< Rom 4 >

1 Cemyih, pakdam Abraham akawng ce ikawmyihna nik kqawn lah voei?
Hvad säge vi då vår fader Abraham efter köttet hafva funnit?
2 Abraham ing bibinaak ak caming dyngnaak a na huh mantaw, ang oek qu aham awm hy; cehlai Khawsa haiawh taw am awm hy.
Det säge vi: Är Abraham rättfärdig vorden af gerningarna, så hafver han det han må berömma sig af; men icke för Gudi.
3 Cabu awi ing ikaw ak kqawn? “Abraham ing Khawsa cangna nawh, cawhkaw cangnaak ce dyngnaak na taak pehy,” tihy.
Men hvad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet.
4 Thlang ing bibi nawh, a bibi phu a huh ce kutdo am ming na hy, a huh hly kawi ni a huh hy.
Men honom, som håller sig vid gerningarna, varder lönen icke räknad af nåd, utan af pligt.
5 Bi am bi hlai hy, thlak che ak dyng sak Khawsa ak ypnaak thlang cetaw, ak cangnaak ak caming thlak dyng na awm hy.
Men honom, som icke håller sig vid gerningarna, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet;
6 Bibinaak a awm kaana Khawsa ing thlak dyng na a taak thlang a zoseennaak ce David ingawm a nak kqawn hy.
Såsom ock David säger, att saligheten är dens menniskos, hvilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gerningar.
7 A khawboe seetnaak ak khanawh qeenkhaw ngai na ak awmkhqi, a thawlhnaak hlip na ak awmkhqi taw a mi zoseen hy.
Salige äro de, som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro öfverskylda.
8 Bawipa ing a thawlhnaak kawna amak sui peek thlangkhqi taw a mi zoseen hy, tinawh,
Salig är den man, som Gud ingen synd tillräknar.
9 vawhkaw zoseennaak ve chahhui ak qeetkhqi doeng aham awm ak awm nu? “Abraham ak cangnaak ce am dyngnaak na taak pe hy,” ni ti hawh hy.
Månn nu denna saligheten allenast vara kommen öfver omskärelsen, eller ock öfver förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vardt tron räknad till rättfärdighet.
10 Ikawmyihna a awm awh nu cemyihna a taak peek hy voei? Chahhui a qeet coengawh nu, a qeet hlanawh nu? A hu na am ni, lamma na hu hawh hy!
Huru blef hon honom då tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.
11 Chahhui a qeet hlanawh ni cangnaak ak caming thlak dyng na awmnaak hatnaak, chahhui qeet naak ce hu hawh hy. Cedawngawh, chahhui qeet kaana awm hlai u hy ak cangnaak thlangkhqi boeih ing dyngnaak ce a huhnaak thai aham anih ce cekkhqi a pa na awm hy.
Men han tog omskärelsens tecken för ett insegel till trones rättfärdighet, hvilka han hade i förhudene; att han skulle vara allas deras fader, som i förhudene trodde, att sådant skulle ock räknas dem för rättfärdighet;
12 Cekcoengawh chahhui qeet doeng kqawn kaana chahhui qeet hlanawh ni pa Abraham ing a taak cangnaak khawleh ak tut chahhui a mik qeet thlangkhqi a pa na awm awm bai hy.
Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast, som äro af omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.
13 Khawmdek qona a awm thainaak aham awikam ce Abraham ingkaw a cakhqi ing anaa ak caming am hu uhy, cangnaak ak caming ak law dyngnaak ing ni a mi huh hy.
Ty det löftet, att han skulle varda verldenes arfvinge, är icke skedt Abrahe och hans säd igenom lagen, utan igenom trones rättfärdighet.
14 Anaa awi ak caming ak hqingkhqi ing qo ce ami huh mantaw, cangnaak ce a phu am awm kawmsaw awikamnaak awm a hqawng nani a awm hly hawh,
Ty om de, som lyda till lagen, äro arfvingar, så är tron onyttig vorden, och löftet är blifvet om intet.
15 anaa awi ingtaw kawsonaak ni a haw law hy. Anaa awi a ma awmnaak awhtaw awi eeknaak awm am awm hy.
Ty lagen kommer vrede åstad; ty der ingen lag är, der är icke heller öfverträdelse.
16 Cedawngawh, qeennaak ak caming Abraham a cadilkhqi boeih a venawh awi a na kam hy – anaa awi ing ak awmkhqi doeng kaana Abraham ak cangnaak ak takhqi boeih a venawh awm awi taaknaak taw cangnaak ing ni a law hy. Anih taw ningnih boeih a pa na awm hy.
Derföre måste det vara af trone, att det skall vara af nåd, och löftet fast blifva allo sädene; icke honom allenast som är af lagen, utan ock honom som är af Abrahams tro, hvilken är allas våra fader;
17 ”Thlangphyn boeih a pa na ni sai hawh nyng,” tinawh a qee myihna. Anih ing ak cangnaak Khawsa mik huh awh anih taw ningnih a pa na awm hy, thlak thikhqi venawh hqingnaak ak pekung ingkaw amak awm ik-oeihkhqi ak awm sakkung taw Khawsa ni.
Som skrifvet är: Jag hafver satt dig till en fader öfver många Hedningar, för Gudi, den du trott hafver, hvilken de döda gör lefvande, och kallar de ting, som icke äro, lika som de voro.
18 Ngaih-u aham a ma awm awh awm Abraham ingtaw cangnaak ing ang ngaih-u dawngawh thlangphun boeih a pa na awm hy, “Na cadil ce zah law kaw,” tinawh a venawh kqawn pehy.
Och han trodde på det hopp, der intet hopp var, att han skulle varda många Hedningars fader, som sagdt var till honom: Så skall din säd vara.
19 Cangnaak awh tha seet kaana awm nawh, a pum ce ak thi hqoeng a myihna awm hawh hlai hy – cawh a kum zakhat tluk law hawh hy – Sarah awm cak kaa bai hy.
Och han vardt icke svag i trone, och aktade icke sin halfdöda kropp, ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras halfdöda qved;
20 Cehlai Khawsa ak awikam awh upvoetnaak a khoeh ca awm am tahy, cangnaak awh tha awm sak nawh Khawsa venawh thangleeknaak ce pehy,
Ty han tviflade intet på Guds löfte med otro; utan vardt stark i trone, gifvandes Gudi ärona;
21 Khawsa ing ak awikamnaak awh a hoei sai thai hy tice caangna khak hy.
Och var full viss derpå, att den som lofvade, han var ock mägtig det att hålla.
22 Cedawngawh, “Anih ce thlak dyng na tahy.”
Derföre var det ock räknadt honom till rättfärdighet.
23 Cehlai, “thlak dyng na tahy,” tive anih aham doeng na am qee hy,
Så är detta icke allenast skrifvet för hans skull, att honom tillräknadt vardt;
24 Bawipa Jesu thihnaak awhkawng ak thawhkung ce ak cangnaak ningnih boeih a hamna awm awm lawt hy.
Utan ock för våra skull, som det också tillräknadt varder, när vi trom på honom, som vår Herra Jesum uppväckte ifrå de döda;
25 Jesu taw ningnih a thawlhnaak awh thihnaak yh nawh nim dyngnaak a hamna thoh sak tlaihna awm hawh hy.
Hvilken för våra synders skull är utgifven, och för våra rättfärdighets skull uppväckt.

< Rom 4 >