Psalmen 89
1 Een leerdicht van Etan, den Ezrachiet. Uw genade, o Jahweh, wil ik eeuwig bezingen, Uw trouw verkonden van geslacht tot geslacht!
En sång av esraiten Etan. Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
2 Want Gij hebt gesproken: Mijn genade duurt eeuwig, Mijn trouw staat als de hemel onwankelbaar vast.
Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
3 Ik heb een verbond met mijn uitverkorene gesloten, Een eed gezworen aan David, mijn dienaar:
»Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
4 Voor eeuwig zal Ik uw nazaat behouden, Uw troon doen staan van geslacht tot geslacht!
'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» (Sela)
5 De hemelen loven uw wondermacht, Jahweh, En uw trouw in de gemeenschap der heiligen;
Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
6 Want wie in de wolken kan zich meten met Jahweh, Wie van Gods zonen is aan Jahweh gelijk?
Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
7 Geweldig is God in de gemeenschap der heiligen, Machtig, ontzaglijk boven allen om Hem heen!
Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
8 God der heirscharen, Jahweh, wie komt U nabij; Uw almacht en trouw omringen U, Jahweh!
HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
9 Gij beheerst de onstuimige zee, En bedaart de bruisende golven;
Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
10 Gij hebt Ráhab weggetrapt als een kreng, Uw vijanden uiteen gejaagd door uw machtige arm.
Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
11 Van U is de hemel, van U is de aarde; Gij hebt de wereld gegrond met wat ze bevat.
Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
12 Het Noorden en Zuiden, Gij hebt ze geschapen; Tabor en Hermon prijzen uw Naam!
Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
13 Aan U de arm met heldenkracht; Uw hand is sterk, uw rechter verheven.
Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
14 Recht en gerechtigheid dragen uw troon, Genade en trouw gaan voor uw aangezicht uit!
Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
15 Gelukkig het volk, dat nog jubelen kan, En wandelen in het licht van uw aanschijn, o Jahweh;
Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
16 Dat zich altijd verheugt in uw Naam, En in uw gerechtigheid roemt.
I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
17 Want Gij zijt onze heerlijke schutse, Door uw goedheid heft onze hoorn zich omhoog:
Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
18 Want Jahweh is ons tot schild, Israëls Heilige tot Koning!
Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
19 Eens hebt Gij in visioenen gesproken, En tot uw getrouwe gezegd: Ik heb een dapperen strijder gekroond, Hoog verheven een jongeman uit het volk.
På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
20 Ik heb David, mijn dienaar, gevonden, Hem met mijn heilige olie gezalfd;
Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
21 Mijn hand houdt hem vast, En mijn arm zal hem stutten!
Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
22 Geen vijand zal hem bespringen, Geen booswicht benauwen;
Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
23 Ik leg zijn vijanden voor hem neer, En sla zijn haters tegen de grond.
nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
24 Mijn trouw en genade zullen hem steeds vergezellen, Door mijn Naam zal zijn hoorn zich verheffen;
Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
25 Ik leg zijn hand op de zee, Zijn rechter op de rivieren.
Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
26 Hij mag tot Mij roepen: Mijn Vader zijt Gij, Mijn God en de Rots van mijn heil;
Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'
27 En Ik zal hem tot eerstgeborene verheffen, Hoog boven de koningen der aarde.
Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
28 Eeuwig zal Ik hem mijn genade behouden, Onverbreekbaar zal mijn verbond met hem zijn:
Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
29 Ik zal zijn geslacht laten duren voor eeuwig, Zijn troon als de dagen des hemels!
Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
30 En mochten zijn zonen mijn wet verzaken, En niet wandelen naar mijn geboden,
Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
31 Mijn voorschriften schenden, Mijn bevel overtreden:
om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
32 Dan zal Ik wel met de roede hun misdaad bestraffen, En met slagen hun schuld,
då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
33 Maar hèm zal Ik mijn gunst niet onthouden, En mijn trouw niet verloochenen.
men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
34 Mijn verbond zal Ik nimmer verbreken, Nooit veranderen wat Ik eens heb gezegd;
Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
35 Bij mijn heiligheid heb Ik het eens en voor altijd gezworen, En nooit breek Ik David mijn woord!
En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
36 Zijn geslacht zal eeuwig bestaan, En zijn troon als de zon voor mijn aanschijn;
Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
37 Als de maan, die stand houdt voor eeuwig, En trouw in de wolken blijft staan.
såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» (Sela)
38 En nu hebt Gij toch uw Gezalfde versmaad en verstoten, Tegen hem uw gramschap ontstoken;
Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
39 Het verbond met uw dienaar verbroken, Zijn kroon vertrapt op de grond.
Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
40 Al zijn wallen hebt Gij geslecht, Zijn vestingen in puin gelegd;
Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
41 Iedereen plundert hem, die er voorbij gaat, En zijn buren spotten met hem.
Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
42 Gij hebt de rechterhand van zijn verdrukkers verhoogd, En al zijn vijanden van blijdschap doen juichen,
Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
43 Doen wijken de kling van zijn zwaard, Hem geen stand doen houden in de strijd.
Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
44 Gij hebt hem van zijn glorie beroofd, Zijn troon ter aarde geworpen;
Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
45 De dagen verkort van zijn jeugdige kracht, En hem met schande bedekt.
Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. (Sela)
46 Hoe lang nog, Jahweh, zult Gij U maar altijd verbergen, En zal uw gramschap laaien als vuur?
Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
47 Bedenk toch, wat het leven is, Hoe vergankelijk Gij den mens hebt gemaakt.
Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
48 Waar leeft de man, die de dood niet zal zien, Zijn leven kan redden uit de klauw van het graf? (Sheol h7585)
Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? (Sela) (Sheol h7585)
49 Heer, waar zijn dan uw vroegere gunsten gebleven, Die Gij David bij uw trouw hadt bezworen?
Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
50 Ach Heer, gedenk toch de smaad van uw dienaar, De hoon der volken, die ik in mijn boezem verkrop,
Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
51 Waarmee uw vijanden schimpen, o Jahweh, En uw Gezalfde tergen bij iedere stap!
tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår.
52 Gezegend zij Jahweh in eeuwigheid; Amen, Amen!
Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.
