Job 26

1 Job antwoordde, en sprak

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Hoe goed weet ge den zwakke te helpen, De krachteloze arm te stutten?

Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!

3 Hoe weet ge den onwetende raad te geven, En wat wijze lessen spreidt ge ten toon?

Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!

4 Met wiens hulp hebt ge uw woord gesproken Wiens geest is van u uitgegaan?

Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?

5 De schimmen beven onder de aarde De wateren sidderen met die erin wonen;

Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.

6 Het dodenrijk ligt naakt voor zijn oog, De onderwereld zonder bedekking. (Sheol h7585)

Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse. (Sheol h7585)

7 Hij spant het Noorden over de baaierd, Hangt de aarde boven het niet;

Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.

8 Hij knevelt de wateren in zijn zwerk, De wolken bersten niet onder haar last;

Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.

9 Hij bedekt het gelaat der volle maan, En spreidt er zijn nevel over uit.

Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.

10 Hij trekt een kring langs de waterspiegel, Waar het licht aan de duisternis grenst;

En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.

11 De zuilen van de hemel staan te waggelen, Rillen van angst voor zijn donderende stem.

Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.

12 Hij zwiept de zee door zijn kracht, Ranselt Ráhab door zijn beleid;

Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.

13 Zijn adem blaast de hemel schoon, Zijn hand doorboort de vluchtende Slang!

Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.

14 Is dit nog enkel de zoom van zijn wegen Hoe weinig verstaan wij ervan, En wie begrijpt dan de kracht van zijn donder?

Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?