Acts 20

1 After the uproar had ceased, Paul sent for the disciples, took leave of them, and departed to go into Macedonia.

Då nu upploppet vardt stilladt, kallade Paulus Lärjungarna till sig, och helsade dem, och for sina färde, till att draga in uti Macedonien.

2 When he had gone through those parts and had encouraged them with many words, he came into Greece.

Och när han hade vandrat genom de landsändar, och förmanat dem med mycket tal, kom han in i Grekeland;

3 When he had spent three months there, and a plot was made against him by Jews as he was about to set sail for Syria, he determined to return through Macedonia.

Och han blef der i tre månader. Och efter Judarna hade satt försåt för honom, när han skulle fara in i Syrien, fick han för råd att vända om igen genom Macedonien.

4 These accompanied him as far as Asia: Sopater of Beroea, Aristarchus and Secundus of the Thessalonians, Gaius of Derbe, Timothy, and Tychicus and Trophimus of Asia.

Och följde honom allt intill Asien Sopater af Bereen; och af Thessalonica Aristarchus, och Secundus, och Gajus af Derbe, och Timotheus; och af Asien Tychicus, och Trophimus.

5 But these had gone ahead, and were waiting for us at Troas.

Desse foro framföre, och bidde oss i Troade.

6 We sailed away from Philippi after the days of Unleavened Bread, and came to them at Troas in five days, where we stayed seven days.

Men vi seglade af Philippis, efter Påskadagarna, och kommom till dem i Troade innan fem dagar; och töfvade der i sju dagar.

7 On the first day of the week, when the disciples were gathered together to break bread, Paul talked with them, intending to depart on the next day; and continued his speech until midnight.

På en Sabbath, då Lärjungarna kommo tillsammans, till att bryta brödet, hade Paulus ett tal för dem, efter han ville annan dagen färdas; och fördröjde han talet intill midnatt.

8 There were many lights in the upper room where we were gathered together.

Och mång ljus voro upptänd i salen, der de församlade voro.

9 A certain young man named Eutychus sat in the window, weighed down with deep sleep. As Paul spoke still longer, being weighed down by his sleep, he fell down from the third floor and was taken up dead.

Så satt der en yngling uti ett fenster, benämnd Eutychus, och var förtyngd af svår sömn; och vid Paulus länge talade, tog sömnen honom så svårliga, att han föll ned af tredje bottnen, och vardt upptagen döder.

10 Paul went down and fell upon him, and embracing him said, “Do not be troubled, for his life is in him.”

Då steg Paulus ned, och lade sig på honom, och tog omkring honom, och sade: Varer icke bedröfvade; ty själen är ännu uti honom.

11 When he had gone up, had broken bread and eaten, and had talked with them a long while, even until break of day, he departed.

Sedan gick han upp igen, och bröt brödet, och åt; och talade sedan länge med dem, tilldess det dagades; och så färdades han.

12 They brought the boy in alive, and were greatly comforted.

Och hade de den ynglingen fram lefvandes; och voro deraf icke litet tröstade.

13 But we, going ahead to the ship, set sail for Assos, intending to take Paul aboard there; for he had so arranged, intending himself to go by land.

Men vi stegom till skepps, och forom dädan till Asson, aktande der intaga Paulum; ty han hade så skickat, och han ville fara landvägen.

14 When he met us at Assos, we took him aboard and came to Mitylene.

När vi tillhopakommom i Asson, togom vi honom in, och kommom sedan till Mitylenen.

15 Sailing from there, we came the following day opposite Chios. The next day we touched at Samos and stayed at Trogyllium, and the day after we came to Miletus.

Dädan seglade vi, och kommom dagen nästefter in mot Chium; och så dagen derefter kommom vi till Samum, och töfvade i Trogillio; och nästa dagen efter kommom vi till Miletum.

16 For Paul had determined to sail past Ephesus, that he might not have to spend time in Asia; for he was hastening, if it were possible for him, to be in Jerusalem on the day of Pentecost.

Ty Paulus hade satt sig före att segla framom Ephesus, på det att han icke skulle förtöfva sig i Asien; ty han hastade sig, om möjeligit hade varit, att han kunde varit i Jerusalem om Pingesdagarna.

17 From Miletus he sent to Ephesus and called to himself the elders of the assembly.

Och sände han af Mileto båd till Ephesum, och kallade till sig Presterna i församlingene.

18 When they had come to him, he said to them, “You yourselves know, from the first day that I set foot in Asia, how I was with you all the time,

När de kommo till honom, sade han till dem: I veten, huruledes jag hafver varit när eder alltid, ifrå första dagen jag kom in i Asien;

19 serving the Lord with all humility, with many tears, and with trials which happened to me by the plots of the Jews;

Tjenandes Herranom med all ödmjukhet, och med många tårar och frestelser, som mig vederforos af Judarnas försåt;

20 how I did not shrink from declaring to you anything that was profitable, teaching you publicly and from house to house,

Så att jag hafver intet försummat, det eder kunde vara till nytto, att jag ju hafver förkunnat eder, och lärt eder uppenbarliga och synnerliga;

21 testifying both to Jews and to Greeks repentance toward God and faith toward our Lord Jesus.

Betygandes både för Judar och Greker den bättring som är inför Gud, och den tro som är till vår Herra Jesum Christum.

22 Now, behold, I go bound by the Spirit to Jerusalem, not knowing what will happen to me there;

Och nu si, jag, bunden i Andanom, färdas till Jerusalem, icke vetandes hvad mig der öfvergå skall;

23 except that the Holy Spirit testifies in every city, saying that bonds and afflictions wait for me.

Utan den Helge Ande i alla städer betygar och säger, att bojor och bedröfvelse står mig före.

24 But these things do not count; nor do I hold my life dear to myself, so that I may finish my race with joy, and the ministry which I received from the Lord Jesus, to fully testify to the Good News of the grace of God.

Dock aktar jag det intet, ej heller är mig sjelfvom mitt lif kärt; på det jag skall fullkomna mitt lopp med glädje, och det ämbete som jag anammat hafver af Herranom Jesu, till att betyga Evangelium om Guds nåd.

25 “Now, behold, I know that you all, among whom I went about preaching God’s Kingdom, will see my face no more.

Och nu si, jag vet, att härefter fån I icke se mitt ansigte, I alle, der jag framfarit hafver och predikat Guds rike.

26 Therefore I testify to you today that I am clean from the blood of all men,

Derföre betygar jag eder på denna dagen, att jag oskyldig är för allas blod;

27 for I did not shrink from declaring to you the whole counsel of God.

Ty jag hafver icke försummat, med mindre jag hafver förkunnat eder allt Guds råd.

28 Take heed, therefore, to yourselves and to all the flock, in which the Holy Spirit has made you overseers, to shepherd the assembly of the Lord and God which he purchased with his own blood.

Så hafver nu akt på eder, och på allan hjorden, i hvilkom den Helge Ande hafver eder satt till Biskopar, att regera Guds församling, hvilka han hafver förvärfvat med sitt blod.

29 For I know that after my departure, vicious wolves will enter in among you, not sparing the flock.

Ty jag vet det att, sedan jag skiljs ifrån eder, skola komma ibland eder svåra ulfvar, de der hjorden icke spara skola.

30 Men will arise from among your own selves, speaking perverse things, to draw away the disciples after them.

Och af eder sjelfvom skola män uppkomma, som tala skola det orätt är, och draga lärjungar till sig.

31 Therefore watch, remembering that for a period of three years I did not cease to admonish everyone night and day with tears.

Derföre vaker, och tänker uppå, att jag i tre år, natt och dag, icke hafver återvändt förmana hvar och en, med tårar.

32 Now, brothers, I entrust you to God and to the word of his grace, which is able to build up and to give you the inheritance among all those who are sanctified.

Och nu, bröder, befaller jag eder Gudi, och hans nåds orde, hvilken mägtig är uppbygga eder, och gifva eder arfvedel ibland allom dem som helgade varda.

33 I coveted no one’s silver, gold, or clothing.

Ingens mans silfver, eller guld, eller kläder hafver jag begärat.

34 You yourselves know that these hands served my necessities, and those who were with me.

Men I veten sjelfve, att dessa händerna hafva tjent till min nödtorft, och deras som med mig voro.

35 In all things I gave you an example, that so laboring you ought to help the weak, and to remember the words of the Lord Jesus, that he himself said, ‘It is more blessed to give than to receive.’”

All ting hafver jag vist eder, att så måste man arbeta, och upptaga de svaga, och tänka på Herrans Jesu ord, som han sade: Saligare är gifva än taga.

36 When he had spoken these things, he knelt down and prayed with them all.

Och när han detta sagt hade, föll han på sin knä, och bad med allom dem.

37 They all wept freely, and fell on Paul’s neck and kissed him,

Och vardt en stor gråt med allom dem; och de föllo Paulo om halsen, och kysste honom;

38 sorrowing most of all because of the word which he had spoken, that they should see his face no more. Then they accompanied him to the ship.

Sörjande mest för det ordets skull, som han sagt hade, att de skulle icke mer få se hans ansigte. Och så följde de honom till skepps.