Prediker 10

1 Dode vliegen verpesten welriekende balsem; Zo verliest de edelste wijsheid door een weinig dwaasheid haar roem.

Giftflugor vålla stank och jäsning i salvoberedarens salva; så uppväger ett grand av dårskap både vishet och ära.

2 Het hart van den wijze zit rechts, Het hart van den dwaze zit links.

Den vise har sitt hjärta åt höger, men dåren har sitt hjärta åt vänster.

3 Welke weg de dwaas ook gaat, zijn verstand schiet te kort; Maar van iedereen zegt hij: Wat een dwaas!

Ja, varhelst dåren går kommer hans förstånd till korta, och till alla säger han ifrån, att han är en dåre.

4 Als de toorn van een vorst u bedreigt, Loop dan niet weg van uw post; Want kalmte brengt grote opwinding tot bedaren.

Om hos en furste vrede uppstår mot dig, så håll dig dock stilla, ty saktmod gör stora synder ogjorda.

5 Nog een ander kwaad zag ik onder de zon: Vergissingen door vorsten begaan.

Ett elände gives, som jag har sett under solen, ett fel som beror av den som har makten:

6 De dwaas wordt op hoge posten geplaatst, En vele aanzienlijken blijven ten achter;

att dårskap sättes på höga platser, medan förnämliga män få sitta i förnedring.

7 Dienstknechten zag ik te paard, En prinsen gingen als slaven te voet.

Jag har sett trälar färdas till häst och hövdingar få gå till fots såsom trälar.

8 Wie een kuil graaft, valt er zelf in; Wie een muur doorbreekt, wordt door een slang gebeten.

Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.

9 Wie stenen draagt, bezeert zich er aan; Wie hout klooft, loopt gevaar, zich te wonden.

Den som vältrar bort stenar bliver skadad av dem, den som hugger ved kommer i fara därvid.

10 Is het ijzer stomp geworden, En slijpt men de snede niet, Dan moet men zijn krachten verdubbelen; Zo biedt de wijsheid een voordeel.

Om man icke slipar eggen, när ett järn har blivit slött, så måste man anstränga krafterna dess mer; och vishet är att göra allt på bästa sätt.

11 En als de slang bijt, omdat ze niet wordt bezworen, Heeft de slangenbezweerder geen nut van zijn kunde.

Om ormen får stinga, innan han har blivit tjusad, så har besvärjaren intet gagn av sin konst.

12 Aangenaam zijn woorden uit de mond van een wijze; Maar de lippen van een dwaas brengen hem verderf.

Med sin muns ord förvärvar den vise ynnest, men dårens läppar fördärva honom själv.

13 Reeds het begin van zijn woorden is dwaasheid, En het einde ervan barre onzin;

Begynnelsen på hans muns ord är dårskap, och änden på hans tal är uselt oförnuft.

14 Want de dwaas verspilt vele woorden. Niemand weet, wat de toekomst brengt; Want wie kan hem zeggen, wat er later komt?

Och dåren är rik på ord; dock vet ingen människa vad som skall ske; vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske?

15 De domme slooft zich af bij zijn werk, Omdat hij niet eens de weg naar de stad kent.

Dårens möda bliver honom tung, ty icke ens till staden hittar han fram.

16 Wee u, land, als uw koning een kind is, En uw prinsen in de morgenstond slempen.

Ve dig, du land vars konung är ett barn, och vars furstar hålla måltid redan på morgonen!

17 Heil u, land, als uw koning een edelman is, En uw prinsen op tijd maaltijd houden, Stevig, maar zonder zich te bedrinken.

Väl dig, du land vars konung är en ädling, och vars furstar hålla måltid i tillbörlig tid, med måttlighet, och icke för att överlasta sig!

18 Bij luiheid verzakken de balken, En het huis wordt lek door traagheid van handen.

Genom lättja förfalla husets bjälkar, och genom försumlighet dryper det in i huset.

19 Om te genieten legt men maaltijden aan, En wijn vervrolijkt het leven; Voor geld is alles te krijgen.

Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt; men penningen är det som förlänar alltsammans.

20 Vloek den koning zelfs niet op uw sponde, En scheld zelfs in uw slaapvertrek niet op den rijke; Want de vogels in de lucht kraaien het rond, En de fladderaars brengen het uit.

Uttala ej ens i din tanke förbannelser över en konung, och ej ens i din sovkammare förbannelser över en rik man; ty himmelens fåglar böra fram ditt tal, och de bevingade förkunna vad du har sagt.