John 5
1 After these things, there was a feast of the Jews, and Jesus went up to Jerusalem.
Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.
2 Now in Jerusalem by the sheep gate, there is a pool, which is called in Hebrew, “Bethesda”, having five porches.
Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;
3 In these lay a great multitude of those who were sick, blind, lame, or paralyzed, waiting for the moving of the water;
Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.
4 for an angel went down at certain times into the pool and stirred up the water. Whoever stepped in first after the stirring of the water was healed of whatever disease he had.
Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.
5 A certain man was there who had been sick for thirty-eight years.
Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.
6 When Jesus saw him lying there, and knew that he had been sick for a long time, he asked him, “Do you want to be made well?”
Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?
7 The sick man answered him, “Sir, I have no one to put me into the pool when the water is stirred up, but while I am coming, another steps down before me.”
Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.
8 Jesus said to him, “Arise, take up your mat, and walk.”
Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.
9 Immediately, the man was made well, and took up his mat and walked. Now that day was a Sabbath.
Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.
10 So the Jews said to him who was cured, “It is the Sabbath. It is not lawful for you to carry the mat.”
Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.
11 He answered them, “He who made me well said to me, ‘Take up your mat and walk.’”
Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.
12 Then they asked him, “Who is the man who said to you, ‘Take up your mat and walk’?”
Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?
13 But he who was healed did not know who it was, for Jesus had withdrawn, a crowd being in the place.
Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.
14 Afterward Jesus found him in the temple and said to him, “Behold, you are made well. Sin no more, so that nothing worse happens to you.”
Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.
15 The man went away, and told the Jews that it was Jesus who had made him well.
Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;
16 For this cause the Jews persecuted Jesus and sought to kill him, because he did these things on the Sabbath.
Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.
17 But Jesus answered them, “My Father is still working, so I am working, too.”
Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.
18 For this cause therefore the Jews sought all the more to kill him, because he not only broke the Sabbath, but also called God his own Father, making himself equal with God.
Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.
19 Jesus therefore answered them, “Most certainly, I tell you, the Son can do nothing of himself, but what he sees the Father doing. For whatever things he does, these the Son also does likewise.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.
20 For the Father has affection for the Son, and shows him all things that he himself does. He will show him greater works than these, that you may marvel.
Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.
21 For as the Father raises the dead and gives them life, even so the Son also gives life to whom he desires.
Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.
22 For the Father judges no one, but he has given all judgment to the Son,
Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;
23 that all may honor the Son, even as they honor the Father. He who does not honor the Son does not honor the Father who sent him.
På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.
24 "Most certainly I tell you, he who hears my word and believes him who sent me has consummate (aiōnios g166) life, and does not come into judgment, but has passed out of death into life.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet. (aiōnios g166)
25 Most certainly I tell you, the hour comes, and now is, when the dead will hear the Son of God’s voice; and those who hear will live.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.
26 For as the Father has life in himself, even so he gave to the Son also to have life in himself.
Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;
27 He also gave him authority to execute judgment, because he is a son of man.
Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.
28 Do not marvel at this, for the hour comes in which all who are in the tombs will hear his voice
Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.
29 and will come out; those who have done good, to the resurrection of life; and those who have done evil, to the resurrection of judgment.
Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.
30 I can of myself do nothing. As I hear, I judge; and my judgment is righteous, because I do not seek my own will, but the will of my Father who sent me.
Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.
31 “If I testify about myself, my witness is not valid.
Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.
32 It is another who testifies about me. I know that the testimony which he testifies about me is true.
En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.
33 You have sent to John, and he has testified to the truth.
I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;
34 But the testimony which I receive is not from man. However, I say these things that you may be saved.
Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.
35 He was the burning and shining lamp, and you were willing to rejoice for a while in his light.
Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.
36 But the testimony which I have is greater than that of John; for the works which the Father gave me to accomplish, the very works that I do, testify about me, that the Father has sent me.
Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.
37 The Father himself, who sent me, has testified about me. You have neither heard his voice at any time, nor seen his form.
Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;
38 You do not have his word living in you, because you do not believe him whom he sent.
Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.
39 "You search the Scriptures, because you think that in them you have consummate (aiōnios g166) life; and these are they which testify about me.
Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig. (aiōnios g166)
40 Yet you will not come to me, that you may have life.
Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.
41 I do not receive glory from men.
Jag tager ingen pris af menniskor.
42 But I know you, that you do not have God’s love in yourselves.
Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.
43 I have come in my Father’s name, and you do not receive me. If another comes in his own name, you will receive him.
Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.
44 How can you believe, who receive glory from one another, and you do not seek the glory that comes from the only God?
Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.
45 “Do not think that I will accuse you to the Father. There is one who accuses you, even Moses, on whom you have set your hope.
I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.
46 For if you believed Moses, you would believe me; for he wrote about me.
Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.
47 But if you do not believe his writings, how will you believe my words?”
Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?
