Luke 24
1 And on the first day of the week, very early morning, they came to the sepulcher bringing the spices that they prepared, and some women with them.
På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem.
2 And they found the stone rolled away from the sepulcher.
Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene;
3 And having entered in, they did not find the body of the Lord Jesus.
Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.
4 And it came to pass while they were bewildered about this, that behold, two men stood near them in shining apparel.
Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.
5 And since they became frightened and bowing down their face to the ground, they said to them, Why seek ye the living among the dead?
Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?
6 He is not here, but was raised. Remember how he spoke to you when he was still in Galilee,
Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen,
7 saying that the Son of man must be delivered up into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day to rise.
Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.
8 And they remembered his sayings.
Och så begynte de komma ihåg hans ord;
9 And having returned from the sepulcher, they reported all these things to the eleven, and to all the others.
Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.
10 Now they were Mary Magdalene, and Joanna, and Mary the mother of James, and the other women with them who told these things to the apostles.
Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.
11 And their sayings appeared before them as idle talk, and they disbelieved them.
Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.
12 But having risen, Peter ran to the sepulcher. And having stooped down, he sees the linen cloths laying alone. And he departed, wondering to himself at that which happened.
Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.
13 And behold, two of them were going the same day to a village that was sixty furlongs away from Jerusalem, which name was Emmaus.
Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.
14 And they conversed with each other about all these things that happened.
Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.
15 And it came to pass, while they conversed and discussed, that Jesus himself also having approached, went along with them.
Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.
16 But their eyes were held, not to recognize him.
Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.
17 And he said to them, What are these words that ye toss back to each other, while walking and are looking sad.
Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?
18 And one, whose name was Cleopas, having answered, said to him, Thou only visit Jerusalem and do not know the things that happened in it during these days?
Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?
19 And he said to them, What? And they said to him, The things about Jesus the Nazarene, who became a prophet, a mighty man in work and word before God and all the people,
Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;
20 and how our chief priests and rulers delivered him up for condemnation of death, and crucified him.
Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.
21 But we hoped that he is the man who is going to redeem Israel. But even with all these things, it brings this third day today from which time these things happened.
Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.
22 But also some of our women astonished us, having come to be at the sepulcher early morning.
Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena;
23 And not having found his body, they came, saying also to have seen a vision of agents who say he is alive.
Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.
24 And some of those with us went to the sepulcher, and found it this way, just as also the women said, but they did not see him.
Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.
25 And he said to them, O foolish men, and slow of heart to believe in all that the prophets spoke.
Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.
26 Was it not necessary for the Christ to suffer these things, and to enter into his glory?
Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?
27 And having begun from Moses and from all the prophets, he expounded to them in all the scriptures the things about himself.
Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.
28 And they came near to the village where they were going, and he pretended to go further.
Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.
29 And they constrained him, saying, Remain with us, because it is toward evening, and the day has declined. And he went in to remain with them.
Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.
30 And it came to pass during his dining with them, that, having taken the bread, he blessed, and having broken in pieces he gave to them.
Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.
31 And their eyes were opened, and they recognized him. And he became invisible from them.
Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.
32 And they said to each other, Was not our heart burning within us while he spoke to us on the way, while he opened to us the scriptures?
Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?
33 And having risen up the same hour, they returned to Jerusalem. And they found the eleven gathered together,
Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;
34 and those who were with them who said, The Lord really was raised, and was seen by Simon.
De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
35 And they reported the things on the road, and how he was made known to them during the breaking of the bread.
Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
36 And as they spoke these things, Jesus himself stood in the midst of them, and says to them, Peace to you.
Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
37 But having been startled, and having become frightened, they presumed to see a spirit.
Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.
38 And he said to them, Why are ye troubled, and why do thoughts arise in your hearts?
Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?
39 See my hands and my feet, that it is I myself. Handle me and see, because a spirit does not have flesh and bones, as ye see me having.
Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
40 And having said this, he displayed to them his hands and feet.
Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.
41 And while they still disbelieved from joy and wondering, he said to them, Have ye anything to eat here?
Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?
42 And they gave him a piece of a broiled fish and from a bees honeycomb.
Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.
43 And having taken it, he ate before them.
Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.
44 And he said to them, These are the words that I spoke to you while still being with you, that it is necessary for all things that are written in the law of Moses, and the prophets, and the psalms about me to be fulfilled.
Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.
45 Then he opened their mind to understand the scriptures.
Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;
46 And he said to them, Thus it is written, and thus it was necessary for the Christ to suffer, and to rise from the dead the third day,
Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;
47 and to proclaim in his name repentance and remission of sins for all the nations, having begun from Jerusalem.
Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.
48 And ye are witnesses of these things.
Och I ären vittne till allt detta.
49 And behold, I send forth the promise of my Father upon you. But stay ye in the city until ye are clothed with power from on high.
Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene.
50 And he led them outside as far as to Bethany, and having lifted up his hands, he blessed them.
Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.
51 And it came to pass while he blessed them, he parted from them, and was brought up into heaven.
Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.
52 And having worshiping him, they returned to Jerusalem with great joy,
Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;
53 and they were continually in the temple, praising and blessing God. Truly.
Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.
