约伯记 19

1 约伯回答说：

Job svarade, och sade:

2 你们搅扰我的心， 用言语压碎我要到几时呢？

Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?

3 你们这十次羞辱我； 你们苦待我也不以为耻。

I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.

4 果真我有错， 这错乃是在我。

Far jag vill, så far jag mig vill.

5 你们果然要向我夸大， 以我的羞辱为证指责我，

Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.

6 就该知道是 神倾覆我， 用网罗围绕我。

Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.

7 我因委曲呼叫，却不蒙应允； 我呼求，却不得公断。

Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.

8 神用篱笆拦住我的道路，使我不得经过； 又使我的路径黑暗。

Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.

9 他剥去我的荣光， 摘去我头上的冠冕。

Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.

10 他在四围攻击我，我便归于死亡， 将我的指望如树拔出来。

Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.

11 他的忿怒向我发作， 以我为敌人。

Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.

12 他的军旅一齐上来， 修筑战路攻击我， 在我帐棚的四围安营。

Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.

13 他把我的弟兄隔在远处， 使我所认识的全然与我生疏。

Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.

14 我的亲戚与我断绝； 我的密友都忘记我。

Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.

15 在我家寄居的， 和我的使女都以我为外人； 我在他们眼中看为外邦人。

Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.

16 我呼唤仆人， 虽用口求他，他还是不回答。

Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.

17 我口的气味，我妻子厌恶； 我的恳求，我同胞也憎嫌。

Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.

18 连小孩子也藐视我； 我若起来，他们都嘲笑我。

Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.

19 我的密友都憎恶我； 我平日所爱的人向我翻脸。

Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.

20 我的皮肉紧贴骨头； 我只剩牙皮逃脱了。

Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.

21 我朋友啊，可怜我！可怜我！ 因为 神的手攻击我。

Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.

22 你们为什么仿佛 神逼迫我， 吃我的肉还以为不足呢？

Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?

23 惟愿我的言语现在写上， 都记录在书上；

Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;

24 用铁笔镌刻， 用铅灌在磐石上，直存到永远。

Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:

25 我知道我的救赎主活着， 末了必站立在地上。

Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;

26 我这皮肉灭绝之后， 我必在肉体之外得见 神。

Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.

27 我自己要见他， 亲眼要看他，并不像外人。 我的心肠在我里面消灭了！

Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;

28 你们若说：我们逼迫他要何等地重呢？ 惹事的根乃在乎他；

Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?

29 你们就当惧怕刀剑； 因为忿怒惹动刀剑的刑罚， 使你们知道有报应。

Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.