Isaiah 6
1 In the year that king Uzziah died I saw the Lord sitting upon a throne, high and lifted up, and his train filled the temple.
Uti det året, då Konung Ussia blef död, såg jag Herran sitta på en hög och härlig stol, och hans klädefåll uppfyllde templet.
2 Above him stood the seraphim. Each one had six wings, with two he covered his face, and with two he covered his feet, and with two he flew.
Seraphim stodo öfver honom, hvardera hade sex vingar; med två betäckte de sitt anlete; med två betäckte de sina fötter, och med två flögo de.
3 And one cried to another, and said, Holy, holy, holy, is Jehovah of hosts. The whole earth is full of his glory.
Och den ene ropade till den andra, och sade: Helig, Helig, Helig är Herren Zebaoth; hela jorden är full med hans äro;
4 And the foundations of the thresholds shook at the voice of him who cried, and the house was filled with vapor.
Så att öfre dörrstocken bäfvade af deras rops röst, och huset vardt fullt med rök.
5 Then I said, Woe is me! For I am undone, because I am a man of unclean lips, and I dwell in the midst of a people of unclean lips. For my eyes have seen the King, Jehovah of hosts.
Då sade jag: Ve mig, jag förgås; ty jag hafver orena läppar, och bor ibland ett folk som orena läppar hafver; ty jag hafver sett Konungen, Herran Zebaoth, med min ögon.
6 Then one of the seraphim flew to me, having a live coal in his hand, which he had taken with the tongs from off the altar.
Då flög en af Seraphim till mig, och hade ett glödande kol uti handene, det han med en tång tog af altaret;
7 And he touched my mouth with it, and said, Lo, this has touched thy lips, and thine iniquity is taken away, and thy sin forgiven.
Och kom vid min mun, och sade: Si, härmed hafver jag kommit vid dina läppar, att din missgerning skall varda ifrå dig tagen, och din synd försonad vara.
8 And I heard the voice of the Lord, saying, Whom shall I send, and who will go for us? Then I said, Lo, send me.
Och jag hörde Herrans röst, att han sade: Hvem skall jag sända? Hvilken vill vara vårt bådskap? Men jag sade: Här är jag, sänd mig.
9 And he said, Go, and tell this people, Hear ye indeed, but do not understand, and see ye indeed, but do not perceive.
Och han sade: Gack åstad, och säg till detta folket: Hörer, och förstår det icke; ser, och märker det intet.
10 Make the heart of this people fat, and make their ears heavy, and shut their eyes, lest they see with their eyes, and hear with their ears, and understand with their heart, and turn, and be healed.
Förstocka detta folks hjerta, och låt deras öron lomhörd varda, och förblinda deras ögon, att de intet se med sin ögon, eller höra med sin öron, eller förstå med sitt hjerta, och omvända sig, och varda salige.
11 Then I said, Lord, how long? And he answered, Until cities be waste without inhabitant, and houses without man, and the land become utterly waste,
Men jag sade: Herre, huru länge? Han sade: Tilldess, att städerna öde varda utan inbyggare, och husen utan folk, och marken ligger platt öde.
12 and Jehovah has removed men far away, and the forsaken places be many in the midst of the land.
Ty Herren skall låta folket komma, långt bort, så att landet skall svårliga öfvergifvet varda.
13 And if there be yet a tenth in it, it also shall in turn be eaten up. As a terebinth, and as an oak, whose stock remains when they are felled, so the holy seed is the stock of it.
Dock skall ännu tiondedelen blifva derinne; ty det skall varda bortfördt och förhärjadt, såsom en ek och lind, som ännu hafva bålen, ändock deras löf afslagne, varda; en helig säd skall sådana bål vara.
