Job 21

1 Chuphat in Job in asei kit in:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 Kathusei hohi ipi ham ti naichan hin ngai uvin, hichu kilhamonna neipeh thei sun u chu ahi.

Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

3 Neithoh piuvin chule ken thu sei inge, keiman thu kasei jou teng leh nanghon nei nuisat pan kit nauvin nate.

Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

4 Pathen koma kiphin kahin, mihem ho koma ahipoi, kanga sot joulou nau ajeh hoitah kaneije.

Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

5 Nei veuvin chule thipchet in um un, nakhut uvin nakam kisip cheh uvin,

Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

6 Ken ipi kasei ding ham tia kagel teng, kaki thing tuntun in katahsa akihot hot e.

Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

7 Ipi dinga migiloute hi khang tou touva ateh gei uva khang uva chule thahat hiuvem?

Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

8 Chule amahohi achateu khantou leh a inchen uve dinga hing ahiuvin chule atuteu chunga akipah uve.

De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

9 A in hou jong kichat tijat na a konin a ongdoh un chule Pathen in agimbol poi.

Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

10 Abongchal hou jong nou neilou vin aum pouvin, abongpi houvin nou aneijun athollha jong aumpoi.

När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

11 Kelngoite bangin achateu akichop le sah uvin, achapang hou chu akichom un chule alam lam uve.

Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

12 Amahon semjang saigin leh selang dah toh lhonin la a asauvin, theile kimut gin in kipa golnop abol'uve.

De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

13 Amahon ahin nikho hou nopsah nan amangun, chuti chun lungmong tah in lhankhuh ajon ji tauve. (Sheol h7585)

De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)

14 Amahon chemangin nathil imacha kadei pouvin, nalam lhah jong kadei pouve tin PAthen koma aseijuve.

Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

15 Hatchungnung kitipa chu koi hija chule ipi dinga athu kangai diu ham?

Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

16 Amahon ahausat najouseu hi amaho thahat a kilam doh danin agel un, ahinlah hitobang lunggel na a chu keiman imacha bol ding kanei lou ding ahi.

Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

17 Ahijeng vang'in migilou thaomei jong akimumit peh khapoi. Amaho hin hahsatna anei khah uvem? Pathen in lunghang tah a lung genthei nahi amaho ana hoppeh khah em?

Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

18 Changpol banga amaho huijin amasang amutmang khah hitam? Huipi hat in changvai alhohmang banga alhoh mang khah hitam?

De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

19 Aphai Pathen in achateu beh agimbol ding ahi tin nasei juvin ahinlah chonset bol pen pen vang chu agim bol ding ahi tin kaseije. Chutile ama thutanna chu ahet thei diu ahi.

»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

20 Amanthah nau amahon amit tah uvin veu hen hatchungnung pa lunghanna thuhtah chu twidon in don uhen.

Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

21 Ijeh inem itile ama athi nung teng le ainkoteu iti dingu ham ti angaito pouve.

Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

22 Ahinlah koipen in Pathen chu ahil thei ding ham? Mithahat chung thu jeng jong atan ji ahi.

»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»

23 Mikhat chu hausa tah le lungmong tah hin boina beihel in athi jin ahi.

Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

24 Mithahat misalhing hole tahsa damthei ho lim chu ahi.

hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

25 Mikhat kit chu nopsahna hepha louhel in vaichatna khonteh in athi jin ahi.

Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

26 Ahinlah ani honna chu leivui lah a kivui cheh ahi lhonin, ani lhonna than hon aneh cheh lhon ding ahi.

Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

27 Ven nangin ipi nagel kahen nangin kei douna a nathilgon kahen ahi.

Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

28 Achonset jeh uva ain u mang hella migilou leh mihausatah thu neihin seipeh ding ahi.

I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

29 Ahinlah akimvella um hohi dong le chun amahon adihtah chu naseipeh dingu ahi.

Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

30 Vangset phat laileh amaho chu aki hing hoijin chule manthah na a konna ajamdoh diu jong akiphal peh e.

att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

31 Koima chan amaho hi lhangphong tah in aseise ngam pouvin ahiloule anatoh athilbol hou jeh in jong lethuhna akipe pouve.

Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

32 Lhankhuh jonna amaho akiput tengu le alhan u chu mihon nidan kah khat bep bou anga peh jiuve.

Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

33 Lhanmol a chun mithi kivuina kin akimang in atahsa choldo dinga akilupsah namun a chun mihon ajanau apeuve, chule leiset in kicholdo na nomtah in apei.

Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

34 Nanghon keihi iti dan a thu hom keuva nei lhamon diu ham? Nahil chet najouseu jong jou ahi.

Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.