Luke 14
1 When he went into the house of one of the rulers of the Pharisees on a Sabbath to eat bread, they were watching him.
Och det hände sig, att han kom uti ens mans hus, som var en öfverste för de Phariseer, om en Sabbath, till att få sig mat; och de vaktade på honom.
2 Behold, a certain man who had dropsy was in front of him.
Och si, en vattusigtig menniska var der för honom.
3 Jesus, answering, spoke to the lawyers and Pharisees, saying, “Is it lawful to heal on the Sabbath?”
Då svarade Jesus, och sade till de lagkloka och Phariseer: Må man någon hela om Sabbathen?
4 But they were silent. He took him, and healed him, and let him go.
Och de tigde. Men han tog honom till sig, och gjorde honom helbregda; och lät gån.
5 He answered them, “Which of you, if your son or an ox fell into a well, would not immediately pull him out on a Sabbath day?”
Och han svarade, sägandes till dem: Hvilkens edars åsne eller oxe faller uti brunnen, och går han icke straxt till att draga honom ut, om Sabbathsdagen?
6 They could not answer him regarding these things.
Och de kunde intet svara honom dertill.
7 He spoke a parable to those who were invited, when he noticed how they chose the best seats, and said to them,
Då sade han ock till dem, som budne voro, en liknelse; märkandes, huru de sökte efter att sitta främst, sägandes till dem:
8 “When you are invited by anyone to a wedding feast, do not sit in the best seat, since perhaps someone more honorable than you might be invited by him,
När du blifver buden af någrom till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet; att icke tilläfventyrs någor kommer, som buden är af honom, och är ärligare än du;
9 and he who invited both of you would come and tell you, ‘Make room for this person.’ Then you would begin, with shame, to take the lowest place.
Och då kommer han, som både dig och honom budit hafver, och säger till dig: Gif denna rum; och då måste du med blygd begynna sitta ned bätter;
10 But when you are invited, go and sit in the lowest place, so that when he who invited you comes, he may tell you, ‘Friend, move up higher.’ Then you will be honored in the presence of all who sit at the table with you.
Utan heldre, när du varder buden, gack, och sätt dig i yttersta rummet; att, då han kommer, som dig budit hafver, må han säga till dig: Min vän, sitt upp bätter; och då sker dig heder för dem, som der med dig till bords sitta.
11 For everyone who exalts himself will be humbled, and whoever humbles himself will be exalted.”
Ty hvar och en, som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.
12 He also said to the one who had invited him, “When you make a dinner or a supper, do not call your friends, nor your brothers, nor your kinsmen, nor rich neighbors, or perhaps they might also return the favor, and pay you back.
Sade han ock desslikes till honom, som honom budit hade: När du gör middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke dina vänner, eller dina bröder, eller dina fränder, eller dina grannar, som rike äro; att de icke bjuda dig igen, och löna dig dina välgerning;
13 But when you make a feast, ask the poor, the maimed, the lame, or the blind;
Utan heldre, då du gör gästabåd, kalla de fattiga, sjuka, halta och blinda.
14 and you will be blessed, because they do not have the resources to repay you. For you will be repaid in the resurrection of the righteous.”
Och salig äst du; ty de förmå icke löna dig igen; men dig varder igenlönt i de rättfärdigas uppståndelse.
15 When one of those who sat at the table with him heard these things, he said to him, “Blessed is he who will feast in God’s Kingdom!”
Men då en af dem, som vid bordet såto, detta hörde, sade han till honom: Salig är den som äter bröd i Guds rike.
16 But he said to him, “A certain man made a great supper, and he invited many people.
Då sade han till honom: En man hade tillredt en stor nattvard, och böd många;
17 He sent out his servant at supper time to tell those who were invited, ‘Come, for everything is ready now.’
Och utsände sin tjenare, den stund nattvarden skulle stå, att han skulle säga dem som budne voro: Kommer; ty all ting äro nu redo.
18 They all as one began to make excuses. “The first said to him, ‘I have bought a field, and I must go and see it. Please have me excused.’
Och de begynte allesammans ursaka sig. Den förste sade till honom: Jag hafver köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.
19 “Another said, ‘I have bought five yoke of oxen, and I must go try them out. Please have me excused.’
Och den andre sade: Jag hafver köpt fem par oxar, och jag måste gå bort och försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.
20 “Another said, ‘I have married a wife, and therefore I cannot come.’
Och den tredje sade: Jag hafver tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.
21 “That servant came, and told his lord these things. Then the master of the house, being angry, said to his servant, ‘Go out quickly into the streets and lanes of the city, and bring in the poor, maimed, blind, and lame.’
Och tjenaren kom, och sade sin herra allt detta igen. Då vardt husbonden vred, och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut på gator och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta och blinda haf härin.
22 “The servant said, ‘Lord, it is done as you commanded, and there is still room.’
Och tjenaren sade: Herre, jag hafver gjort som du böd, och här är ännu rum.
23 “The lord said to the servant, ‘Go out into the highways and hedges, and compel them to come in, that my house may be filled.
Då sade herren till tjenaren: Gack ut på vägar och gårdar, och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.
24 For I tell you that none of those men who were invited will taste of my supper. For many are called, but few are chosen.’”
Ty jag säger eder, att ingen af de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.
25 Now great multitudes were going with him. He turned and said to them,
Och gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:
26 “If anyone comes to me, and does not disregard his own father, mother, wife, children, brothers, and sisters, yes, and his own life also, he cannot be my disciple.
Hvilken som kommer till mig, och icke hatar sin fader och moder, och hustru, och barn, och bröder, och systrar, och dertill sitt eget lif, han kan icke vara min Lärjunge.
27 Whoever does not bear his own cross and come after me, cannot be my disciple.
Och hvilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge.
28 For which of you, desiring to build a tower, does not first sit down and count the cost, to see if he has enough to complete it?
Hvilken är den af eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och öfverlägger bekostningen, om han hafver det han behöfver till att fullborda det med?
29 Or perhaps, when he has laid a foundation and is not able to finish, everyone who sees begins to mock him,
Att, då han hafver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de, som få set, icke skola begynna göra spe af honom;
30 saying, ‘This man began to build and was not able to finish.’
Och säga: Denne mannen hafver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.
31 Or what king, as he goes to encounter another king in war, will not sit down first and consider whether he is able with ten thousand to meet him who comes against him with twenty thousand?
Eller hvad Konung vill gifva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och tänker, om han förmår med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugutusend?
32 Or else, while the other is yet a great way off, he sends an envoy and asks for conditions of peace.
Annars, medan hin ännu långt borto är, sänder han bådskap till honom, och beder om frid.
33 So therefore, whoever of you who does not renounce all that he has, he cannot be my disciple.
Sammalunda hvar och en af eder, som icke vedersakar allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.
34 “Salt is good, but if the salt becomes flat and tasteless, with what do you season it?
Saltet är godt; men om saltet mister sin sälto, med hvad skall man då salta?
35 It is fit neither for the soil nor for the manure pile. It is thrown out. He who has ears to hear, let him hear.”
Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det bort. Den der öron hafver till att höra, han höre.
