Matthew 15
1 Then Pharisees and scribes came to Jesus from Jerusalem, saying,
Då kommo till Jesum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:
2 “Why do your disciples disobey the tradition of the elders? For they do not wash their hands when they eat bread.”
Hvi bryta dina Lärjungar de äldstas stadgar? Förty de två intet sina händer, när de skola äta bröd.
3 He answered them, “Why do you also disobey the commandment of God because of your tradition?
Han svarade, och sade till dem: Hvi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?
4 For God commanded, ‘Honor your father and your mother,’ and, ‘He who speaks evil of father or mother, let him be put to death.’
Ty Gud hafver budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hvilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.
5 But you say, ‘Whoever may tell his father or his mother, “Whatever help you might otherwise have gotten from me is a gift devoted to God,”
Men I sägen: Hvar och en må säga till fader eller moder: Det är allt Gudi gifvet, som du skulle få af mig, dig till nytto. Dermed sker då, att ingen hedrar sin fader eller sina moder;
6 he shall not honor his father or mother.’ You have made the commandment of God void because of your tradition.
Och hafven dermed gjort Guds bud till intet, för edra stadgars skull.
7 You hypocrites! Well did Isaiah prophesy of you, saying,
I skrymtare, Esaias hafver rätt spått om eder, sägandes:
8 ‘These people draw near to me with their mouth, and honor me with their lips; but their heart is far from me.
Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.
9 And they worship me in vain, teaching as doctrine rules made by men.’”
Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom som är menniskobud.
10 He summoned the multitude, and said to them, “Hear, and understand.
Och han kallade till sig folket, och sade till dem: Hörer, och förstår.
11 That which enters into the mouth does not defile the man; but that which proceeds out of the mouth, this defiles the man.”
Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det, som utgår af munnen, det besmittar menniskona.
12 Then the disciples came and said to him, “Do you know that the Pharisees were offended when they heard this saying?”
Då stego hans Lärjungar fram, och sade till honom: Vetst du, att Phariseerna förargades, när de hörde detta ordet?
13 But he answered, “Every plant which my heavenly Father did not plant will be uprooted.
Han svarade, och sade: Hvar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafver, skall uppryckas med rötter.
14 Leave them alone. They are blind guides of the blind. If the blind guide the blind, both will fall into a pit.”
Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare; hvar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.
15 Peter answered him, “Explain the parable to us.”
Då svarade Petrus, och sade till honom: Uttyd oss denna liknelsen.
16 So Jesus said, “Do you also still not understand?
Då sade Jesus: Ären I ock ännu oförståndige?
17 Do not you understand that whatever goes into the mouth passes into the belly and then out of the body?
Förstån I icke ännu, att allt det, som ingår genom munnen, det går i buken, och hafver sin naturliga utgång?
18 But the things which proceed out of the mouth come out of the heart, and they defile the man.
Men det, som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona;
19 For out of the heart come evil thoughts, murders, adulteries, sexual sins, thefts, false testimony, and blasphemies.
Ty af hjertat utgå onda tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufveri, falsk vittne, hädelse.
20 These are the things which defile the man; but to eat with unwashed hands does not defile the man.”
Det äro de stycke, som besmitta menniskona; men äta med otvagna händer, besmittar icke menniskona.
21 Jesus went out from there and withdrew into the region of Tyre and Sidon.
Och Jesus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar.
22 Behold, a Canaanite woman came out from those borders and cried, saying, “Have mercy on me, Lord, you son of David! My daughter is severely possessed by a demon!”
Och si, en Cananeisk qvinna kom af de landsändar, och ropade till honom, och sade: O Herre, Davids Son, förbarma dig öfver mig; min dotter qväljs jämmerliga af djefvulen.
23 But he answered her not a word. His disciples came and begged him, saying, “Send her away; for she cries after us.”
Men han svarade henne icke ett ord. Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.
24 But he answered, “I was not sent to anyone but the lost sheep of the house of Israel.”
Men han svarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan till de borttappada får af Israels hus.
25 But she came and worshiped him, saying, “Lord, help me.”
Men hon kom, och tillbad honom, sägandes: Herre, hjelp mig.
26 But he answered, “It is not appropriate to take the children’s bread and throw it to the dogs.”
Då svarade han, och sade: Det är icke höfveligit att taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundarna.
27 But she said, “Yes, Lord, but even the dogs eat the crumbs which fall from their masters’ table.”
Svarade hon: Ja, Herre; dock likväl äta hundarna af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.
28 Then Jesus answered her, “Woman, great is your faith! Be it done to you even as you desire.” And her daughter was healed from that hour.
Då svarade Jesus, och sade till henne: O qvinna, din tro är stor; ske dig som du vill. Och hennes dotter blef helbregda i samma stund.
29 Jesus departed from there and came near to the sea of Galilee; and he went up on the mountain and sat there.
Och Jesus gick dädan länger fram, och kom till det Galileiska hafvet; och gick upp på ett berg, och satte sig der.
30 Great multitudes came to him, having with them the lame, blind, mute, maimed, and many others, and they put them down at his feet. He healed them,
Och till honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för Jesu fötter; och han gjorde dem helbregda;
31 so that the multitude wondered when they saw the mute speaking, the injured healed, the lame walking, and the blind seeing—and they glorified the God of Israel.
Så att folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.
32 Jesus summoned his disciples and said, “I have compassion on the multitude, because they have continued with me now three days and have nothing to eat. I do not want to send them away fasting, or they might faint on the way.”
Och Jesus kallade sina Lärjungar till sig, och sade: Jag ömkar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta; och jag vill icke låta dem ifrå mig fastande, att de icke skola gifvas upp i vägen.
33 The disciples said to him, “Where could we get so many loaves in a deserted place as to satisfy so great a multitude?”
Då sade hans Lärjungar till honom: Hvar skole vi få här i öknene så mycket bröd, der vi kunne mätta så mycket folk med?
34 Jesus said to them, “How many loaves do you have?” They said, “Seven, and a few small fish.”
Sade Jesus till dem: Huru mång bröd hafven I? De sade: Sju, och några små fiskar.
35 He commanded the multitude to sit down on the ground;
Då böd han folket sätta sig ned på jordena;
36 and he took the seven loaves and the fish. He gave thanks and broke them, and gave to the disciples, and the disciples to the multitudes.
Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfvo folkena.
37 They all ate and were filled. They took up seven baskets full of the broken pieces that were left over.
Och de åto alle, och vordo mätte; och upptogo det öfver var i styckom, sju korgar fulla.
38 Those who ate were four thousand men, in addition to women and children.
Och de som åto voro fyratusend män, förutan qvinnor och barn.
39 Then he sent away the multitudes, got into the boat, and came into the borders of Magdala.
Och när han hade skiljt folket ifrå sig, steg han till skepps, och kom uti den gränson vid Magdala.
