Psalmen 130

1 Een bedevaartslied. Uit de diepten, o Jahweh, roep ik tot U,

En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

2 Heer, hoor mijn klagen; Laat uw oren toch luisteren Naar mijn bidden en smeken!

Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

3 Ach Jahweh, zo Gij de zonde gedenkt, Ach Heer, wie zou het bestaan?

Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

4 Neen, bij U is vergeving, Opdat ik vol hoop U zou vrezen, o Jahweh.

Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

5 Mijn ziel schouwt hunkerend naar zijn belofte, Mijn ziel smacht naar den Heer;

Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

6 Meer dan wachters naar de morgen,

Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

7 Ziet Israël naar Jahweh uit. Want bij Jahweh is ontferming, En overvloed van verlossing;

Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

8 Hij zal Israël bevrijden Van al zijn zonden!

Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.