1 Samuel 7

1 The men of Kiriath Jearim came and took the LORD’s ark, and brought it into Abinadab’s house on the hill, and consecrated Eleazar his son to keep the LORD’s ark.

Så kommo det folket af KiriathJearim, och hemtade Herrans ark ditupp, och förde honom i AbiNadabs hus i Gibea; och hans son Eleazar vigde de, att han skulle taga vara på Herrans ark.

2 From the day that the ark stayed in Kiriath Jearim, the time was long—for it was twenty years; and all the house of Israel lamented after the LORD.

Och ifrå den dagen, då Herrans ark kom till KiriathJearim, fördröjde sig tiden, tilldess tjugu år voro förlupne; och allt Israels hus greto för Herranom.

3 Samuel spoke to all the house of Israel, saying, “If you are returning to the LORD with all your heart, then put away the foreign gods and the Ashtaroth from among you, and direct your hearts to the LORD, and serve him only; and he will deliver you out of the hand of the Philistines.”

Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I omvänden eder med allt hjerta till Herran, så låter ifrån eder de främmande gudar och Astaroth, och bereder edart hjerta till Herran, och tjener honom allena, så varder han eder frälsandes utu de Philisteers hand.

4 Then the children of Israel removed the Baals and the Ashtaroth, and served the LORD only.

Så bortkastade Israels barn ifrå sig Baalim och Astaroth, och tjente Herranom allena.

5 Samuel said, “Gather all Israel to Mizpah, and I will pray to the LORD for you.”

Och Samuel sade: Församler hela Israel till Mizpa, att jag må der bedja Herran för eder.

6 They gathered together to Mizpah, and drew water, and poured it out before the LORD, and fasted on that day, and said there, “We have sinned against the LORD.” Samuel judged the children of Israel in Mizpah.

Och de kommo tillhopa i Mizpa, och öste vatten, och göto ut för Herranom, och fastade den dagen, och sade der: Vi hafve syndat för Herranom. Och så dömde Samuel Israels barn i Mizpa.

7 When the Philistines heard that the children of Israel were gathered together at Mizpah, the lords of the Philistines went up against Israel. When the children of Israel heard it, they were afraid of the Philistines.

Då nu de Philisteer hörde, att Israels barn voro tillhopakomne i Mizpa, drogo de Philisteers Förstar upp emot Israel. När Israels barn det hörde, fruktade de sig för de Philisteer;

8 The children of Israel said to Samuel, “Do not stop crying to the LORD our God for us, that he will save us out of the hand of the Philistines.”

Och sade till Samuel: Vänd icke igen att ropa för oss till Herran vår Gud, att han hjelper oss utu de Philisteers hand.

9 Samuel took a suckling lamb, and offered it for a whole burnt offering to the LORD. Samuel cried to the LORD for Israel, and the LORD answered him.

Samuel tog ett fett lamb, och offrade Herranom ett helt bränneoffer, och ropade till Herran för Israel; och Herren bönhörde honom.

10 As Samuel was offering up the burnt offering, the Philistines came near to battle against Israel; but the LORD thundered with a great thunder on that day on the Philistines and confused them; and they were struck down before Israel.

Och som Samuel offrade bränneoffret, kommo de Philisteer fram till att strida emot Israel. Men Herren lät dundra en stor tordön öfver de Philisteer på den dagen; och förfärade dem, så att de vordo slagne för Israel.

11 The men of Israel went out of Mizpah and pursued the Philistines, and struck them until they came under Beth Kar.

Så drogo Israels män ut ifrå Mizpa, och jagade de Philisteer, och slogo dem allt inunder BethCar.

12 Then Samuel took a stone and set it between Mizpah and Shen, and called its name Ebenezer, saying, “The LORD helped us until now.”

Då tog Samuel en sten, och satte honom emellan Mizpa och Sen, och kallade honom Hjelposten, och sade: Allt härintill hafver Herren hulpit oss.

13 So the Philistines were subdued, and they stopped coming within the border of Israel. The LORD’s hand was against the Philistines all the days of Samuel.

Så vordo de Philisteer förtryckte, och kommo intet mer i Israels gränso. Och Herrans hand var emot de Philisteer, så länge Samuel lefde.

14 The cities which the Philistines had taken from Israel were restored to Israel, from Ekron even to Gath; and Israel recovered its border out of the hand of the Philistines. There was peace between Israel and the Amorites.

Så vordo ock de städer Israel igengifne, som de Philisteer dem ifråtagit hade, ifrån Ekron intill Gath, med deras gränsor; dem friade Israel utu de Philisteers hand; ty Israel hade frid med de Amoreer.

15 Samuel judged Israel all the days of his life.

Och Samuel dömde Israel, så länge han lefde;

16 He went from year to year in a circuit to Bethel, Gilgal, and Mizpah; and he judged Israel in all those places.

Och for hvart år omkring till BethEl, och Gilgal, och Mizpa. Och när han hade på all denna rummen dömt Israel,

17 His return was to Ramah, for his house was there, and he judged Israel there; and he built an altar to the LORD there.

Kom han igen till Ramath, ty der var hans hus; och dömde der Israel, och byggde der Herranom ett altare.