.
65 Then the high priest tore his clothing, saying, “He has spoken blasphemy! Why do we need any more witnesses? Behold, now you have heard his blasphemy.
Då ref den öfverste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafver förhädat Gud; hvad görs oss nu mer vittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.
66 What do you think?” They answered, “He is worthy of death!”
Hvad synes eder? Då svarade de, och sade: Han är saker till döden.
67 Then they spat in his face and beat him with their fists, and some slapped him,
Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfvarna; somlige kindpustade honom;
68 saying, “Prophesy to us, you Christ! Who hit you?”
Och sade: Spå oss, Christe, hvilken är den som dig slog.
69 Now Peter was sitting outside in the court, and a maid came to him, saying, “You were also with Jesus, the Galilean!”
Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom till honom en tjensteqvinna, och sade: Du vast ock med Jesu af Galileen.
70 But he denied it before them all, saying, “I do not know what you are talking about.”
Men han nekade för allom, och sade: Jag vet icke hvad du säger.
71 When he had gone out onto the porch, someone else saw him and said to those who were there, “This man also was with Jesus of Nazareth.”
Och när han gick ut genom dörrena, såg honom en annor ( tjensteqvinna ), och sade till dem som der voro: Denne var ock med Jesu Nazareno.
72 Again he denied it with an oath, “I do not know the man.”
Åter nekade han, och svor: Jag känner icke mannen.
73 After a little while those who stood by came and said to Peter, “Surely you are also one of them, for your speech makes you known.”
Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade till Petrum: Visserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.
74 Then he began to curse and to swear, “I do not know the man!” Immediately the rooster crowed.
Då begynte han förbanna sig, och svärja, att han kände icke mannen. Och straxt gol hanen.
75 Peter remembered the word which Jesus had said to him, “Before the rooster crows, you will deny me three times.” Then he went out and wept bitterly.
Då kom Petrus ihåg Jesu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skall du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.
