1 Corinthians 7
1 Now concerning the things about which you wrote to me: it is good for a man not to touch a woman.
Nu, der I mig om skrefven, svarar jag. Det är mannenom godt, att han intet befattar sig med hustru.
2 But, because of sexual immoralities, let each man have his own wife, and let each woman have her own husband.
Dock likväl, till att undfly boleri, hafve hvar och en sina hustru, och hvar och en sin man.
3 Let the husband give his wife the affection owed her, and likewise also the wife her husband.
Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet, och sammalunda hustrun mannen.
4 The wife does not have authority over her own body, but the husband does. Likewise also the husband does not have authority over his own body, but the wife does.
Hustrun hafver icke sjelf magt öfver sin egen kropp, utan mannen; sammalunda mannen hafver icke magt öfver sin egen kropp, utan hustrun.
5 Do not deprive one another, unless it is by consent for a season, that you may give yourselves to fasting and prayer, and may be together again, that Satan does not tempt you because of your lack of self-control.
Drager eder icke undan för hvarannan, utan det sker med begges edra samtycko, till en tid, att I mågen hafva tom till fasto och böner; och kommer så igen tillsammans, att djefvulen icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.
6 But this I say by way of concession, not of commandment.
Men sådant säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud;
7 Yet I wish that all men were like me. However, each man has his own gift from God, one of this kind, and another of that kind.
Utan jag ville heldre, att alla menniskor voro såsom jag är; men hvar och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den ene så, den andre så.
8 But I say to the unmarried and to widows, it is good for them if they remain even as I am.
Dem ogiftom och enkom säger jag: Godt är dem, om de blifva såsom ock jag.
9 But if they do not have self-control, let them marry. For it’s better to marry than to burn with passion.
Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna.
10 But to the married I command—not I, but the Lord—that the wife not leave her husband
Men dem giftom bjuder icke jag, utan Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen.
11 (but if she departs, let her remain unmarried, or else be reconciled to her husband), and that the husband not leave his wife.
Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen öfvergifve icke hustruna.
12 But to the rest I—not the Lord—say, if any brother has an unbelieving wife, and she is content to live with him, let him not leave her.
Dem androm säger jag, icke Herren: Om så är, att en broder hafver ena otrogna hustru, och hon hafver vilja till att bo med honom; skilje då han icke henne ifrå sig.
13 The woman who has an unbelieving husband, and he is content to live with her, let her not leave her husband.
Och om en qvinna hafver en otrogen man, och han hafver vilja till att blifva när henne; skilje icke då honom ifrå sig.
14 For the unbelieving husband is sanctified in the wife, and the unbelieving wife is sanctified in the husband. Otherwise your children would be unclean, but now they are holy.
Ty den otrogne mannen är helgad genom hustruna, och den otrogna hustrun är helgad genom mannen; annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.
15 Yet if the unbeliever departs, let there be separation. The brother or the sister is not under bondage in such cases, but God has called us in peace.
Om ock den otrogne vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fallom; utan i frid hafver Gud kallat oss.
16 For how do you know, wife, whether you will save your husband? Or how do you know, husband, whether you will save your wife?
Ty huru vetst du, qvinna, om du kan göra mannen salig? Eller huru vetst du, man, om du kan göra hustruna saliga?
17 Only, as the Lord has distributed to each man, as God has called each, so let him walk. So I command in all the assemblies.
Dock såsom Gud hafver hvarjom och enom utdelat. Hvar och en, såsom Herren honom kallat hafver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla församlingar.
18 Was anyone called having been circumcised? Let him not become uncircumcised. Has anyone been called in uncircumcision? Let him not be circumcised.
Är någor omskoren kallad, han begäre icke förhud; är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.
19 Circumcision is nothing, and uncircumcision is nothing, but what matters is keeping God’s commandments.
Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud.
20 Let each man stay in that calling in which he was called.
Hvar och en blifve uti den kallelse, i hvilka han kallad är.
21 Were you called being a bondservant? Do not let that bother you, but if you get an opportunity to become free, use it.
Äst du kallad i träldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det heldre;
22 For he who was called in the Lord being a bondservant is the Lord’s free man. Likewise he who was called being free is Christ’s bondservant.
Ty den som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans fri; sammalunda ock den som kallad är i frihet, han är Christi egen vorden.
23 You were bought with a price. Do not become bondservants of men.
I ären dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar.
24 Brothers, let each man, in whatever condition he was called, stay in that condition with God.
Hvar och en, käre bröder, der han uti kallad är, der blifve han uti när Gudi.
25 Now concerning virgins, I have no commandment from the Lord, but I give my judgment as one who has obtained mercy from the Lord to be trustworthy.
Men om jungfrur hafver jag icke Herrans bud; utan jag säger mina mening, såsom den der barmhertighet fått hafver af Herranom, till att vara trogen.
26 Therefore I think that because of the distress that is on us, it’s good for a man to remain as he is.
Så menar jag nu sådant vara godt, för den nöd som förhanden är, att menniskone skall godt vara så blifva.
27 Are you bound to a wife? Do not seek to be freed. Are you free from a wife? Do not seek a wife.
Äst du vid hustru bunden, begära icke skiljas vid henne; äst du ock utan hustru, så begära icke hustru.
28 But if you marry, you have not sinned. If a virgin marries, she has not sinned. Yet such will have oppression in the flesh, and I want to spare you.
Men gifter du dig, syndar du intet, och om en jungfru gifter sig, syndar hon intet; dock varda sådana lidande lekamlig bekymmer; men jag skonade eder gerna.
29 But I say this, brothers: the time is short. From now on, both those who have wives may be as though they had none;
Men det säger jag: Käre bröder, tiden är kort. Öfver detta: De som hustrur hafva, vare såsom de inga hade;
30 and those who weep, as though they did not weep; and those who rejoice, as though they did not rejoice; and those who buy, as though they did not possess;
Och de som gråta, såsom de intet greto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet;
31 and those who use the world, as not using it to the fullest. For the mode of this world passes away.
Och de som bruka denna verldena, såsom de brukade icke; ty denna verldenes väsende förgås.
32 But I desire to have you to be free from cares. He who is unmarried is concerned for the things of the Lord, how he may please the Lord;
Men jag ville gerna, att I voren utan omsorg. Den der ogift är, han aktar det Herranom tillhörer, huru han skall täckas Herranom.
33 but he who is married is concerned about the things of the world, how he may please his wife.
Men den som gifter sig, han aktar hvad verldene tillhörer, att han skall behaga hustrune.
34 There is also a difference between a wife and a virgin. The unmarried woman cares about the things of the Lord, that she may be holy both in body and in spirit. But she who is married cares about the things of the world—how she may please her husband.
Och det är skilnad på en qvinna, och en jungfru; den som ogift är, hon aktar det Herranom tillhörer, att hon skall blifva helig både till kropp och till anda; men den som gifter sig, hon aktar det verldene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom.
35 This I say for your own benefit, not that I may ensnare you, but for that which is appropriate, and that you may attend to the Lord without distraction.
Men detta säger jag till det som eder kan gagneligit vara, och icke att jag vill kasta band på eder; utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och blifva vid Herran, utan allt hinder.
36 But if any man thinks that he is behaving inappropriately toward his virgin, if she is past the flower of her age, and if need so requires, let him do what he desires. He does not sin. Let them marry.
Men om någor låter sig tycka, att det icke väl skickar sig med hans jungfru, sedan hon väl manväxt är, och det vill icke annars vara, så göre som han vill, han syndar intet; han låte henne gifta sig.
37 But he who stands steadfast in his heart, having no urgency, but has power over his own will, and has determined in his own heart to keep his own virgin, does well.
Men om en sätter sig fast före, efter han onödd är, och hafver sin fria vilja, och besluter detta i sitt hjerta, att låta sina jungfru så blifva, han gör väl.
38 So then both he who gives his own virgin in marriage does well, and he who does not give her in marriage does better.
Den nu utgifter henne, han gör väl; men den icke utgifter henne, han gör bätter.
39 A wife is bound by law for as long as her husband lives; but if the husband is dead, she is free to be married to whomever she desires, only in the Lord.
Hustrun är bunden till lagen, så länge hennes man lefver; men när hennes man är afsomnad, är hon fri att gifva sig enom androm, hvem hon vill; dock att det sker i Herranom.
40 But she is happier if she stays as she is, in my judgment, and I think that I also have God’s Spirit.
Men saligare är hon, om hon så blifver, efter mitt sinne; jag menar, att jag ock hafver Guds Anda.
