Job 22
1 Weer nam Elifaz van Teman het woord, en sprak:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Handelt de mens soms ten bate van God? Neen, ten eigen bate is men wijs.
Kan en man bereda Gud något gagn, så att det länder honom till gagn, om någon är förståndig?
3 Heeft de Almachtige er voordeel van, als ge vroom zijt, Of profijt, zo ge onberispelijk leeft?
Har den Allsmäktige någon båtnad av att du är rättfärdig, eller någon vinning av att du vandrar ostraffligt?
4 Bestraft Hij u soms om uw godsvrucht, Daagt Hij u daarom voor het gerecht?
Är det för din gudsfruktans skull som han straffar dig, och som han går med dig till doms?
5 Is het niet om uw grote boosheid, Om uw fouten, zonder eind?
Har då icke din ondska varit stor, och voro ej dina missgärningar utan ände?
6 Ja, zonder noodzaak neemt ge pand van uw broeders, En trekt de berooiden de kleren uit;
Jo, du tog pant av din broder utan sak, du plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Den dorstige geeft ge geen water, Den hongerige onthoudt ge zijn brood.
Åt den försmäktande gav du intet vatten att dricka, och den hungrige nekade du bröd.
8 Den man met de vuist moet het land toebehoren, En de gunsteling moet het bewonen;
För den väldige ville du upplåta landet, och den myndige skulle få bo däri,
9 Maar de weduwen zendt ge zonder iets heen, De armen der wezen slaat ge stuk!
men änkor lät du gå med tomma händer, och de faderlösas armar blevo krossade.
10 En daarom zijt ge van strikken omringd, Plotseling verbijsterd van schrik;
Därför omgives du nu av snaror och förfäras av plötslig skräck.
11 Is uw licht verduisterd, zodat ge niet ziet, Slaat de stortvloed over u heen!
ja, av ett mörker där du intet ser, och av vattenflöden som övertäcka dig.
12 Woont God niet hoog in de hemel? Zie eens, hoe hoog de sterren staan!
I himmelens höjde är det ju Gud som har sin boning, och du ser stjärnorna däruppe, huru högt de sitta;
13 Maar gij besluit er uit: Wat kan God weten, Of richten door de wolken heen?
därför tänker du: »Vad kan Gud veta? Skulle han kunna döma, han som bor bortom töcknet?
14 Het zwerk is een sluier voor Hem, zodat Hij niet ziet, Hij wandelt rond op het hemelgewelf.
Molnen äro ju ett täckelse, så att han intet ser; och på himlarunden är det han har sin gång.»
15 Wilt ge de weg van vroeger bewandelen Die de boosdoeners hebben betreden:
Vill du då hålla dig på forntidens väg, där fördärvets män gingo fram,
16 Die vóór hun tijd zijn weggesleurd, Toen de vloed hun grondvesten wegspoelde?
de män som bortrycktes, innan deras tid var ute, och såsom en ström flöt deras grundval bort,
17 Die tot God durfden zeggen: Weg van ons! Wat kan de Almachtige ons doen?
de män som sade till Gud: »Vik ifrån oss», ty vad skulle den Allsmäktige kunna göra dem?
18 Hij had hun huizen met voorspoed gevuld, En Zich niet met de plannen der bozen bemoeid.
Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda. De ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
19 De vromen zien het met vreugde, De onschuldige drijft de spot met hen:
De rättfärdiga skola se det och glädja sig, och den oskyldige skall få bespotta dem:
20 "Waarachtig, hun have vernield, Hun overvloed door het vuur verteerd!"
»Ja, nu äro förvisso våra motståndare utrotade, och deras överflöd har elden förtärt.»
21 Verzoen u met Hem, dan leeft ge in vrede, Dan wordt uw rijkdom weer groot;
Men sök nu förlikning och frid med honom; därigenom skall lycka falla dig till.
22 Neem de onderrichting aan uit zijn mond, En bewaar zijn woord in uw hart.
Tag emot undervisning av hans mun, och förvara hans ord i ditt hjärta.
23 Wanneer ge vol ootmoed u tot den Almachtige bekeert, De ongerechtigheid uit uw tent verwijdert:
Om du omvänder dig till den Allsmäktige, så bliver du upprättad; men orättfärdighet må du skaffa bort ur din hydda.
24 Dan zult ge het goud als stof gaan schatten, Het Ofirgoud als kiezel der beken.
Ja kasta din gyllene skatt i stoftet och Ofirs-guldet ibland bäckens stenar,
25 Want de Almachtige zal het fijnste goud voor u zijn, En stapels van zilver;
så bliver den Allsmäktige din gyllene skatt, det ädlaste silver varder han för dig.
26 Dan zult ge u in den Almachtige verlustigen, En uw aanschijn verheffen tot God.
Ja, då skall du hava din lust i den Allsmäktige och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
27 Dan zult ge Hem roepen: Hij zal u verhoren, En ge zult Hem dankoffers brengen;
När du då beder till honom, skall han höra dig, och de löften du gör skall du få infria.
28 Onderneemt ge iets, het komt tot stand, En het licht zal uw wegen bestralen!
Allt vad du besluter skall då lyckas för dig, och ljus skall skina på dina vägar.
29 Want Hij vernedert de trots, Maar redt, wie de ogen neerslaat;
Om de leda mot djupet och du då beder: »Uppåt!», så frälsar han mannen som har ödmjukat sig.
30 Hij verlost den onschuldige: Door de reinheid uwer handen wordt ook gij dus verlost!
Ja han räddar och den som ej är fri ifrån skuld; genom dina händers renhet räddas en sådan.
