Mark 15
1 Immediately in the morning the chief priests, with the elders, scribes, and the whole council, held a consultation, bound Jesus, carried him away, and delivered him up to Pilate.
Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.
2 Pilate asked him, “Are you the King of the Jews?” He answered, “So you say.”
Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.
3 The chief priests accused him of many things.
Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.
4 Pilate again asked him, “Have you no answer? See how many things they testify against you!”
Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.
5 But Jesus made no further answer, so that Pilate marveled.
Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.
6 Now at the feast he used to release to them one prisoner, whomever they asked of him.
Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.
7 There was one called Barabbas, bound with his fellow insurgents, men who in the insurrection had committed murder.
Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.
8 The multitude, crying aloud, began to ask him to do as he always did for them.
Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.
9 Pilate answered them, saying, “Do you want me to release to you the King of the Jews?”
Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?
10 For he perceived that for envy the chief priests had delivered him up.
Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.
11 But the chief priests stirred up the multitude, that he should release Barabbas to them instead.
Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.
12 Pilate again asked them, “What then should I do to him whom you call the King of the Jews?”
Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?
13 They cried out again, “Crucify him!”
Då ropade de åter: Korsfäst honom.
14 Pilate said to them, “Why, what evil has he done?” But they cried out exceedingly, “Crucify him!”
Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.
15 Pilate, wishing to please the multitude, released Barabbas to them, and handed over Jesus, when he had flogged him, to be crucified.
Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.
16 The soldiers led him away within the court, which is the Praetorium; and they called together the whole cohort.
Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;
17 They clothed him with purple; and weaving a crown of thorns, they put it on him.
Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;
18 They began to salute him, “Hail, King of the Jews!”
Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;
19 They struck his head with a reed and spat on him, and bowing their knees, did homage to him.
Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.
20 When they had mocked him, they took the purple cloak off him, and put his own garments on him. They led him out to crucify him.
Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.
21 They compelled one passing by, coming from the country, Simon of Cyrene, the father of Alexander and Rufus, to go with them that he might bear his cross.
Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.
22 They brought him to the place called Golgotha, which is, being interpreted, “The place of a skull.”
Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.
23 They offered him wine mixed with myrrh to drink, but he did not take it.
Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.
24 Crucifying him, they parted his garments among them, casting lots on them, what each should take.
Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.
25 It was the third hour when they crucified him.
Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.
26 The superscription of his accusation was written over him: “THE KING OF THE JEWS.”
Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.
27 With him they crucified two robbers, one on his right hand, and one on his left.
Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.
28 The Scripture was fulfilled which says, “He was counted with transgressors.”
Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.
29 Those who passed by blasphemed him, wagging their heads and saying, “Ha! You who destroy the temple and build it in three days,
Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.
30 save yourself, and come down from the cross!”
Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.
31 Likewise, also the chief priests mocking among themselves with the scribes said, “He saved others. He cannot save himself.
Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.
32 Let the Christ, the King of Israel, now come down from the cross, that we may see and believe him.” Those who were crucified with him also insulted him.
Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.
33 When the sixth hour had come, there was darkness over the whole land until the ninth hour.
Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.
34 At the ninth hour Jesus cried with a loud voice, saying, “Eloi, Eloi, lama sabachthani?” which is, being interpreted, “My God, my God, why have you forsaken me?”
Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?
35 Some of those who stood by, when they heard it, said, “Behold, he is calling Elijah.”
Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.
36 One ran, and filling a sponge full of vinegar, put it on a reed and gave it to him to drink, saying, “Let him be. Let’s see whether Elijah comes to take him down.”
Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.
37 Jesus cried out with a loud voice, and gave up the spirit.
Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.
38 The veil of the temple was torn in two from the top to the bottom.
Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.
39 When the centurion, who stood by opposite him, saw that he cried out like this and breathed his last, he said, “Truly this man was the Son of God!”
Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.
40 There were also women watching from afar, among whom were both Mary Magdalene and Mary the mother of James the less and of Joses, and Salome;
Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.
41 who, when he was in Galilee, followed him and served him; and many other women who came up with him to Jerusalem.
Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.
42 When evening had now come, because it was the Preparation Day, that is, the day before the Sabbath,
Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,
43 Joseph of Arimathaea, a prominent council member who also himself was looking for God’s Kingdom, came. He boldly went in to Pilate, and asked for Jesus’ body.
Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.
44 Pilate was surprised to hear that he was already dead; and summoning the centurion, he asked him whether he had been dead long.
Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.
45 When he found out from the centurion, he granted the body to Joseph.
Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.
46 He bought a linen cloth, and taking him down, wound him in the linen cloth and laid him in a tomb which had been cut out of a rock. He rolled a stone against the door of the tomb.
Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.
47 Mary Magdalene and Mary the mother of Joses, saw where he was laid.
Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.
