Acts 10
1 Now there was a certain man in Caesarea, Cornelius by name, a centurion of what was called the Italian Regiment,
Uti Cesareen var en man, benämnd Cornelius, en höfvitsman af den skaran, som het den Valske;
2 a devout man, and one who feared God with all his house, who gave gifts for the needy generously to the people, and always prayed to God.
Gudelig och gudfruktig med allt sitt hus, gifvandes folkena mycken almoso, och bedjandes Gud alltid.
3 At about the ninth hour of the day, he clearly saw in a vision an angel of God coming to him and saying to him, “Cornelius!”
Han såg uti en syn uppenbarliga, vid nionde timman på dagen, Guds Ängel inkomma till sig, och säga till sig: Corneli.
4 He, fastening his eyes on him and being frightened, said, “What is it, Lord?” He said to him, “Your prayers and your gifts to the needy have gone up for a memorial before God.
Då såg han uppå honom, och vardt förfärad, och sade: Hvad äret. Herre? Då sade han till honom: Dina böner och dina almosor äro uppkomne i åminnelse för Gud.
5 Now send men to Joppa, and get Simon, who is also called Peter.
Så sänd nu några män till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus;
6 He is staying with a tanner named Simon, whose house is by the seaside.
Han gästar när en, som heter Simon lädermakare, och hans hus är vid hafvet; den skall säga dig hvad du göra skall.
7 When the angel who spoke to him had departed, Cornelius called two of his household servants and a devout soldier of those who waited on him continually.
Och då Ängelen, som talade med Cornelio, var bortgången, kallade han till sig två sina tjenare, och en gudfruktig krigsknekt, af dem som togo vara på honom;
8 Having explained everything to them, he sent them to Joppa.
Och förtäljde dem allt detta, och sände dem till Joppe.
9 Now on the next day as they were on their journey and got close to the city, Peter went up on the housetop to pray at about noon.
På den andra dagen, då de voro på vägen, och begynte lida intill staden, gick Petrus upp i salen, till att bedja, vid sjette timman.
10 He became hungry and desired to eat, but while they were preparing, he fell into a trance.
Och som han vardt hungrig, ville han få sig mat; och vid de tillredde, kom en dvale öfver honom;
11 He saw heaven opened and a certain container descending to him, like a great sheet let down by four corners on the earth,
Och han såg himmelen öppen, och nederkomma till sig ett fat, såsom ett stort linnet kläde, tillhopabundet i alla fyra hörnen, nederlåtet på jorden;
12 in which were all kinds of four-footed animals of the earth, wild animals, reptiles, and birds of the sky.
Uti hvilko voro allahanda fyrafött djur på jorden, och vilddjur, och de som krypande äro, och de som flygande äro under himmelen.
13 A voice came to him, “Rise, Peter, kill and eat!”
Och en röst skedde till honom: Statt upp, Petre; slagta, och ät.
14 But Peter said, “Not so, Lord; for I have never eaten anything that is common or unclean.”
Då sade Petrus: Ingalunda, Herre; ty jag hafver aldrig ätit något menligit, eller orent.
15 A voice came to him again the second time, “What God has cleansed, you must not call unclean.”
Och rösten sade andra reson till honom: Det Gud hafver rent gjort, det behöfver du icke kalla menligit.
16 This was done three times, and immediately the thing was received up into heaven.
Och detta skedde ock så tredje reson; och vardt fatet sedan igen upptaget i himmelen.
17 Now while Peter was very perplexed in himself what the vision which he had seen might mean, behold, the men who were sent by Cornelius, having made inquiry for Simon’s house, stood before the gate,
Och då Petrus begynte bekymrad varda vid sig sjelf, hvad syn detta skulle vara, som han sett hade; si, männerna, som sände voro af Cornelio, voro för dörrene, och frågade efter Simons hus;
18 and called and asked whether Simon, who was also called Peter, was lodging there.
Och kallade de en ut, och sporde, om Simon, som ock kallades Petrus, var der till herberge.
19 While Peter was pondering the vision, the Spirit said to him, “Behold, three men seek you.
Och vid Petrus tänkte på synena, sade Anden till honom: Si, der äro tre män, som söka efter dig.
20 But arise, get down, and go with them, doubting nothing; for I have sent them.”
Så statt nu upp, och stig ned, och gack med dem, intet tviflandes; ty jag hafver sändt dem.
21 Peter went down to the men, and said, “Behold, I am he whom you seek. Why have you come?”
Så steg Petrus ned till männerna, som sände voro af Cornelio till honom, och sade: Si, jag är den som I söken; för hvad sak ären I komne?
22 They said, “Cornelius, a centurion, a righteous man and one who fears God, and well spoken of by all the nation of the Jews, was directed by a holy angel to invite you to his house, and to listen to what you say.”
Svarade de: Cornelius, den höfvitsmannen, som är en rättfärdig och gudfruktig man, och hafver vittnesbörd af allt Judiska folket, hafver fått befallning af en helig Ängel, att han skulle kalla dig uti sitt hus, och höra ord af dig.
23 So he called them in and provided a place to stay. On the next day Peter arose and went out with them, and some of the brothers from Joppa accompanied him.
Då kallade han dem in, och behöll dom der till herberges. Dagen derefter for Petrus med dem; och några bröder af Joppe följde honom.
24 On the next day they entered into Caesarea. Cornelius was waiting for them, having called together his relatives and his near friends.
Och den andra dagen kommo de in uti Cesareen; och Cornelius förbidde dem, och hade kallat tillhopa sina fränder, och sina bästa vänner.
25 When Peter entered, Cornelius met him, fell down at his feet, and worshiped him.
Och då dertill kom, att Petrus skulle ingå, gick Cornelius emot honom, och föll ned för hans fötter, och tillbad honom.
26 But Peter raised him up, saying, “Stand up! I myself am also a man.”
Men Petrus reste honom upp, sägandes: Statt upp; jag är ock en menniska.
27 As he talked with him, he went in and found many gathered together.
Och som han hade talat med honom, gick han in, och fann der många, som församlade voro;
28 He said to them, “You yourselves know how it is an unlawful thing for a man who is a Jew to join himself or come to one of another nation, but God has shown me that I should not call any man unholy or unclean.
Och sade till dem: I veten, att icke plägar lofligit vara, att en Judisk man må umgå eller komma till någon främmande; men Gud hafver mig undervist, att jag inga mennisko skall räkna menliga eller orena.
29 Therefore I also came without complaint when I was sent for. I ask therefore, why did you send for me?”
Derföre är jag ock otvifvelakteligen kommen, sedan jag vardt kallad af eder. Så frågar jag eder nu, för hvad sak hafven I kallat mig?
30 Cornelius said, “Four days ago, I was fasting until this hour; and at the ninth hour, I prayed in my house, and behold, a man stood before me in bright clothing
Då sade Cornelius: Fyra dagar sedan fastade jag intill denna stunden, och bad i mitt hus vid nionde timman; och si, en man stod för mig i skinande kläder;
31 and said, ‘Cornelius, your prayer is heard, and your gifts to the needy are remembered in the sight of God.
Och sade: Corneli, din bön är hörd, och Gud hafver tänkt uppå dina almosor.
32 Send therefore to Joppa and summon Simon, who is also called Peter. He is staying in the house of a tanner named Simon, by the seaside. When he comes, he will speak to you.’
Så sänd nu några till Joppe, och kalla till dig Simon, som ock kallas Petrus; han gästar uti Simons lädermakares hus, utmed hafvet; när han kommer, skall han tala med dig.
33 Therefore I sent to you at once, and it was good of you to come. Now therefore we are all here present in the sight of God to hear all things that have been commanded you by God.”
Så sände jag ock straxt till dig, och du gjorde väl att du kom. Så äre vi nu här alle för Gudi, till att höra allt det dig af Gudi befaldt är.
34 Peter opened his mouth and said, “Truly I perceive that God does not show favoritism;
Då öppnade Petrus sin mun, och sade: Nu förnimmer jag i sanning, att när Gudi är intet anseende till personen;
35 but in every nation he who fears him and works righteousness is acceptable to him.
Utan i allahanda folk den som fruktar honom, och gör rättfärdigheten, han är honom täck.
36 The word which he sent to the children of Israel, preaching good news of peace by Jesus Christ—he is Lord of all—
I veten väl om det talet, som Gud utsändt hafver till Israels barn, bebådandes frid genom Jesum Christum, hvilken är Herre öfver allt;
37 you yourselves know what happened, which was proclaimed throughout all Judea, beginning from Galilee, after the baptism which John preached;
Om hvilket tal beryktadt är öfver hela Judiska landet, och först begynt af Galileen, efter den döpelsen som Johannes predikade;
38 how God anointed Jesus of Nazareth with the Holy Spirit and with power, who went about doing good and healing all who were oppressed by the devil, for God was with him.
Huru Gud hafver smort Jesum af Nazareth med den Helga Anda, och kraft; hvilken vandrade omkring, görandes väl, och hjelpandes allom som besatte voro af djefvulen; ty Gud var med honom.
39 We are witnesses of everything he did both in the country of the Jews and in Jerusalem; whom they also killed, hanging him on a tree.
Och vi äre vittne till allt det han gjort hafver, i Judiska landet, och i Jerusalem; den dråpo de, och hängde på träd.
40 God raised him up the third day and gave him to be revealed,
Denna hafver nu Gud uppväckt på tredje dagen, och låtit honom varda uppenbar;
41 not to all the people, but to witnesses who were chosen before by God, to us, who ate and drank with him after he rose from the dead.
Icke allo folkena, utan oss, som Gud tillförene till vittne utvalt hade; vi, som åtom och druckom med honom, sedan han var uppstånden ifrå de döda.
42 He commanded us to preach to the people and to testify that this is he who is appointed by God as the Judge of the living and the dead.
Och han böd oss, att vi skulle predika för folket, och vittna, att han är den som af Gudi tillskickad är, till en domare öfver lefvande och döda.
43 All the prophets testify about him, that through his name everyone who believes in him will receive remission of sins.”
Honom bära alle Propheterna vittnesbörd, att hvar och en som tror på honom, han skall få syndernas förlåtelse genom hans Namn.
44 While Peter was still speaking these words, the Holy Spirit fell on all those who heard the word.
Vid Petrus ännu talade dessa orden, föll den Helge Ande på alla dem som talet hörde.
45 They of the circumcision who believed were amazed, as many as came with Peter, because the gift of the Holy Spirit was also poured out on the Gentiles.
Och de trogne af omskärelsen, som med Petro komne voro, förundrade sig att den Helga Andas gåfva vardt ock utgjuten öfver Hedningarna;
46 For they heard them speaking in other languages and magnifying God. Then Peter answered,
Ty de hörde dem tala med tungomål, och prisa Gud.
47 “Can anyone forbid these people from being baptized with water? They have received the Holy Spirit just like us.”
Då svarade Petrus: Kan någor förbjuda, att desse icke döpas i vatten, som fått hafva den Helga Anda, så väl som vi?
48 He commanded them to be baptized in the name of Jesus Christ. Then they asked him to stay some days.
Och så lät han döpa dem i Herrans Namn. Och de bådo honom, att han skulle blifva när dem i några dagar.
