1 Korinčanima 10

1 Jer ne bih, braćo, htio da budete u neznanju: oci naši svi bijahu pod oblakom, i svi prijeđoše kroz more,

Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;

2 i svi su se na Mojsija krstili u oblaku i u moru,

Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.

3 i svi su isto duhovno jelo jeli,

Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;

4 i svi su isto duhovno piće pili. A pili su iz duhovne stijene koja ih je pratila; stijena bijaše Krist.

Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.

5 Ali većina njih nije bila po volji Bogu: ta poubijani su po pustinji.

Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.

6 To bijahu pralikovi naši: da ne žudimo za zlima kao što su žudjeli oni.

Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.

7 I ne budite idolopoklonici kao neki od njih, kako je pisano: Posjeda narod da jede i pije pa ustadoše da igraju.

Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.

8 I ne podajimo se bludu kao što se neki od njih bludu podaše i padoše u jednom danu dvadeset i tri tisuće.

Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.

9 I ne iskušavajmo Gospodina kao što su ga neki od njih iskušavali te od zmija izginuli.

Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.

10 I ne mrmljajte kao što neki od njih mrmljahu te izgiboše od Zatornika.

Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.

11 Sve se to, kao pralik, događalo njima, a napisano je za upozorenje nama, koje su zapala posljednja vremena. (aiōn g165)

Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)

12 Tko dakle misli da stoji, neka pazi da ne padne.

Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.

13 Nije vas zahvatila druga kušnja osim ljudske. Ta vjeran je Bog: neće pustiti da budete kušani preko svojih sila, nego će s kušnjom dati i ishod da možete izdržati.

Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.

14 Zato, ljubljeni moji, bježite od idolopoklonstva.

Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.

15 Kao razumnima velim: sudite sami što govorim.

Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:

16 Čaša blagoslovna koju blagoslivljamo nije li zajedništvo krvi Kristove? Kruh koji lomimo nije li zajedništvo tijela Kristova?

Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?

17 Budući da je jedan kruh, jedno smo tijelo mi mnogi; ta svi smo dionici jednoga kruha.

Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.

18 Gledajte Izraela po tijelu! Koji blaguju žrtve nisu li zajedničari žrtvenika?

Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?

19 Što dakle hoću reći? Idolska žrtva da je nešto? Ili idol da je nešto?

Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.

20 Naprotiv, da pogani vrazima žrtvuju, ne Bogu. A neću da budete zajedničari vražji.

Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.

21 Ne možete piti čašu Gospodnju i čašu vražju. Ne možete biti sudionici stola Gospodnjega i stola vražjega.

I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

22 Ili da izazivamo ljubomor Gospodnji? Zar smo jači od njega?

Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?

23 “Sve je slobodno!” Ali - sve ne koristi. “Sve je dopušteno!” Ali - sve ne saziđuje.

Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.

24 Nitko neka ne traži svoje, nego dobro drugoga.

Ingen söke sitt, utan annars bästa.

25 Sve što se prodaje na tržnici, jedite ništa ne ispitujući poradi savjesti.

Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;

26 Ta Gospodnja je zemlja i sve na njoj!

Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

27 Pozove li vas koji nevjernik i želite se odazvati, jedite što vam se ponudi ništa ne ispitujući poradi savjesti.

När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.

28 Ako vam tko reče: “To je žrtvovano”, ne jedite poradi onoga koji vas je upozorio, i savjesti.

Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

29 Savjesti mislim, ne svoje, nego onoga drugoga. Ta zašto da moju slobodu druga savjest sudi?

Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?

30 Ako sa zahvalom sudjelujem, zašto da me grde zbog onoga za što zahvaljujem?

Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?

31 Dakle, ili jeli, ili pili, ili drugo što činili, sve na slavu Božju činite.

Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.

32 Ne budite na sablazan ni Židovima, ni Grcima, ni Crkvi Božjoj,

Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;

33 kao što i ja svima u svemu ugađam ne tražeći svoju korist, nego što koristi mnogima na spasenje.

Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.