1 Siangpahrang 12

1 Isarel miphun pueng ni Rehoboam hah siangpahrang lah tawm hanelah Shekhem kho koelah a cei awh teh, ahni hai a cei van.

Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.

2 Solomon siangpahrang koehoi Izip koelah ka yawng e Nebat capa Jeroboam ni hote kamthang hah a thai teh, Izip ram lahoi bout a ban.

När Jerobeam, Nebats son, hörde detta -- han var då ännu kvar i Egypten, dit han hade flytt för konung Salomo; Jerobeam bodde alltså i Egypten,

3 Isarelnaw ni ahni koe tami a patoun awh teh, a kaw sak. Kamkhueng e tamihunaw teh ahni hoi Jeroboam koe rei a cei awh.

men de sände ditbort och läto kalla honom åter -- då kom han tillstädes jämte Israels hela församling och talade till Rehabeam och sade:

4 Na pa ni kaimouh dawk karipoung e na phu sak awh toe. Hatdawkvah, na pa ni nget ka tawn lah thaw na tawk sak e hoi ka ri poung e kahnam hah bet pâhaw sak haw. Hottelah pawiteh, na thaw ka tawk awh han telah ati awh.

"Din fader gjorde vårt ok för svårt; men lätta nu du det svåra arbete och det tunga ok som din fader lade på oss, så vilja vi tjäna dig."

5 Ahni ni, nangmanaw cet awh ei, hnin thum touh a loum hnukkhu bout tho awh atipouh. Taminaw hai a cei awh.

Han svarade dem: "Gån bort och vänten ännu tre dagar, och kommen så tillbaka till mig." Och folket gick.

6 Siangpahrang Rehoboam ni a na pa Solomon a hring nah ahni koe ouk kaawm e kacuenaw hah taminaw koe bout dei pouh hane bangtelamaw pouknae na poe han telah a pacei.

Då rådförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjänst hos hans fader Salomo, medan denne ännu levde; han sade: "Vilket svar råden I mig att giva detta folk?"

7 Ahni ni sahnin hetnaw e a san lah na o teh, a thaw na tawk lah lawk kahawi hoi bout na dei pawiteh, na san lah pou ao awh han telah a dei pouh awh.

De svarade honom och sade: "Om du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tjänst, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, så skola de för alltid bliva dina tjänare."

8 Kacuenaw ni pouknae a poe e hah, Rehoboam ni tarawi hoeh. Rei kaawm awh e thoundounnaw koe pouknae a hei teh,

Men han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom, utan rådförde sig med de unga män som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjänst.

9 ahnimouh ni, na pa ni kaimouh koe na phu sak e kahnam hah pâhaw sak haw telah ati awh dawkvah, bangtelamaw ka dei pouh han, pouknae na poe awh haw telah ati.

Han sade till dem: "Vilket svar råden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'Lätta det ok som din fader har lagt på oss'?"

10 A hui thoundounnaw ni ahni koevah, na pa ni kaimouh e kahnam a ri sak toe, bet pâhaw sak haw, telah nang koe ka tet e naw koe hettelah na dei han. Ka kutcarei heh apa e a keng hlak hoe a tha han.

De unga männen som hade vuxit upp med honom svarade honom då och sade: "Så bör du säga till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vårt ok tungt, men lätta du det för oss' -- så bör du tala till dem: 'Mitt minsta finger är tjockare än min faders länd.

11 Apa ni ka ri poung e kahnam hah nangmanaw na phu sak awh toe. Kai ni hai bout ka thap sin han rah. Apa ni ruitaboung hoi na hem awh. Kai ni teh aikam hoi na hem awh han rah telah bout dei pouh telah ati awh.

Så veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag tukta eder med skorpiongissel.'"

12 Siangpahrang ni apâthum hnin vah bout tho awh telah ahnimouh a dei pouh e patetlah, apâthum hnin dawk Jeroboam hoi taminaw teh Rehoboam koe a tho awh.

Så kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam på tredje dagen, såsom konungen hade befallt, i det han sade: "Kommen tillbaka till mig på tredje dagen."

13 Siangpahrang teh kacuenaw ni pouknae a poe awh e hah ngai hoeh. Taminaw hah lawk kahram hoi a pato.

Då gav konungen folket ett hårt svar; ty han aktade icke på det råd som de gamle hade givit honom.

14 Thoundounnaw ni pouknae a poe e patetlah apa ni kahnam a ri sak e hah kai ni hoe ka thap sin han, apa ni ruitaboung hoi na hem awh ei, kai ni teh aikam hoi na hem awh han rah telah lawk kahram lahoi bout a dei pouh.

Han talade till dem efter de unga männens råd och sade: "Har min fader gjort edert ok tungt, så skall jag göra edert ok ännu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, så skall jag tukta eder med skorpiongissel."

15 Siangpahrang ni taminaw ni a dei e hah tarawi hane ngai hoeh. Bangkongtetpawiteh, BAWIPA ni Shiloh tami Ahijah hno lahoi Nebat capa Jeroboam koe yo a dei pouh e lawk hah a kuep sak nahanelah doeh.

Alltså hörde konungen icke på folket; ty det var så skickat av HERREN, för att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia från Silo.

16 Isarelnaw ni a dei e hah siangpahrang ni tarawi ngaihoeh tie a thai awh navah, maimanaw Devit hoi bangmaw kâkuetnae kaawm. Jesi capa hoi bangtelamaw râw coe awh han. Oe Isarelnaw namamouh onae rim koe cet awh. Oe Devit namae na imthung kong hah pouk telah bout a dei awh teh, Isarelnaw teh amamouh onae koe bout a ban awh.

Då nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra på dem, gav folket konungen detta svar: "Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu själv om ditt hus, du David." Därefter drog Israel hem till sina hyddor.

17 Hateiteh, Judah khopui thung kaawm e Isarelnaw teh Rehoboam ni a uk awh.

Allenast över de israeliter som bodde i Juda städer förblev Rehabeam konung.

18 Siangpahrang Rehoboam ni tamuk ka cawng e Adoniram a patoun teh, Isarelnaw pueng ni talung hoi a dei awh teh a due. Hatdawkvah, siangpahrang Rehoboam teh, rangleng dawk a kâcui teh Jerusalem kho lah a yawng.

Och när konung Rehabeam sände åstad Adoram, som hade uppsikten över de allmänna arbetena, stenade hela Israel denne till döds; och konung Rehabeam själv måste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.

19 Hottelah Isarelnaw ni sahnin totouh Devit imthung hah a taran awh.

Så avföll Israel från Davids hus och har varit skilt därifrån ända till denna dag.

20 Isarelnaw ni Jeroboam bout a ban tie hah a thai awh toteh, kamkhuengnae hmuen koe tho hanelah a kaw awh teh, Isarelnaw ka uk e siangpahrang lah a tawm awh. Judah miphun hoeh e laipalah teh, Devit imthung koe ka bawk e awm hoeh.

Men när hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, sände de och läto kalla honom till folkförsamlingen och gjorde honom till konung över hela Israel; ingen höll sig till Davids hus, utom Juda stam allena.

21 Rehoboam teh Jerusalem kho koe a pha toteh, Solomon capa Rehoboam koe uknaeram bout pha sak nahanelah Isarelnaw tuk hanelah, Judahnaw pueng hoi Benjamin miphun tarankahawi rawi e 180,000 totouh a kamkhueng sak.

Och när Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra åttio tusen utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och återvinna konungadömet åt Rehabeam, Salomos son.

22 Hateiteh, Cathut e lawk teh Cathut e tami Shimaiah koe a pha.

Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;

23 Judah ram siangpahrang Solomon capa Rehoboam koehoi Judah hoi Benjamin imthung pueng koehoi tami pueng koe hai,

han sade: "Säg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det övriga folket:

24 BAWIPA ni hettelah a dei. Na hmaunawngha Isarelnaw tuk hanelah, cet hanh awh. Tami pueng amamouh im bout ban awh naseh. Hethateh kai ni ka sak e doeh. telah dei pouh awh telah ati. Hottelah BAWIPA e lawk a tarawi awh teh, BAWIPA e lawk patetlah a ban awh.

Så säger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra bröder, Israels barn. Vänden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit från mig." Och de lyssnade till HERRENS ord och vände om och gingo sin väg, såsom HERREN hade befallt.

25 Jeroboam ni Ephraim mon dawkvah Shekhem kho a kangdue sak teh haw vah kho a sak. Haw e kho koehoi a cei teh, Penuel kho hai a kangdue sak.

Men Jerobeam befäste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig där. Därifrån drog han åstad och befäste Penuel.

26 Jeroboam ni a lungthung hoi hete uknaeram heh Devit siangpahrang imthung koe bankhai e lah ao thai.

Och Jerobeam sade vid sig själv: "Såsom nu är, kan riket komma tillbaka till Davids hus.

27 Khocanaw ni BAWIPA e bawkim dawkvah, thuengnae poe hanelah Jerusalem kho koelah cet pawiteh, ahnimae lungthin teh amamae bawi Judah siangpahrang Rehoboam koelah bout a ban awh vaiteh, kai hah na taket awh vaiteh, Judah siangpahrang Rehoboam koevah bout a ban awh han telah ati.

Ty om folket här får draga upp och anställa slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, så kan folkets hjärta vända tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, då kunna de dräpa mig och vända tillbaka till Rehabeam, Juda konung."

28 Siangpahrang ni pouknae a hei teh, suimaitoca meikaphawk kahni touh a sak teh, taminaw koe nangmouh hanelah, Jerusalem kho yo cei hanelah a ru poung. Oe Isarelnaw khenhaw. Izip ran hoi na katâcawtkhaikung na cathutnaw hei telah ati.

Sedan nu konungen hade överlagt härom, lät han göra två kalvar av guld. Därefter sade han till folket: "Nu må det vara nog med edra färder upp till Jerusalem. Se, här är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land."

29 Bethel kho vah buet touh, Dan kho vah buet touh a hruek.

Och han ställde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan.

30 A payon nahanelah a sak. Taminaw ni maitoca hah a bawk awh hanelah Dan kho totouh a cei awh.

Detta blev en orsak till synd; folket gick ända till Dan för att träda fram inför den ena av dem.

31 Jeroboam ni karasangpoung e hmuen dawk im a sak teh, Levih hoeh e tami rumramnaw dawk hoi vaihma lah a hruek.

Han byggde också upp offerhöjdshus och gjorde till präster allahanda män ur folket, sådana som icke voro av Levi barn.

32 Jeroboam ni Judah ram e pawi a tawn awh e patetlah thapa yung taroe, hnin hlaipanga hnin hah pawi hnin lah a khoe. Khoungroe koe a cei teh, Bethel kho vah maitoca a sak e naw koe thuengnae a sak. Karasang e hmuen koe a hruek e vaihmanaw hah Bethel kho vah a hruek.

Och Jerobeam anordnade en högtid i åttonde månaden, på femtonde dagen i månaden, lik högtiden Juda, och steg då upp till altaret; så gjorde han i Betel för att offra åt de kalvar som han hade låtit göra. Och de män som han hade gjort till offerhöjdspräster lät han göra tjänst i Betel.

33 Ama ni a ngainae tueng a khoe e thapa yung taroe hnin hlaipanga hnin vah, Bethel kho a sak e khoungroe dawk thuengnae a sak. Isarelnaw hanelah pawi a sak pouh teh khoungroe dawk thuengnae a sak teh hmuitui hah hmai a sawi.

Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltså upp på femtonde dagen i åttonde månaden, den månad som han av eget påfund hade valt. Han anordnade nämligen då en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att där tända offereld.