Ordsprogene 29
1 Hvo Nakken gør stiv, skønt revset tit, han knuses brat uden Lægedom.
Hvilken som emot straff genstörtig är, han skall med hast förderfvad varda, utan all hjelp.
2 Er der mange retfærdige, glædes Folket, men råder de gudløse, sukker Folket.
När de rättfärdige månge äro, så glädes folket; men när den ogudaktige regerar, så suckar folket.
3 Hvo Visdom elsker, glæder sin Fader, hvo Skøger omgås, bortødsler Gods.
Den som vishet älskar, han gläder sin fader; men den som skökor uppehåller, han mister sina ägodelar.
4 Kongen grundfæster Landet med Ret, en Udsuger lægger det øde.
En Konung upprätter landet genom rätt; men en girig förderfvar det.
5 Mand, der smigrer sin Næste, breder et Net for hans Fod.
Den som smekrar med sin nästa, han utbreder ett nät för hans fötter.
6 I sin Brøde hildes den onde, den retfærdige jubler af Glæde.
När en ond syndar, besnärjer han sig sjelf; men en rättfärdig fröjdar sig, och hafver glädje.
7 Den retfærdige kender de ringes Retssag; den gudløse skønner intet.
Den rättfärdige känner den fattigas sak; den ogudaktige aktar ingen förnuft.
8 Spottere ophidser Byen, men Vismænd, de stiller Vrede.
De bespottare föra en stad i olycko; men de vise stilla vrede.
9 Går Vismand i Rette med Dåre, vredes og ler han, alt preller af.
När en vis med en dåra till handel kommer, han vare vred eller glad, så hafver han dock ingen ro.
10 De blodtørstige hader lydefri Mand, de retsindige tager sig af ham.
De blodgirige hata den fromma; men de rättfärdige vårda sig om hans själ.
11 En Tåbe slipper al sin Voldsomhed løs, Vismand stiller den omsider.
En dåre gjuter sin anda allan ut; men en vis man håller tillbaka.
12 En Fyrste, som lytter til Løgnetale, får lufter gudløse Tjenere.
En herre, som till lögn lust hafver, hans tjenare äro alle ogudaktige.
13 Fattigmand og Blodsuger mødes, HERREN giver begges Øjne Glans.
Fattige och ockrare bo ibland hvarannan; begges deras ögon upplyser Herren.
14 En Konge, der dømmer de ringe med Ret, hans Trone står fast evindelig.
En Konung, som de fattiga troliga dömer, hans säte blifver evigliga beståndandes.
15 Ris og Revselse, det giver Visdom, uvorn Dreng gør sin Moder Skam.
Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafver sjelfsvåld, skämmer sina moder.
16 Bliver mange gudløse tiltager Synd; retfærdige ser med Fryd deres Fald.
Der månge ogudaktige äro, der äro många synder; men de rättfärdige skola se deras fall.
17 Tugt din Søn, så kvæger han dig og bringer din Sjæl, hvad der smager.
Tukta din son, så skall han vederqvicka dig, och göra dine själ vällust.
18 Uden Syner forvildes et Folk; salig den, der vogter på Loven.
När Prophetien ute är, så förskingras folket; men väl är honom, som lagen vid magt håller.
19 Med Ord lader Træl sig ikke tugte, han fatter dem vel, men adlyder ikke.
En tjenare låter icke näpsa sig med ordom; förty, om han än förstår det, så tager han sig dock intet deraf.
20 Ser du en Mand, der er hastig til Tale, for en Tåbe er der snarere Håb end for ham.
Ser du en, som snar är till att tala, det är mera hopp uppå en dåra, än uppå honom.
21 Forvænner man sin Træl fra ung, vil han til sidst være Herre.
Om en tjenare varder af ungdom kräseliga hållen, så vill han sedan vara en herre.
22 Hidsig Mand vækker Strid, vredladen Mand gør megen Synd.
En vredsam man kommer träto åstad, och en harmse man gör många synder.
23 Et Menneskes Hovmod ydmyger ham, den ydmyge opnår Ære.
Menniskones högfärd skall omstörta henne; men ära skall upphöja den ödmjuka.
24 Hæleren hader sit Liv, han hører Forbandelsen, men melder intet.
Den som med tjufvar del hafver, hörer bannas; och säger icke till, han hatar sitt lif.
25 Frygt for Mennesker leder i Snare, men den, der stoler på HERREN, er bjærget.
Den som rädes för menniskom, han kommer på fall; men den som sig förlåter uppå Herran, han varder beskyddad.
26 Mange søger en Fyrstes Gunst; Mands Ret er dog fra HERREN.
Månge söka ens Förstas ansigte; men hvars och ens dom kommer af Herranom.
27 Urettens Mand er retfærdiges Gru, hvo redeligt vandrer, gudløses Gru.
En orättfärdig man är dem rättfärdigom en styggelse; och den som på en rätt väg är, han är dens ogudaktigas styggelse.
