Job 38
1 Nu nam Jahweh het woord, en sprak tot Job in de storm:
Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
2 Wie zijt gij, die de Voorzienigheid duister maakt Door woorden zonder verstand?
Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
3 Omgord uw lenden als een man, Ik zal u vragen stellen, gij moogt Mij leren!
Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
4 Waar waart ge, toen Ik de aarde grondde: Vertel het, zo ge er iets van weet!
Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
5 Wie heeft haar grootte bepaald: gij weet het zo goed; Wie het meetsnoer over haar gespannen?
Vem har fastställt hennes mått -- du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
6 Waarop zijn haar zuilen geplaatst, Of wie heeft haar hoeksteen gelegd:
Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
7 Onder het gejuich van het koor der morgensterren, Het jubelen van de zonen Gods?
medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
8 Wie heeft de zee achter deuren gesloten, Toen zij bruisend uit de moederschoot kwam;
Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
9 Toen Ik haar de wolken gaf als een kleed, De nevel als haar windsels;
när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
10 Toen Ik haar grenzen heb gesteld, Slagboom en grendels haar gaf;
när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
11 Toen Ik sprak: Ge komt tot hier en niet verder, Hier wordt de trots van uw golven gebroken!
och sade: »Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig»?
12 Hebt gij ooit in uw leven de morgen ontboden, De dageraad zijn plaats bestemd,
Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
13 Om de zomen der aarde te bezetten En er vlammen uit te schudden?
där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
14 Zij flonkert als een kostbare zegelsteen, Wordt bontgeverfd als een kleed,
Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
15 Totdat de stralen hun licht wordt ontnomen, Hun opgeheven arm wordt gebroken.
då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
16 Zijt ge doorgedrongen tot de bronnen der zee, Hebt ge de bodem van de Oceaan bewandeld;
Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
17 Zijn u de poorten des doods getoond, De wachters der duisternis u verschenen;
Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
18 Hebt ge de breedten der aarde omvat: Zeg op, wanneer ge dit allemaal weet!
Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
19 Waar is de weg naar de woning van het licht, En waar heeft de duisternis haar verblijf,
Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
20 Zodat gij ze naar hun plaats kunt brengen, En hun de paden naar huis kunt leren?
så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
21 Ge weet het toch, want toen werdt ge geboren, Het getal van uw jaren is immers zo groot!
Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
22 Zijt ge doorgedrongen tot de schuren der sneeuw, Hebt ge de opslagplaatsen van de hagel aanschouwd,
Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
23 Die Ik heb opgespaard voor de tijd van benauwing, Voor de dag van aanval en strijd?
-- de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
24 Waar is de weg, waar de kou zich verspreidt, Waar de oostenwind over de aarde giert?
Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
25 Wie heeft voor de stortvloed kanalen gegraven, En paden voor de donderwolken,
Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
26 Om regen te geven op onbewoond land, Op steppen, waar zich geen mens bevindt;
till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
27 Om woestijn en wildernis te verzadigen, Uit de dorre grond het gras te doen spruiten?
till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
28 Heeft de regen een vader, Of wie heeft de druppels van de dauw verwekt;
Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
29 Uit wiens schoot is het ijs te voorschijn gekomen, Wie heeft het rijp in de lucht gebaard?
Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
30 De wateren worden hard als steen, De vlakte van de Afgrond sluit zich aaneen!
Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
31 Kunt gij de banden der Plejaden knopen, Of de boeien van de Orion slaken;
Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
32 Kunt gij de maan op tijd naar buiten doen treden, Leidt gij de Beer met zijn jongen?
Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
33 Schrijft gij de hemel de wetten voor, Stelt gij zijn macht over de aarde vast;
Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
34 Verheft gij uw stem tot de wolken, Gehoorzaamt ù de watervloed?
Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
35 Zendt gij de bliksems uit, en ze gaan; Zeggen ze tot u: Hier zijn we terug?
Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: »Ja vi äro redo»?
36 Wie heeft inzicht aan den reiger gegeven Verstand geschonken aan den haan;
Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
37 Wie telt met wijsheid de wolken af, En giet de zakken van de hemel leeg:
Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
38 Wanneer de bodem hard is als ijzer, De kluiten aan elkander kleven?
medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?
39 Jaagt gij een prooi voor de leeuwin, Stilt gij de honger der welpen,
Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,
40 Wanneer ze in hun holen liggen, Of loeren tussen de struiken?
när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?
41 Wie geeft ze tegen de avond haar buit, Wanneer haar jongen tot de Godheid roepen, En zonder voedsel rond blijven snuffelen, Op zoek naar spijs?
Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?
