Ordsprogene 15
1 Mildt svar stiller vrede, sårende ord vækker nag.
Ett mjukt svar stillar vrede; men ett hårdt ord kommer harm åstad.
2 Vises Tunge drypper af Kundskab, Dårskab strømmer fra Tåbers Mund.
De visas tunga gör lärdomen ljuflig; de dårars mun utsputar alltid galenskap.
3 Alle Vegne er HERRENs Øjne, de udspejder onde og gode.
Herrans ögon skåda i all rum, både onda och goda.
4 Et Livets Træ er Tungens Mildhed, dens Falskhed giver Hjertesår.
En helsosam tunga är lifsens trä; men en lögnaktig gör hjertans sorg.
5 Dåre lader hånt om sin Faders Tugt, klog er den, som tager Vare på Revselse.
En dåre lastar sins faders tuktan; men den som tager vid straff, han varder klok.
6 Den retfærdiges Hus har megen Velstand, den gudløses Høst lægges øde.
Uti dens rättfärdigas hus äro ägodelar nog; men uti dens ogudaktigas tilldrägt är förderf.
7 Vises Læber udstrør Kundskab, Tåbers Hjerte er ikke ret.
De visas mun utströr god råd; men de dårars hjerta är icke så.
8 Gudløses Offer er HERREN en Gru, retsindiges Bøn har han Velbehag i.
Dens ogudaktigas offer är Herranom en styggelse; men de frommas bön är honom behagelig.
9 Den gudløses Færd er HERREN en Gru, han elsker den, der stræber efter Retfærd.
Dens ogudaktigas väg är Herranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han varder älskad.
10 Streng Tugt er for den, der forlader Vejen; den, der hader Revselse, dør.
Det är en ond tuktan, öfvergifva vägen; och den der straff hatar, han måste dö.
Helvete och förderf är för Herranom; huru mycket mer menniskornas hjerta? (Sheol h7585)
12 Spotteren ynder ikke at revses, til Vismænd går han ikke.
En bespottare älskar icke den honom straffar, och går icke till den visa.
13 Glad Hjerte giver venligt Ansigt, ved Hjertesorg bliver Modet brudt.
Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte; men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet.
14 Den forstandiges Hjerte søger Kundskab, Tåbers Mund lægger Vind på Dårskab.
Ett klokt hjerta handlar visliga; men de öfverdådige dårar regera dårliga.
15 Alle den armes Dage er onde, glad Hjerte er stadigt Gæstebud.
En bedröfvad menniska hafver aldrig en god dag; men ett godt mod är ett dageligit gästabåd.
16 Bedre lidet med HERRENs Frygt end store Skatte med Uro.
Bättre är något lite med Herrans fruktan, än en stor skatt med oro.
17 Bedre en Ret Grønt med Kærlighed end fedet Okse og Had derhos.
Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.
18 Vredladen Mand vækker Splid, sindig Mand stiller Trætte.
En sticken man kommer träto åstad; men en tålig man stillar kif.
19 Den lades Vej er spærret af Tjørn, de flittiges Sti er banet.
Dens latas väg är full med törne; men de frommas väg är väl slät.
20 Viis Søn glæder sin Fader, Tåbe til Menneske foragter sin Moder.
En vis son fröjdar fadren, och en galen menniska skämmer sina moder.
21 Dårskab er Glæde for Mand uden Vid, Mand med Indsigt går lige frem.
Enom dåra är galenskapen en glädje; men en förståndig man blifver på rätta vägenom.
22 Er der ikke holdt Råd, så mislykkes Planer, de lykkes, når mange rådslår.
De anslag varda till intet, der icke råd är med; men der månge rådgifvare äro, blifva de beståndande.
23 Mand er glad, når hans Mund kan svare, hvor godt er et Ord i rette Tid.
Det är enom glädje, att man honom skäliga svarar, och ett ord i sinom tid är ganska täckeligit.
Lifsens väg leder den visa uppåt, på det han skall undvika helvetet, som nedatill är. (Sheol h7585)
25 Hovmodiges Hus river HERREN bort, han fastsætter Enkens Skel.
Herren skall nederslå de högfärdigas hus, och stadfästa enkones gränso.
26 Onde Tanker er HERREN en Gru, men hulde Ord er rene.
De argas anslog äro Herranom en styggelse; men ett skäligit tal är täckt.
27 Den øder sit Hus, hvem Vinding er alt; men leve skal den, der hader Gave.
Men girige förstörer sitt eget hus; men den som mutor hatar, han skall lefva.
28 Den retfærdiges Hjerte tænker, før det svarer, gudløses Mund lader ondt strømme ud.
Dens rättfärdigas hjerta betänker, hvad svaras skall; men de ogudaktigas mun utöser ondt.
29 HERREN er gudløse fjern, men hører retfærdiges Bøn.
Herren är långt ifrå de ogudaktiga; men de rättfärdigas bön hörer han.
30 Milde Øjne fryder Hjertet, godt Bud giver Marv i Benene.
Ett blidt ansigte gläder hjertat; ett godt ryckte gör benen fet.
31 Øret, der lytter til Livsens Revselse, vil gerne dvæle iblandt de vise.
Det öra, som hörer lifsens straff, det skall bo ibland de visa.
32 Hvo Tugt forsmår, lader hånt om sin Sjæl, men Vid fanger den, der lytter til Revselse.
Den som icke låter sig aga, han gör sig sjelf till intet; men den som straff hörer han varder klok.
33 HERRENs Frygt er Tugt til Visdom, Ydmyghed først og siden Ære.
Herrans fruktan är en tuktan till vishet, och förr än man till äro kommer, måste man lida.
