Luke 17
1 Jesu ing a hubatkhqi venawh: “Thlang ak thawlh sak ik-oeih taw awm hly ngai ngai hy, cehlai thawlhnaak aham ce a ik-oeih ak awm sakkungkhqi ce khaw na map uhy.
Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.
2 Vawhkaw naasenkhqi thawlh sak anglakawhtaw cawhkaw thlang ce a hawng awh cang neetnaak lung awi sak nawh tuilik khuina nik khawng man anih aham leek hly bet hy.
Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.
3 Cedawngawh ak leek na qalqing uh. Na koeinaa a thawlh awhtaw, anih ce toel lah, ang zut awhtaw, ak khan awh qeenkhaw ngai law.
Vakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det.
4 Nak khan awh khaw hypoet awh ak khqih dy awh thawlh nawh, ak khqih dy bai lawt na venawh, ‘Zut nyng’ a ti awhtaw qeenkhaw ngai law pe,” tinak khqi hy.
Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.
5 Ceityihkhqi ing Bawipa venawh, “Kaimih ak cangnaak ve taai law sak lah! tina uhy.
Och Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.
6 A mingmih a venawh, “Antlam ak ui teh mah cangnaak nami taak mantaw, vawhkaw thaithing a venawh, ‘Nak kqa mah na phu qu nawhtaw tuicunli na khawng qu lah,’ nami tinaak awh ce, nami tinaak amyihna namik awi ce ngai law kaw.
Då sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.
7 Nangmih ak khuiawh kaw thlang pynoet ing, laikawk ak nawk, am awhtaw tuu ak khai tyihzawih pynoet ta mai lah seh. Cawhkaw tyihzawih ce laikawk nakaw a pha law kqoeng awh,
Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;
8 Buh lo hlah, leng qu nawhtaw buh ka ai boeih hlan dy ni qeh; cekcoengawh aw a ai bit kawp ti,’ am namik tinaak hly nu?
Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.
9 A sai hly kawi ik-oeih ce a sai dawngawh a tyihzawih ak khan awh zeelnaak awi ak kqawn hly re aw?
Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.
10 Cemyih lawtna nangmih awm nami sai hly kawi ik-oeih boeih nami sai coengawh, ‘Amak kawihka tyihzawih na ni ka mi awm hy; ka sai hly kawi qoe ni ka mi sai hy,’ ti uh,” tinak khqi hy.
Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.
11 Jerusalem khaw benna, Samari ingkaw Kalili khawqi benna kawng cet hy.
Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen.
12 Vangca pynoet ak khuiawh, a kun awh, mynqaai ak neh thlang thlanghqa ing pan law uhy. Ak hla nakawng dyi unawh,
Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;
13 khawteh na, Bawipa Jesu, kaimih ve nim qeen khqi lah! tinawh qeennaak thoeh uhy.
Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.
14 Cekkhqi ce a huh awh, “Cet unawh taw, khawsoeih a venawh nami pum ce huh uh,” tinak khqi hy. A ming voei awh ce a mingmih ce qoei boeih uhy.
När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.
15 A mingmih ak khuiawh kaw thlang pynoet ing, mynqaai a qoei ce a huh awh, hlat law tlaih nawh, khawteh na khy nawh Khawsa ce kyihcah hy.
Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;
16 Jesu a khawkung awh ce ang tluk doena zeelnaak awi kqawn hy; anih taw Samari thlang na awm hy.
Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.
17 Jesu ing, Thlanghqa na qoei boeih uhyk ti my? Thlang kow tloek taw hana nu ami awm?
Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?
18 Vawhkaw khaw lawk thlang ti kaa taw ak chang tloek ak khuiawh Khawsa kyihcah aham ak voei law pynoet ca awm am awm nawh nu? tinawh doet law pynoet ca awm am awm nawh nu? tinawh doet khqi hy.
Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;
19 Ce ak thlang a venawh, “Tho nawhtaw cet hlah, nak cangnaak ing ni qoei sak hawh hy,” tina hy.
Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.
20 Hypoet taw, Khawsa qam a lawnaak hly akawng ce Farasikhqi ing doet uhy. Jesu ing, “Khawsa qam taw nangmih a mikhuh awh am law hy,
Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.
21 'Vawh ni a awm,’ am awhtaw, ‘Cawh ni a awm,’ tinawh u ing awm ap kqawn thai hy. Khawsa ram taw nangmih ak khuiawh ni a awm,” tinak khqi hy.
Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.
22 Cekcoengawh a hubatkhqi venawh, “Thlanghqing Capa a khawnghi hypoet ca awm huh aham nami ngaihnaak a khawnghi ce law kaw, cehlai am hu kawm uk ti.
Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.
23 thlangkhqi ing, ‘cawh ni a awm hy ce!’ am awhtaw, ‘Vawh ni a awm hy ve!’ ni tinak khqi kaw. Cekkhqi hu awh koeh cet uh.
Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.
24 Thlanghqing Capa a khawnghi taw khaw phla balh balh nawh khan ak kqannaak awhkawng a dytnaak dyna ak coei amyihna awm kaw.
Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.
25 Cehlai anih ing khuikhanaak ce hu ma kaw, ve a khuk awhkaw thlangkhqi ing hoet kawm uh.
Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.
26 Novah khuk awhkaw myihna, Thlanghqing Capa a khawnghi ce awm lawt kaw.
Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.
27 Novah ing lawng khuina a kun dy, thlangkhqi ing ai uhy, aw uhy, zu lo unawh vaa ta uhy. Cehlai tuiliu ce law nawh a mingmih ce liu khqi boeih hy.
De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.
28 Lot a khuk awh awm cemyihna ce awm hy. Cawhkaw thlangkhqi ing ai uhy, aw uhy, ik-oeih zawi uhy, thlai uhy, ik-oeih ling uhy, imkhqi sa uhy.
Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.
29 Cehlai Lot ing Sodom khaw a cehtaaknaak a khawnghi awhtaw, khan nakawng kat mai tla law nawh a mingmih boeih ce ui hy.
Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.
30 Thlanghqing Capa a lawnaak khawnghi ce cemyihna awm lawt kaw.
Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.
31 Ce a khawnghi a pha awh u awm iptih na ak awm ing, ipkhui nakaw ik-oeih ak lo na koeh nuk kqum voel seh. Lo na ak awm ing ik-oeih ak lo na im na koeh hlat tlaih voel seh.
På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.
32 Lot a zu ce poek uh!
Kommer ihåg Loths hustru.
33 U awm a hqingnaak thawng aham ak ngaih ing a hqingnaak ce hlawng kawmsaw, u awm a hqingnaak ak hlawng ingtaw hu lat kaw.
Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.
34 Ce am than awh, ihkhun awh thlang pakkhih ip kaw; pynoet ce lo kawnsaw, pynoet ce cehta kaw.
Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
35 Nu pakkhih ing sum su kaw; pynoet ce lo kawmsaw, pynoet ce cehta kaw,” tinak khqi hy.
Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
36 Cekcoengawh, “Lo awh thlang pakkhih awm kaw; pynoet ce lawh na awm kawmsaw pynoet cetaw cehtaak na awm kaw,” tinak khqi hy.
Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.
37 A mingmih ing, Bawipa, ce han awh a awm kaw? tinawh doet uhy. Anih ing, “Meh qawk a awmnaak awh, langtahkhqi awm kawm uh,” tinak khqi hy.
Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.
