Semtilbu 17

1 Abram chu kum somko le kumko alhin in Pathen in ahoulimpi in hitin aseipeh e, “Keima Elshaddai Pathen chungnung kahi. Hijeh chun lunglhaisel in nei hou jing in lang, chule thenna hinkho mang jing in,” ati.

Då nu Abram nio och niotio år gammal var, syntes honom Herren, och sade till honom: Jag är Gud allsmäktig; vandra för mig och var fullkomlig.

2 Keiman nangma to ikikah a kitepna nape ing ka-ting hichu thonlou hela nangma chilhah simsen lou kapeh ding nahi.

Och jag skall göra mitt förbund emellan mig och dig, och jag skall föröka dig svårliga.

3 Hichun Abram in amai tol lang aven hichun Pathen in ahin hou vin hitin aseiye,

Och Abram föll på sitt ansigte. Och Gud talade yttermera med honom, och sade:

4 Hiche hi keima le nangma kinop tona ahi, keiman nangma hi nam jouse mipa kaso ding nahi ati.

Si, jag äret, och hafver mitt förbund med dig, och du skall varda en fader för mycket folk.

5 Abanna jong na min jong kakhel peh ding, Abram nahi tahlou ding, Hinlah nangma hi Abraham na kiti ding ahi tai, ajeh chu nangma hi nam jouse mipa nahi ding ahi tai.

Derföre skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn; ty jag hafver gjort dig till en fader för mycket folk.

6 Keiman nangma hatah a kaga sah ding, na lolhin ding na chilhah ten nam tamtah ahin sondoh diu, chule leng thupitah tah jong amaho lah a hung umdoh ding ahiye.

Och skall göra dig ganska mycket fruktsamman, och skall göra folk af dig; skola ock Konungar komma af dig.

7 Keiman athah a nangma to iki noptona chu na chilhahte to kaki tepna avela ka phudoh kit ding nangma nunga na chilhahte a dinga jong, khang le khang kikah ajong, hiche hi atonsot'a hiding, keima na Pathen nu kahi jing ding chule nanam, na chilhahte Pathen jong kahi jing ding ahi.

Och jag vill göra mitt förbund emellan mig och dig, och dina säd efter dig, i deras afkommandom, att det skall vara ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud, och dine säds efter dig.

8 Keiman Canaan gam pumpi ahin, tua nachen na gam kholjin banga nachen nau hi nason na chilhahte atonsot a goulo dinga ka peh ding, chule amaho dinga jong a Pathen'u kahi jing ding ahi,” ati.

Och skall gifva dig, och dine säd efter dig, det land, der du en främling uti äst, nemliga, det hela landet Canaan, till evig besittning; och skall vara deras Gud.

9 Hichun Pathen in Abraham ahoulimpi in, “Nangma tah in jong kinopto na hi na jui ding, chule na nunga nason na chilhahte dinga jong akhang lhum kei uva ajui ding'u ahi.

Och Gud sade yttermera till Abraham: Så håll nu mitt förbund, du, och din säd efter dig, i deras afkommandom.

10 Hiche hi ahi kinopto na nangma le na chilhahte jousen ajui cheh ding, nangho lah a pasal jousen chep akitan soh kei ding'u ahi.

Och detta är förbundet, som I hålla skolen, emellan mig och dig, och dina säd efter dig: Allt det mankön ibland eder är skall omskäras.

11 Nangman na bollou a hitheilou chu na tahsa vun val abohlai chu na chelhah soh kei ding, hichun avetsah chu ahile keima le nangma kikah a ki nopto na hijing ding ahi.

Men I skolen omskära edars kötts förhud. Det samma skall vara ett tecken till förbundet emellan mig och eder.

12 Hiche hi nangma insung mite seh hilou vin, koi tobang nasoh na kol nangma insunga dinga na choh doh ho jouse jong ahop tha cheh ding,

Hvart och ett piltebarn, då det är åtta dagar gammalt, skolen I omskära i edra afkommander. Sammalunda hvar och en tjenare, hemma födder eller köpter, eller eljest främmande, och icke af edro säd är.

13 Abonchauva chep na kitan cheh diu, na tahsa uva maha na poh u-chu keima toh atonsot na iki nopto na'uva umjing ding ahiye.

Och så skall mitt förbund vara på edro kötte, till ett evigt förbund.

14 Koi tobang pasal khat tou hiche kinopto na cheptan hi bol lou aumle ama chu kinopto na insunga kon'a paimanga um ding ahi, ajeh chu kinopto na ajuilou jeh ahi.

Och hvar något piltebarn icke varder omskoret i hans kötts förhud, hans själ skall utrotas utu hans folk, derföre att han mitt förbund icke hållit hafver.

15 Hichun Pathen in Abraham ahoulimpi in “Sarai na Inneipi Sarai na ti tahlou ding ahi, ijeh inem itile amanu min jong hi tua patna Sarah hiding ahi tai.

Och Gud sade åter till Abraham: Dina hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.

16 Keiman amanu hi phatthei kaboh a chu jongle ama nu akon a hi chapa khat kapeh ding nahi, hitia chu keiman amanu hi phatthei kaboh a ama jong “Sarah” chitin namtin nu hung hi ding mitin vaipi leng ding ho jeng jong amanu akona hung peng doh ding ahiuve,” ati.

Ty jag skall välsigna henne, och af henne skall jag gifva dig en son, hvilken jag skall välsigna, och folk skola varda af honom, och Konungar öfver mycket folk.

17 Hichun Abraham jong akun in tol lang aven anui tai, chuin alungthim in amale ama akihou vin, Keima hi kum jakhat kahi nunga mipa kahi thei ding ham? Chule ka inneipi Sarah jong kum som ko le kum ko ahi jouva naosen iti anei thei ding ham? ati.

Då föll Abraham på sitt ansigte, och log, och sade i sitt hjerta: Skulle mig, som hundrade år gammal är, födas en son? Och Sara, som niotio år gammal är, skulle föda?

18 Abraham'in Pathen heng'a asei in, “Ahi thei ding le Ishmael hi nangma phattheibohna noiya um jing tahen.”

Och Abraham sade till Gud: Ack, att dock Ismael måtte få lefva för dig.

19 Hinlah Pathen in adonbut in, “ahipoi Sarah na inneipi in nangma adinga chapa khat nahin peh ding, nangman hiche chapang chu amin Isaac nasah ding ahi. Chule keiman amale ama nunga ason achilhahte dinga kinopto na chu atonsot geiya kinopto na a umjing dinga kaphu doh ding ahi.

Då sade Gud: Ja, Sara din hustru skall föda dig en son, hvilken du skall kalla Isaac; ty med honom skall jag upprätta mitt eviga förbund, och med hans säd efter honom.

20 Ishmael jong chu phatthei kaboh ding nangman nathum ma bang'a, ama jeng jong hatah a kapun sah ding, chule ama chilhahte ho jong hatah a pung dingu ahi.

Dertill hafver jag ock bönhört dig om Ismael: Si, jag hafver välsignat honom, och skall göra honom fruktsamman, och föröka honom ganska svårliga; tolf Förstar skall han föda, och jag skall göra honom till mycket folk.

21 Hinlah keima kitepna vang chu Sarah in khovei tulai phat'a hi nahin ding Isaac chuto bou ka phudoh ding ahi,” ati.

Men mitt förbund skall jag upprätta med Isaac, den Sara dig föda skall, på denna tidenom åt året.

22 Pathen in thu aseijou phat chun Abraham chu adalhatai.

Och som talet vardt ändadt, for Gud upp ifrån Abraham.

23 Hichun Abraham'in jong achapa Ishmael ahin, asoh pasal ama insunga peng den hihen, sum a achoh tho hi jongle, Abraham mite lah a pasal jouse chu apuikhom in, Pathen'in aseipeh bang bang chun hiche nikho mama chun chep atan peh soh kei in ahi.

Och Abraham tog sin son Ismael och alla tjenare, hemma födda och köpta, och allt det mankön var i hans huse, och omskar förhudena på deras kött, straxt på samma dagenom, som Gud honom sagt hade.

24 Abraham'in chep akitan chun akum kum som ko le kum ko ana lhing tai.

Och Abraham var nio och niotio år gammal, då han omskar förhudena på sitt kött.

25 Chule achapa Ishmael in chep akitan chun kum som le kum thum ana lhing tan ahi.

Men Ismael hans son var tretton år gammal, då hans kötts förhud omskoren vardt.

26 Ani lhon in Abraham le achapa Ishmael chu nikhat na chep tan lhon gel ahi.

Allt på enom dag vordo de alle omskorne, Abraham och hans son Ismael;

27 Chule a insunga pasal jouse, insunga pengden hihen lang gam dang mi soh dinga akichoh tho hi jongle aboncha amatoh tha khat'a chep kitan thah cheh ahiuve.

Och allt det mankön var i hans huse, både hemfödde tjenare och köpte, och eljest främmande; alle vordo de omskorne med honom.