Job 21
1 Så tog Job til Orde og svarede:
Job svarade och sade:
2 "Hør dog, hør mine Ord, lad det være Trøsten, I giver!
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Find jer nu i, at jeg taler, siden kan I jo håne!
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Gælder min Klage Mennesker? Hvi skulde jeg ej være utålmodig?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Vend jer til mig og stivn af Rædsel, læg Hånd på Mund!
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Jeg gruer, når jeg tænker derpå, mit Legeme gribes af Skælven:
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 De gudløse, hvorfor lever de, bliver gamle, ja vokser i Kraft?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Deres Æt har de blivende hos sig, deres Afkom for deres Øjne;
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 deres Huse er sikre mod Rædsler, Guds Svøbe rammer dem ikke;
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 ej springer deres Tyr forgæves, Koen kælver, den kaster ikke;
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 de slipper deres Drenge ud som Får, deres Børneflok boltrer sig ret;
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 de synger til Pauke og Citer, er glade til Fløjtens Toner;
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 skønt de siger til Gud: "Gå fra os, at kende dine Veje er ikke vor Lyst!
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Den Almægtige? Hvad han? Skal vi tjene ham? Hvad Gavn at banke på hos ham?"
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Er ej deres Lykke i deres Hånd og gudløses Råd ham fjernt?
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Når går de gudløses Lampe ud og når kommer Ulykken over dem? Når deler han Loddet ud i sin Vrede,
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 så de bliver som Strå for Vinden, som Avner, Storm fører bort?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 Gemmer Gud hans Ulykkeslod til hans Børn? Ham selv gengælde han, så han mærker det,
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 lad ham selv få sit Vanheld at se, den Almægtiges Vrede at drikke!
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Thi hvad bryder han sig siden om sit Hus, når hans Måneders Tal er udrundet?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Kan man vel tage Gud i Skole, ham, som dømmer de højeste Væsner?
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 En dør jo på Lykkens Tinde, helt tryg og så helt uden Sorger:
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 hans Spande er fulde af Mælk, hans Knogler af saftig Marv;
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 med bitter Sjæl dør en anden og har aldrig nydt nogen Lykke;
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 de lægger sig begge i Jorden, og begge dækkes af Orme!
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Se, jeg kender så vel eders Tanker og de Rænker, I spinder imod mig,
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 når I siger: "Hvor er Stormandens Hus og det Telt, hvor de gudløse bor?"
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Har I aldrig spurgt de berejste og godkendt deres Beviser:
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Den onde skånes på Ulykkens Dag og frelses på Vredens Dag.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Hvem foreholder ham vel hans Færd, gengælder ham, hvad han gør?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Til Graven bæres han hen, ved hans Gravhøj holdes der Vagt;
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 i Dalbunden hviler han sødt, Alverden følger så efter, en Flok uden Tal gik forud for ham.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Hvor tom er den Trøst, som I giver! Eders Svar - kun Svig er tilbage!
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
