Job 23

1 Then Job answered,

Job svarade, och sade:

2 “Even today my complaint is rebellious. His hand is heavy in spite of my groaning.

Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 Oh that I knew where I might find him! That I might come even to his seat!

Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 I would set my cause in order before him, and fill my mouth with arguments.

Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 I would know the words which he would answer me, and understand what he would tell me.

Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 Would he contend with me in the greatness of his power? No, but he would listen to me.

Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 There the upright might reason with him, so I should be delivered forever from my judge.

Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 “If I go east, he is not there. If I go west, I cannot find him.

Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 He works to the north, but I cannot see him. He turns south, but I cannot catch a glimpse of him.

Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 But he knows the way that I take. When he has tried me, I will come out like gold.

Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 My foot has held fast to his steps. I have kept his way, and not turned away.

Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 I have not gone back from the commandment of his lips. I have treasured up the words of his mouth more than my necessary food.

Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 But he stands alone, and who can oppose him? What his soul desires, even that he does.

Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 For he performs that which is appointed for me. Many such things are with him.

Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Therefore I am terrified at his presence. When I consider, I am afraid of him.

Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 For God has made my heart faint. The Almighty has terrified me.

Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 Because I was not cut off before the darkness, neither did he cover the thick darkness from my face.

Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.