Johan 16
1 Am namik thaseetnaak aham, ve ak awi ve kqawn law nyng.
Detta hafver jag sagt eder, på det I icke skolen förargas.
2 Sinakawk khuiawh kawng nangmih ce ni hqek khqi kaw; Khawsa bibinaak aham nani nangmih ve ka ni him khqi, tinawh ak poek thlangkhqi a tym pa law kaw.
De skola utskjuta eder af Synagogorna; men den tid skall komma, att den eder dräper, skall mena sig göra Gudi tjenst dermed.
3 Pa ingkaw kai ce a mami sim ak camawh cemyihna ce sai kawm uh.
Och detta skola de göra eder; ty de känna icke Fadren, ej heller mig.
4 Ce a tym a pha lawawh nangmih ing, kai ing nik kqawn law pekkhqi hawh hy, tice nami simnaak aham kqawn nyng. Nami venawh ka awm hyn a dawngawh, ak cykca awh vek awi ve amnik kqawn pek khqi nyng.
Men detta hafver jag sagt eder, att, när den tiden kommer, skolen I komma ihåg, att jag hafver det sagt eder. Detta hafver jag icke sagt eder af begynnelsen; ty jag var med eder.
5 Tuh taw kai anik tyikung a venna cet hly hawh nyng, u ingawm, ‘Hana na ceh kaw?’ amni tina uhyk ti.
Men nu går jag till honom, som mig sändt hafver; och ingen af eder spor mig, hvart jag går.
6 Vemyihkhqi kak kqawn ak camawh namik kaw seet sak mat uhyk ti.
Men efter det jag hafver detta sagt eder, är edart hjerta vordet fullt med bedröfvelse.
7 Cehlai awitak ka nik kqawn peek khqi: nangmih nami leeknaak ahamni kai ka ceh hly. Kai am ka ceh mai mantaw ngaihqep sakkung ce nangmih a venna am law ti kaw; cehlai kai ka ceh mantaw anih ce nangmih a venna tyi law kawng nyng.
Dock säger jag eder sanningen: Eder är nyttigt, att jag bortgår; ty om jag icke bortgår, kommer icke Hugsvalaren till eder; men går jag bort, så skall jag sända honom till eder.
8 Anih a law awh, anih ing ve khawmdek thawlhnaak, dyngnaak ing awiceknaak ce ni sim sak khqi kaw:
Och när han kommer, skall han straffa verldena för synd, och för rättfärdighet, och för dom;
9 thawlhnaak awh, thlangkhqi ing kai ve amnik cangsui uhy;
För synd; ty de tro icke på mig;
10 dyngnaak benawh, Pa a venna ka ceh aham awm hy; cawh nangmih ing kai ve amni hu voel qoe kawm uk ti;
Men för rättfärdighet; ty jag går till Fadren, och härefter sen I mig intet;
11 awidengnaak benawh, ve khawmdek boei taw tuh awm bo sak na awm hawh hy.
Men för dom; ty denna verldenes Förste är nu dömd.
12 Nami venawh awi kqawn kawi khawzah ta hyng, cehlai tuhawh noeng hly thai hlan utik saw khawzah ap kqawn nyng.
Jag hafver ännu mycket säga eder; men I kunnen det icke nu bära.
13 Cehlai anih, Myihla awitak, ce a law awh, awitak boeih boeih ak khuina nangmih ce ni sawi khqi kaw. Anih ing amah poek awh awi ap kqawn ti kaw; ang zaak doeng ce ni ak kqawn law hly, ak law hly kawi ce awm kqawn law kaw.
Men när han kommer, som är sanningenes Ande, han skall leda eder uti all sanning; ty han skall icke tala af sig sjelf; men hvad han hörer, det skall han tala, och det som ske skall, skall han förkunna eder.
14 Anih ing kai ni zoeksang kaw; ka hamna thlang lo kawm saw, nangmih ce ni sim sak khqi kaw.
Han skall prisa mig; ty af mino skall han taga, och förkunna eder.
15 Pa ing a taakkhqi boeih boeih taw kai a koe hawh ni. Ceni, 'Ka hamna thlang lo kawm saw, nangmih ce ni sim sak khqi kaw,' ti nawh kak kqawn hy.
Allt det Fadren hafver, det är mitt; fördenskull sade jag, att han skall taga af mino, och förkunna eder.
16 Kawlhkalh a awm coeng awhtaw amni hu qoe voel kawm uk ti, cehlai kawlhkalh a awm coengawh ni hu tlaih kawm uk ti,” tina hy.
Någon liten tid, och I sen mig intet; och åter en liten tid, och I fån se mig; ty jag går till Fadren.
17 A hubat ak khui awhkaw thlang a vang ing, “Ikaw ham nu, ‘kawlhkalh a awm coengawh amni hu qoe voel kawm uk ti, cehlai kawlhkalh a awm coengawh ni hu tlaih kawm uk ti, Pa a venna ka ceh aham a awm a dawngawh,’ a ti hy voei?
Då sade någre af hans Lärjungar emellan sig: Hvad är det han säger oss? En liten tid, och I sen mig intet; och åter: En liten tid, och I fån se mig; och att jag går till Fadren?
18 “Kawlhkalh,” a tice ikaw a ti ngaihnaak hy voei nu? Ak kqawn ve am zasim unyng,” ti uhy.
Då sade de: Hvad är det han säger: En liten tid? Vi vete icke hvad han talar.
19 Ve ak awi ve sim aham ngaih uhy tice Jesu ing a sim awh, cekkhqi venawh, “Kawlhkalh a awm coengawh amni hu voel kawm uk ti, cehlai kawlhkalh a awm coengawh ni hu tlaih kawm uk ti,’ ti nawh kak kqawn ce namimah doet qu uhyk ti my?
Då märkte Jesus, att de ville spörja honom, och sade till dem: Derom frågen I emellan eder, att jag sade: En liten tid, och I sen mig intet; och äter: En liten tid, och I fån se mig.
20 Awitak ka nik kqawn peek khqi, khawmdek ve a zeel awh, nangmih taw qung ang kqap kawm u tiksaw khy ang kqang kawm uk ti. Namik kaw se kaw, cehlai nangmih ak kawseetnaak ce zeelnaak na thoeng kaw.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I skolen gråta, och jämra eder; men verlden skall glädjas; I skolen varda bedröfvade; men edor sorg skall vändas i glädje.
21 Nu ing ca a taak awh, a tym ing a pha ak camawh tlawh pehy, cehlai naaca a awm coengawh taw, khawmdek awh naasen pynoet a thang hawh a dawngawh a zeel aih awh a khuikhanaakkhqi ce hilh boeih hy.
När qvinnan föder barn, hafver hon sorg; ty hennes stund är kommen; men när hon hafver födt barnet, kommer hon sin bedröfvelse intet ihåg; ty hon gläds, att menniskan är född i verldena.
22 Ceamyihna nangmih awm lawt kawm uk ti: tuh nangmih namik kaw se hy, cehlai nangmih ce ni huk khqi tlaih bit kawng, cawh zeel kawm uk ti, nangmih a zeelnaak ce u ingawm am ni qawt khqi kaw.
Så hafven I ock nu bedröfvelse; men jag skall återse eder, och edart hjerta skall glädjas, och ingen skall taga edor glädje ifrån eder.
23 Cawh ka venawh ikaw awm am thoeh law qoe voel kawm uk ti. Awitak ka nik kqawn peek khqi, kang ming ing nami thoeh saqui ce ka Pa ing ni pek khqi kaw.
Och på den dagen skolen I intet spörja mig. Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Allt det I bedjen Fadren i mitt Namn, skall han gifva eder.
24 Tuh dy kai ang ming ing ikaw awm thoeh hlan uhyk ti. Thoeh lah uh, hu kawm uk ti, nami zeelnaak ce soep kaw.
Härtill hafven I icke bedit i mitt Namn; beder, och I skolen få, att edor glädje må varda fullkommen.
25 Nyhtahnaak ing awi kqawn law hlai nyng, vemyih ak awi hawnaak voel kaana zaksim zoei na Pa akawng kqawnnaak a tym ce pha law hawh hy.
Detta hafver jag talat till eder med förtäckt ord; den tid skall komma, att jag icke skall tala med eder med förtäckt ord; utan uppenbarliga skall jag förkunna eder om min Fader.
26 Cawh nangmih ing kai ang ming ing ik-oeih thoeh kawm uk ti. Nangmih ang zyng na Pa a venna thoeh law kawng nyng, ti kqawn ngaihnaak amni.
På den dagen skolen I bedja i mitt Namn; och jag säger icke eder, att jag skall bedja Fadren för eder.
27 Cemyih amni, kai ni lungna unawh, kai ve Khawsa venawh kawng law hy tinawh nami nik cangnaak ak camawh Pa amah qoe ing, nangmih ce ni lungnak khqi hy.
Ty Fadren sjelf hafver eder kär, efter det I haden mig kär, och trodden, att jag är utgången af Gudi.
28 Kai taw Pa a venawh kawng ve khawmdek awh law nyng; tuh khawmdek ve cehta kawng nyng saw Pa a venna voei tlaih kawng nyng,” tina hy.
Jag gick ut af Fadren, och kom i verldena; åter öfvergifver jag verldena, och går till Fadren.
29 Cawh Jesu a hubatkhqi ing, “Nyhtahnaak a paa kaana awi ak caih kqawn law hawh hyk ti.
Sade hans Lärjungar till honom: Si, nu talar du uppenbarliga, och säger inga förtäckt ord.
30 Nang ing Ik-oeih boeih boeih sim hyk ti, u ingawm awi doet aham am ngoe voel ti kaw, tice sim hawh unyng. Ve ak caming Khawsa venna kawng law hy, tice nik cang sak khqi hawh hy,” tina uhy.
Nu vete vi, att du vetst all ting, och dig görs icke behof, att någor spor dig; derföre tro vi, att du äst utgången af Gudi.
31 Jesu ing hlat khqi nawh, “Tuhtaw cangna hawh uhyk ti my?
Svarade Jesus dem: Nu tron I?
32 Ngai lah uh, a tym pha law kaw, tuh pha law hui hly, ce hyn a pha lawawh taw nami im imna cet boeih kawm uk ti saw, kamah doeng ni hlah kawm uk ti; cehlai Pa ka venawh a awm ak camawh kamah doeng am awm nyng.
Si, tiden tillstundar, och är redo kommen, att I varden förskingrade, hvar och en till sitt, och låten mig blifva allena; men jag är icke allena; ty Fadren är med mig.
33 Kai awh ngaihqepnaak nami taaknaak thai aham, vekkhqi ve nik kqawn pekkhqi hawh nyng. Ve khawmdek awh kyinaak hu kawm uk ti. Cehlai na mim thin caksak uh! Kai ing khawmdek noeng hawh nyng,” tina hy.
Detta hafver jag talat med eder, att I skolen hafva frid i mig; i verldene hafven I tvång; men varer vid en god tröst, jag hafver öfvervunnit verldena.
