Luke 18
1 He also spoke a parable to them that they must always pray and not give up,
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 saying, “There was a judge in a certain city who did not fear God and did not respect man.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 A widow was in that city, and she often came to him, saying, ‘Defend me from my adversary!’
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 He would not for a while; but afterward he said to himself, ‘Though I neither fear God nor respect man,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 yet because this widow bothers me, I will defend her, or else she will wear me out by her continual coming.’”
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 The Lord said, “Listen to what the unrighteous judge says.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 Will not God avenge his chosen ones who are crying out to him day and night, and yet he exercises patience with them?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 I tell you that he will avenge them quickly. Nevertheless, when the Son of Man comes, will he find faith on the earth?”
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 He also spoke this parable to certain people who were convinced of their own righteousness, and who despised all others:
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 “Two men went up into the temple to pray; one was a Pharisee, and the other was a tax collector.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 The Pharisee stood and prayed by himself like this: ‘God, I thank you that I am not like the rest of men: extortionists, unrighteous, adulterers, or even like this tax collector.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 I fast twice a week. I give tithes of all that I get.’
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 But the tax collector, standing far away, would not even lift up his eyes to heaven, but beat his chest, saying, ‘God, be merciful to me, a sinner!’
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 I tell you, this man went down to his house justified rather than the other; for everyone who exalts himself will be humbled, but he who humbles himself will be exalted.”
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 They were also bringing their babies to him, that he might touch them. But when the disciples saw it, they rebuked them.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 Jesus summoned them, saying, “Allow the little children to come to me, and do not hinder them, for God’s Kingdom belongs to such as these.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 Most certainly, I tell you, whoever does not receive God’s Kingdom like a little child, he will in no way enter into it.”
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 A certain ruler asked him, saying, "Good Teacher, what shall I do to inherit consummate (aiōnios g166) life?"
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 Jesus asked him, “Why do you call me good? No one is good, except one: God.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 You know the commandments: ‘Do not commit adultery,’ ‘Do not murder,’ ‘Do not steal,’ ‘Do not give false testimony,’ ‘Honor your father and your mother.’”
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 He said, “I have observed all these things from my youth up.”
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 When Jesus heard these things, he said to him, “You still lack one thing. Sell all that you have and distribute it to the poor. Then you will have treasure in heaven; then come, follow me.”
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 But when he heard these things, he became very sad, for he was very rich.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 Jesus, seeing that he became very sad, said, “How hard it is for those who have riches to enter into God’s Kingdom!
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 For it is easier for a camel to enter in through a needle’s eye than for a rich man to enter into God’s Kingdom.”
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 Those who heard it said, “Then who can be saved?”
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 But he said, “The things which are impossible with men are possible with God.”
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 Peter said, “Look, we have left everything and followed you.”
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 He said to them, “Most certainly I tell you, there is no one who has left house, or wife, or brothers, or parents, or children, for God’s Kingdom’s sake,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 He took the twelve aside and said to them, “Behold, we are going up to Jerusalem, and all the things that are written through the prophets concerning the Son of Man will be completed.
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 For he will be delivered up to the Gentiles, will be mocked, treated shamefully, and spit on.
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 They will scourge and kill him. On the third day, he will rise again.”
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 They understood none of these things. This saying was hidden from them, and they did not understand the things that were said.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 As he came near Jericho, a certain blind man sat by the road, begging.
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 Hearing a multitude going by, he asked what this meant.
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 They told him that Jesus of Nazareth was passing by.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 He cried out, “Jesus, you son of David, have mercy on me!”
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 Those who led the way rebuked him, that he should be quiet; but he cried out all the more, “You son of David, have mercy on me!”
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 Standing still, Jesus commanded him to be brought to him. When he had come near, he asked him,
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 “What do you want me to do?” He said, “Lord, that I may see again.”
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 Jesus said to him, “Receive your sight. Your faith has healed you.”
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 Immediately he received his sight and followed him, glorifying God. All the people, when they saw it, praised God.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
