Galatia 2

1 Kumhqa hlaihphli a di coengawh Jerusalem na cet tlaih bai nyng, cawhtaw Barnaba ingqawi cet haih nih nyng. Tita awm ceh pyi haih nyng.

Sedan, efter fjorton år, for jag åter upp till Jerusalem med Barnaba, och tog Titum ock med mig.

2 Awiphawng ka huhnaak amyihna Gentelkhqi venawh awithangleek kak khypyi ce kqawn peek aham cet nyng. Cehlai dawng taaqunaak awh a hqawng na dawng hau kawng nyng, tice kak kqih a dawngawh, ve ve sawikung na ak awmkhqi venawh ang hyp na sai nyng.

Och for jag dit upp efter en uppenbarelse, och befrågade mig med dem om Evangelium, som jag förkunnar ibland Hedningarna; besynnerliga med dem, som för något voro räknade; på det jag icke skulle löpa fåfängt, eller redo lupit hafva.

3 Ka venawh ak awm Tita, Greek thlang zani chahhui am qeet sak ngah ngah nyng.

Men icke vardt heller Titus, som med mig var, nödgad till att låta omskära sig, ändock han var en Grek.

4 Amak thym koeinaakhqi ing kaimih ang dyih hun ce vyt unawh Khrih awh ngaihding na ka mi awmnaak ve tamnaa na sai tlaih aham awi thoeng sak uhy.

Ty då någre falske bröder sig med inträngde, och med inkomne voro, till att bespeja vår frihet, som vi hafve i Christo Jesu, på det de skulle komma oss i träldom;

5 Awithang leek awitak ce nangmih awh a cak poenaak aham, cekkhqi venawh kawlhkalh awm am pe unyng.

Vekom vi för dem icke en stund till underdånighet; på det Evangelii sanning skulle blifva beståndandes när eder.

6 Awihtung na amik awm thlangkhqi awm, ikawmyih ak thlang awm kai aham a lawhanaak ikaw am awm hy; Khawsa ing ak khan awhkaw ang dangnaak amyihna awi am tlyk ni, cemyih thlangkhqi ing kai ak awih kqawn ve am sap qoe uhy.

Men af dem som något räknade voro, hurudane de fordom varit hade, det kommer mig intet vid; Gud aktar icke menniskones anseende; men de som något voro räknade, lärde mig intet;

7 Piter ve Juda thlangkhqi venawh awithang leek kqawn aham peek na a awm lawt amyihna, kai awm Gentelkhqi venawh awithang leek kqawn aham ni pehy tice, hu uhy.

Utan heldre tvärtemot; då de sågo, att mig betrodt var Evangelium till förhuden, lika som Petro till omskärelsen;

8 Judahkhqi venawh ceityih na ak awm Piter a bibinaak awh Khawsa ing bi a bi amyihna, Gentelkhqi venawh bi ak bi kai a venawh awm bibi lawt hy.

(Ty den som med Petro var kraftig till Apostla-ämbetet ibland omskärelsen, den hafver ock med mig kraftig varit ibland Hedningarna; )

9 Tungling na ak awm Jakob, Piter ingkaw Johan ing, kai a venawh am qeennaak ce ni pe lawt hy tice a mi sim awh kai ingkaw Barnaba ce tangkut ing ni do uhy. Kainih ve Gentelkhqi venawh ceh aham ingkaw a mimah taw Judahkhqi venawh ceh aham ti unyng.

Och förnummo den nåd, som mig gifven var, räckte Jacobus och Cephas, och Johannes, hvilke såsom pelare räknade voro, mig och Barnabe handena, och förenade sig med oss, så att vi skulle predika ibland Hedningarna, och de ibland omskärelsen;

10 A mingmih ing khawdeng hahqahkhqi ce poek quiqah aham awi ni yn uhy, ce ni kai ingawm sai aham ka ngaih qoe hy.

Allenast, att vi skulle tänka på de fattiga; hvilket jag också hafver vinnlagt mig att göra.

11 Piter ce Antiok khaw na a law awh, a thawlhnaak a awm dawngawh, a haai qoe qoe awh oelh nyng.

Men då Petrus kom till Antiochien, stod jag honom uppenbarliga emot; ty klagomål var kommen öfver honom.

12 Jakob a ven awhkawng thlang vang a mi law hlan awhtaw, Gentelkhqi mi buh ai haih uhy. Cehlai cekkhqi ce ami pha law awhtaw, chahhui ak qeet thlangkhqi ce ak kqih a dawngawh, a huna thoeih nawh Gentelkhqi ven awhkawng amah poek awh ak changna awm hy.

Ty förr än någre voro komne ifrå Jacobo, åt han med Hedningarna; men då de kommo, unddrog han sig, och skiljde sig ifrå dem; ty han fruktade dem som voro af omskärelsen.

13 Cawh Judah thlakchangkhqi ingawm sa qu unawh pyi lawt uhy, cekkhqi ing a ming sa qu dawngawh Barnaba awm pleng lawt hy.

Och de andre Judar skrymtade ock med honom, så att Barnabas vardt ock bedragen till att skrymta med dem.

14 Awithang leek ing ang qoep na bi am bi uhy tice ka huh awh, cekkhqi boeih a haiawh, “Nang Juda thlang ing zani, Juda thlang amyihna a awm kaana Gentel thlang amyihna awm hyk ti. Ikawmyihna Gentel thlangkhqi ce Juda phung ngai sai sak aham na buk ngah ngah?

Men då jag såg, att de icke rätteliga vandrade efter Evangelii sanning, sade jag till Petrum uppenbarliga för allom: Medan du, som äst en Jude, lefver som en Hedning, och icke som en Jude, hvarföre tvingar du då Hedningarna till att lefva efter Judasättet?

15 Ningmih Juda thlang na ak thang nawh “thlakthawlhkhqi” amyihna a ma mik awmkhqi ing,

Ändock vi af naturen äre Judar, och icke syndare af Hedningomen;

16 anaa awi hquutnaak ak caming dyngnaak amni hu unawh, Jesu Khrih cangnaak ak caming ni dyngnaak ni huh uh hy, tice ni sim uhy. Cedawngawh, ningnih ingawm, anaa awi hquutnaak ak caming u awm dyngnaak ce a ma huh thai dawngawh anaa awi hquutnaak ak caming am nawh Khrih cangnaak ak caming thlakdyng nani awmnaak thai aham Khrih awh cangnaak ce ni ta uhy.

Likväl, efter vi vete, att menniskan icke varder rättfärdig genom lagsens gerningar, utan genom trona på Jesum Christum, så tro vi ock på Christum Jesum, att vi skole rättfärdige varda genom trona på Christum, och icke af lagsens gerningar; derföre att intet kött varder rättfärdigadt genom lagsens gerningar.

17 Khrih awh dyngnaak ce ni sui uh awhtaw, ningnih awm thlakthawlh na ni awm lawt uhy, tice caih hy. Cawhtaw Khrih ing thawlhnaak ce tha pehy tinaak nu? Am pe qoe qoe hy!

Men skulle vi, som söke varda rättfärdige genom Christum, ock ännu sjelfve finnas vara syndare, så vore Christus en syndatjenare. Bort det.

18 Ka hqe ce ce kang dyih sak tlaih bai mantaw, kai taw cawngpyinaak awi ak hqekung nani ka awm.

Ty om jag bygger det samma upp igen, som jag nederslagit hade, så gör jag mig sjelf till en öfverträdare.

19 Khawsa ham ka hqingnaak thai aham, cawngpyinaak awi ak caming cawngpyinaak awi awh thi hawh nyng.

Men jag är genom lag död ifrå lagen, på det jag skall lefva Gudi; jag är korsfäst med Christo;

20 Khrih ing thinglam awh heen haihna ka awm hawh dawngawh kamah ve am hqing voel nyng saw, Khrih ni kai awh ak hqing hawh. Ve a pum awh ka hqingnaak vetaw, kai ni lungna nawh a hqingnaak a nik pekung, Khawsa Capa cangnaak ing ni ka hqing hawh.

Men jag lefver, dock icke nu jag, utan Christus lefver i mig; ty det jag nu lefver i köttet, det lefver jag i Guds Sons tro, den mig älskat hafver, och gifvit sig sjelf ut för mig.

21 Khawsa am qeennaak ce am hoet nyng, dyngnaak ce anaa awi hquutnaak ak caming huh thai na a awm mantaw, Khrih a thihnaak taw a hqawng a hqap nani a awm hly hy!” tina nyng.

Jag bortkastar icke Guds nåd; ty om rättfärdigheten kommer af lagen, så är Christus fåfängt död.