Lamentations 5

1 Remember, LORD, what has come on us. Look, and see our reproach.

Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

2 Our inheritance has been turned over to strangers, our houses to aliens.

Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

3 We are orphans and fatherless. Our mothers are as widows.

Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

4 We must pay for water to drink. Our wood is sold to us.

Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

5 Our pursuers are on our necks. We are weary, and have no rest.

Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

6 We have given our hands to the Egyptians, and to the Assyrians, to be satisfied with bread.

Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

7 Our fathers sinned, and are no more. We have borne their iniquities.

Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

8 Servants rule over us. There is no one to deliver us out of their hand.

Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

9 We get our bread at the peril of our lives, because of the sword in the wilderness.

Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

10 Our skin is black like an oven, because of the burning heat of famine.

Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

11 They ravished the women in Zion, the virgins in the cities of Judah.

Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

12 Princes were hanged up by their hands. The faces of elders were not honored.

Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

13 The young men carry millstones. The children stumbled under loads of wood.

Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

14 The elders have ceased from the gate, and the young men from their music.

De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

15 The joy of our heart has ceased. Our dance is turned into mourning.

Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

16 The crown has fallen from our head. Woe to us, for we have sinned!

Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

17 For this our heart is faint. For these things our eyes are dim:

Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

18 for the mountain of Zion, which is desolate. The foxes walk on it.

för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

19 You, LORD, remain forever. Your throne is from generation to generation.

Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

20 Why do you forget us forever, and forsake us for so long a time?

Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

21 Turn us to yourself, LORD, and we will be turned. Renew our days as of old.

Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

22 But you have utterly rejected us. You are very angry against us.

Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?