约伯记 17
1 我的心灵消耗，我的日子灭尽； 坟墓为我预备好了。
Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
2 真有戏笑我的在我这里， 我眼常见他们惹动我。
Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
3 愿主拿凭据给我，自己为我作保。 在你以外谁肯与我击掌呢？
Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
4 因你使他们心不明理， 所以你必不高举他们。
Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
5 控告他的朋友、以朋友为可抢夺的， 连他儿女的眼睛也要失明。
Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
6 神使我作了民中的笑谈； 他们也吐唾沫在我脸上。
Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
7 我的眼睛因忧愁昏花； 我的百体好像影儿。
Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
8 正直人因此必惊奇； 无辜的人要兴起攻击不敬虔之辈。
Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
9 然而，义人要持守所行的道； 手洁的人要力上加力。
Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
10 至于你们众人，可以再来辩论吧！ 你们中间，我找不着一个智慧人。
Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
11 我的日子已经过了； 我的谋算、我心所想望的已经断绝。
Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
12 他们以黑夜为白昼， 说：亮光近乎黑暗。
Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
14 若对朽坏说：你是我的父； 对虫说：你是我的母亲姊妹；
Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
15 这样，我的指望在哪里呢？ 我所指望的谁能看见呢？
Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
