< Mikas 5 >

1 Riv nu Sår i din Hud! De bar opkastet en Vold imod os; med Stokken slår de Israels Hersker på Kinden.
Aw misatuh kaminawk ih canu, misatuh kaminawk to nawnto pakhueng ah; anih mah aicae takui khoep boeh; nihcae mah Israel ukkung to cung hoi tangbaeng ah bop tih.
2 Og du du Betlehems-Efrata, liden til at være blandt Judas Tusinder! Af dig skal udgå mig een til at være Hersker i Israel. Hans Udspring er fra fordum, fra Evigheds Dage.
Toe nang, Bethlehem Ephrathah loe, Judah acaengnawk thungah vangpui tetta ah na oh, toe kai hanah Israel ukkung loe nang thung hoiah ni angzo tih, Anih loe boeng thai ai dungzan ah kaom, canghnii ih atue hoiah ni angzoh boeh.
3 Derfor giver han dem hen, så længe til hun, som skal føde, føder, og Resten af hans Brødre vender hjem til Israeliterne.
To pongah caa tapenhaih kana pauep nongpata mah nawkta tapen karoek to Anih mah Israel to pahnawt sut tih, anghmat anih ih nawkamyanawk loe Israel caanawk khaeah amlaem o let tih.
4 Han skal stå og vogte i HERRENs Kraft, i HERREN sin Guds høje Navn. De skal bo trygt, thi nu skal hans Storhed nå Jordens Grænser.
Anih loe Angraeng thacakhaih hoi angmah ih Angraeng Sithaw ih ahmin lensawkhaih hoiah angdoe ueloe, angmah ih tuunawk to pacah tih; nihcae loe monghaih hoiah khosah o tih: long boeng khoek to anih mah lensawkhaih hoiah uk tih.
5 Og han skal være Fred. Når Assur trænger ind i vort Land, og når han træder ind i vore Borge, stiller vi syv Hyrder imod ham og otte fyrstelige Mænd,
Assyria kaminawk aicae prae thungah angzoh o naah, Anih loe monghaih ah om tih boeh: aicae angraeng ohhaih ahmuen ah nihcae phak o naah loe, aicae tuu toepkung sarihto hoi kami zaehoikung tazettonawk mah aicae han misa tuh o tih.
6 som skal vogte Assurs Land med Sværd og Nimrods Land med Klinge. Og han skal fri os fra Assur, når han trænger ind i vort Land, træder ind på vore Enemærker.
Nihcae mah Assyria prae to sumsen hoiah paro o boih ueloe, Nimrod ih prae to khongkha karoek to pazawk o tih; Assyria loe aicae prae thungah angzoh moe, aicae prae angzithaih karoek to phak naah, anih mah aicae to pahlong tih.
7 Da bliver Jakobs Rest i de mange Folkeslags Midte som Dug, der kommer fra HERREN, som Regnens Dråber på Græs, der ikke venter på nogen eller bier på Menneskens Børn.
Kanghmat Jakob ih kaminawk loe Angraeng mah paek ih dantui baktih, kami kazing ai, kami capanawk doeh kazing ai, phroh nui ih khotui baktiah pop parai kaminawk salakah om o tih.
8 Da bliver Jakobs Rest blandt Folkene i de mange Folkeslags Midte som en Løve blandt Skovens Dyr, en Ungløve blandt Fårehjorde, der nedtramper, når den går frem, og sønderriver redningsløst.
Kanghmat Jakob ih kaminawk loe pop parai Gentelnawk salakah om o ueloe, moinawk salak ih kaipui baktih, tuunawk salak ih kaipui kanawk baktiah om o tih, anih loe kaipui baktiah caeh ueloe, taprawt pet pet tih, to naah nihcae abomh kami mi doeh om mak ai.
9 Din Hånd skal være over dine Uvenner, alle dine Fjender ryddes bort.
Na misanawk nuiah ban na payangh ueloe, misanawk to na paduek boih tih.
10 På hin Dag, lyder det fra HERREN, udrydder jeg Hestene af dig, dine Stridsvogne gør jeg til intet.
To na niah loe nangcae salak ih hrangnawk to ka dueksak moe, hrang lakoknawk to kam rosak han:
11 rydder Byerne bort i dit Land, river alle dine Fæstninger ned,
na prae thung ih vangpuinawk to kam rosak moe, nangcae misa abuephaih ahmuennawk doeh ka phraek han:
12 rydder Trolddommen bort af din Hånd, Tegntydere får du ej mer;
na ban ih kami doihaihnawk to ka phraek moe, angzo han koi hmuen kawng thuihaih doeh na sah o mak ai boeh:
13 jeg rydder dine Billeder bort, Stenstøtterne bort af din Midte og du skal ikke mer tilbede dine Hænders Værk.
na sak o cop ih krangnawk hoi nangmacae salakah angdoe krangnawk doeh ka phraek han; to naah loe na ban hoi sak ih hmuennawk to na bok mak ai boeh.
14 Jeg udrydder dine Asjerer og lægger dine Afguder øde;
Nangcae salak ih krang sakhaih thingnawk to ka phongh moe, na vangpuinawk doeh kam rosak han.
15 i Vrede og Harme tager jeg Hævn over Folk, som ikke vil høre.
Ka lok tahngai ai kaminawk nuiah palungphuihaih hoi lu ka lak han, tiah Angraeng mah thuih.

< Mikas 5 >