Luke 19
1 And having entered, he was passing through Jericho.
Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
2 And behold, a man called by name, Zacchaeus. And he was a chief tax collector, and this man was rich.
Där fanns en man, vid namn Sackeus, som var förman för publikanerna och en rik man.
3 And he sought to see Jesus, who he was. And he was not able because of the crowd, because his stature was small.
Denne ville gärna veta vem som var Jesus och ville se honom, men han kunde det icke för folkets skull, ty han var liten till växten.
4 And having ran ahead, he climbed up in a sycamore tree so that he might see him, because he was going to pass that one.
Då skyndade han i förväg och steg upp i ett mullbärsfikonträd för att få se honom, ty han skulle komma den vägen fram.
5 And when Jesus came to the place, having looked up, he saw him, and said to him, Zacchaeus, after making haste, come down, for today I must lodge at thy house.
När Jesus nu kom till det stället, såg han upp och sade till honom: "Sackeus, skynda dig ned, ty i dag måste jag gästa i ditt hus."
6 And having made haste, he came down and received him, rejoicing.
Och han skyndade sig ned och tog emot honom med glädje.
7 And all who saw murmured, saying, He went in to relax with a sinful man.
Men alla som sågo det knorrade och sade: "Han har gått in för att gästa hos en syndare."
8 And having stood, Zacchaeus said to the Lord, Behold, half of the things possessed by me, Lord, I give to the poor. And if I defrauded any man of anything, I repay fourfold.
Men Sackeus trädde fram och sade till Herren: "Herre, hälften av mina ägodelar giver jag nu åt de fattiga; och om jag har utkrävt för mycket av någon, så giver jag fyradubbelt igen.
9 And Jesus said to him, Today salvation has come to this house, forasmuch as he also is a son of Abraham.
Och Jesus sade om honom: "I dag har frälsning vederfarits detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.
10 For the Son of man came to seek and to save that which was lost.
Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat."
11 And as they heard these things, he spoke, adding on a parable because he was near Jerusalem, and because they thought that the kingdom of God was going to appear immediately.
Medan de hörde härpå, framställde han ytterligare en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de nu menade att Guds rike strax skulle uppenbaras.
12 He said therefore, A certain nobleman went into a far country to receive for himself a kingdom, and to return.
Han sade alltså: "En man av förnämlig släkt tänkte fara bort till ett avlägset land för att utverka åt sig konungslig värdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
13 And having called ten of his bondmen, he gave them ten minas and said to them, Do business until I come.
Och han kallade till sig tio sin tjänare och gav dem tio pund och sade till dem: 'Förvalten dessa, till dess jag kommer tillbaka.'
14 But his citizens hated him, and sent an embassy behind him, saying, We do not want this man to reign over us.
Men hans landsmän hatade honom och sände, efter hans avfärd, åstad en beskickning och läto säga: 'Vi vilja icke att denne skall bliva konung över oss."
15 And it came to pass for him to return, having taken the kingdom. And he said for these bondmen to be called to him, to whom he gave the silver, so that he might know what any man gained by trading.
När han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat åt sig den konungsliga värdigheten, lät han kalla till sig de tjänare åt vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och en genom sin förvaltning hade förvärvat.
16 And the first came, saying, Lord, thy mina gained ten minas.
Då kom den förste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i vinst tio pund.'
17 And he said to him, Well, thou good bondman. Because thou became faithful in the least, be thou having authority over ten cities.
Han svarade honom: 'Rätt så, du gode tjänare! Eftersom du har varit trogen i en mycket ringa sak, skall du få makt och myndighet över tio städer.'
18 And the second came, saying, Lord, thy mina gained five minas.
Därefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund har avkastat fem pund.'
19 And he also said to him, And thou become over five cities.
Då sade han jämväl till denne: 'Så vare ock du satt över fem städer.'
20 And another came, saying, Lord, behold thy mina, which I had put away in a napkin.
Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se här är ditt pund; jag har haft det förvarat i en duk.
21 For I was afraid of thee because thou are an austere man. Thou take up what thou did not lay down, and reap what thou did not sow.
Ty jag fruktade för dig, eftersom du är en sträng man; du vill taga upp vad du icke har lagt ned, och skörda vad du icke har sått.'
22 He says to him, Out of thy mouth I will judge thee, thou evil bondman. Thou had known that I am an austere man taking up what I did not lay down, and reaping what I did not sow.
Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag döma dig, du onde tjänare. Du visste alltså att jag är en sträng man, som vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skörda vad jag icke har sått?
23 Then why did thou not give my silver into a bank, and having come I would have collected it with interest?
Varför satte du då icke in mina penningar i en bank? Då hade jag, när jag kom hem, fått uppbära dem med ränta.'
24 And he said to those who stood by, Take the mina from him, and give it to him who has the ten minas.
Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrån honom hans pund, och given det åt den som har de tio punden.'
25 And they said to him, Lord, he has ten minas.
De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
26 For I say to you, that to every man who has, will be given, but from him who has not, even what he has will be taken away from him.
Han svarade: 'Jag säger eder: Var och en som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.
27 Nevertheless those enemies of mine who did not want me to reign over them, bring here, and kill them before me.
Men dessa mina ovänner, som icke ville hava mig till konung över sig, fören dem hit huggen ned dem här inför mig."
28 And having spoke these things, he went ahead, going up to Jerusalem.
Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framför de andra upp mot Jerusalem.
29 And it came to pass when he came near to Bethphage and Bethany, at the mount that is called Olives, he sent two of his disciples, saying,
När han då nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas Oljeberget, sände han åstad två av lärjungarna
30 Go ye into the opposite village, in which, having entered, ye will find a colt tied, on which no man ever sat. Having untied, bring it.
och sade: "Gån in i byn som ligger här mitt framför. Och när I kommen ditin, skolen I finna en åsnefåle stå där bunden, som ingen människa någonsin har suttit på, lösen den och fören den hit.
31 And if any man asks you, Why do ye untie it? Thus ye will say to him, The Lord has need of it.
Och om någon frågar eder varför I lösen den skolen I svara så: 'Herren behöver den.'"
32 And having departed, those who were sent found just as he said to them.
Och de som hade blivit utsända gingo åstad och funno det så som han hade sagt dem.
33 And as they were untying the colt, the masters of it said to them, Why do ye untie the colt?
Och när de löste fålen, frågade ägaren dem: "Varför lösen I fålen?"
34 And they said, The Lord has need of it.
De svarade: "Herren behöver den."
35 And they brought it to Jesus. And having cast their garments upon the colt, they mounted Jesus.
Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den och läto Jesus sätta sig därovanpå.
36 And as he went, they spread their garments on the road.
Och där han färdades fram bredde de ut sina mantlar under honom på vägen.
37 And as he was now coming near, at the descent of the mount of Olives, the whole multitude of the disciples began rejoicing to praise God in a great voice about all the mighty works that they had seen, saying,
Och då han var nära foten av Oljeberget, begynte hela lärjungaskaran i sin glädje att med hög röst lova Gud för alla de kraftgärningar som de hade sett;
38 Blessed is the King who comes in the name of the Lord! Peace in heaven, and glory in the highest!
och de sade: "Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Frid vare i himmelen och ära i höjden!"
39 And some of the Pharisees from the multitude said to him, Teacher, rebuke thy disciples.
Och några fariséer som voro med i folkhopen sade till honom: "Mästare, förbjud dina lärjungar att ropa så."
40 And having answered, he said to them, I tell you that if these were silent, the stones would cry out.
Men han svarade och sade: "Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa."
41 And when he came near, having seen the city, he wept over it,
Då han nu kom närmare och fick se staden, begynte han gråta över den
42 saying, If thou knew, even thou, indeed even in this thy day, the things for thy peace. But now they are hidden from thine eyes.
och sade: "O att du i dag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon.
43 Because the days will come upon thee, and thine enemies will build a barricade around thee, and will surround thee, and enclose thee on every side.
Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor.
44 And they will raze thee and thy children within thee. And they will not leave in thee a stone upon a stone, because thou knew not the time of thy visitation.
Och de skola slå ned dig till jorden, tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid då du var sökt."
45 And having entered into the temple, he began to cast out those selling and buying in it,
Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde därinne;
46 saying to them, It is written, My house is a house of prayer, but ye made it a den of robbers.
och han sade till dem: "Det är skrivet: 'Och mitt hus skall vara ett bönehus.' Men I haven gjort det till en rövarkula."
47 And he was teaching daily in the temple. But the chief priests, and the scholars sought to destroy him, even the foremost men of the people.
Och han undervisade var dag i helgedomen. Och översteprästerna och de skriftlärde och folkets förnämste män sökte efter tillfälle att förgöra honom;
48 And they did not find what they might do, for the people all hung upon him, listening.
men de kunde icke finna någon utväg därtill, ty allt folket höll sig till honom och hörde honom.
