< 约伯记 29 >
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 惟愿我的景况如从前的月份, 如 神保守我的日子。
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 我愿如壮年的时候: 那时我在帐棚中, 神待我有密友之情;
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 耳朵听我的,就称我有福; 眼睛看我的,便称赞我;
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 我为穷乏人的父; 素不认识的人,我查明他的案件。
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 我打破不义之人的牙床, 从他牙齿中夺了所抢的。
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 我便说:我必死在家中, 必增添我的日子,多如尘沙。
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 我说话之后,他们就不再说; 我的言语像雨露滴在他们身上。
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 他们不敢自信,我就向他们含笑; 他们不使我脸上的光改变。
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 我为他们选择道路,又坐首位; 我如君王在军队中居住, 又如吊丧的安慰伤心的人。
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.