Psalmen 50

1 Een psalm van Asaf. De God der goden, Jahweh, spreekt en roept tot de aarde Van de opgang tot de ondergang der zon!

En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

2 Van Sion, de kroon der schoonheid, straalt God zijn heerlijkheid uit:

Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

3 Hij komt, onze God, en zwijgt niet meer! Verterend vuur gaat voor Hem uit, De stormwind woedt om Hem heen!

Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

4 Hij nodigt de hemelen uit, daarboven, En de aarde, om zijn volk te richten:

Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

5 "Brengt Mij mijn getrouwen bijeen, Die door offers het Verbond met Mij sloten!"

"Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer."

6 En de hemelen verkondigen zijn gerechtigheid; Want God begint het gericht.

Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. (Sela)

7 Hoor, mijn volk, en laat Mij spreken; Het u betuigen, Israël: Ik Jahweh, uw God:

Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

8 Niet om uw offers spreek Ik u vrij, Of om uw brandoffers, Mij zonder ophouden gebracht.

Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

9 Neen, Ik heb den stier uit uw stallen niet nodig, En geen bokken uit uw kooien.

Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

10 Want Mij behoren alle dieren in het woud, Het vee en het wild op de bergen;

ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

11 Ik ken alle vogels in de lucht, Van Mij is wat zich beweegt op het veld.

jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

12 Had Ik honger, Ik behoefde het ú niet te zeggen, Want Mij behoort de aarde met wat ze bevat.

Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

13 Of zou Ik soms stierenvlees eten, En bokkenbloed drinken?

Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

14 Neen, breng als uw offer een loflied aan God, Onderhoud uw geloften, den Allerhoogste gebracht,

Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

15 En roep Mij aan in tijden van nood: Dan zal Ik u redden, en gij zult Mij eren.

Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig."

16 Hoe waagt gij het, over mijn geboden te spreken, En uw mond vol te hebben van mijn Verbond,

Men till den ogudaktige säger Gud: "Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

17 Terwijl gij toch de tucht veracht, En mijn woord in de wind slaat?

du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

18 Ziet gij een dief, gij loopt terstond met hem mee, En met echtbrekers gaat gij vriendschappelijk om.

Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

19 Uw mond vloeit over van boosheid, En uw tong weeft bedrog;

Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

20 Gij spreekt schande over uw broeder, En werpt smaad op den zoon van uw moeder.

Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

21 Dit hebt gij gedaan; en omdat Ik bleef zwijgen, Dacht gij nog: Ik ben niet beter dan gij. Daarom waarschuw Ik u, En breng het u onder het oog.

Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

22 Godvergetenen, neemt het ter harte; Anders verscheur Ik u, en er is niemand, die u zal redden!

I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

23 Wie een loflied offert, eert Mij waarachtig, En wie deugdzaam leeft, hem toon Ik Gods heil!

den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning."