Job 27

1 Job again took up his parable, and said,

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 “As God lives, who has taken away my right, the Almighty, who has made my soul bitter

Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

3 (for the length of my life is still in me, and the spirit of God is in my nostrils);

aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

4 surely my lips will not speak unrighteousness, neither will my tongue utter deceit.

aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

5 Far be it from me that I should justify you. Until I die I will not put away my integrity from me.

Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

6 I hold fast to my righteousness, and will not let it go. My heart will not reproach me so long as I live.

Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

7 “Let my enemy be as the wicked. Let him who rises up against me be as the unrighteous.

Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

8 For what is the hope of the godless, when he is cut off, when God takes away his life?

Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

9 Will God hear his cry when trouble comes on him?

Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

10 Will he delight himself in the Almighty, and call on God at all times?

Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

11 I will teach you about the hand of God. I will not conceal that which is with the Almighty.

Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

12 Behold, all of you have seen it yourselves; why then have you become altogether vain?

Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

13 “This is the portion of a wicked man with God, the heritage of oppressors, which they receive from the Almighty.

Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

14 If his children are multiplied, it is for the sword. His offspring will not be satisfied with bread.

Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

15 Those who remain of him will be buried in death. His widows will make no lamentation.

De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

16 Though he heap up silver as the dust, and prepare clothing as the clay;

Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

17 he may prepare it, but the just will put it on, and the innocent will divide the silver.

så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

18 He builds his house as the moth, as a booth which the watchman makes.

Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

19 He lies down rich, but he will not do so again. He opens his eyes, and he is not.

Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

20 Terrors overtake him like waters. A storm steals him away in the night.

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

21 The east wind carries him away, and he departs. It sweeps him out of his place.

Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

22 For it hurls at him, and does not spare, as he flees away from his hand.

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

23 Men will clap their hands at him, and will hiss him out of his place.

Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.