Kolosa 2
1 Nangmih ingkaw Laodicea khaw awh ak awmkhqi, pumsa awh kai ama nik hu khawi thlangkhqi boeih aham iqyt ka khuikha ti nami sim aham ngaih nyng.
Så vill jag att I veta skolen, hvilken kamp jag hafver om eder, och om dem som äro i Laodicea, och om alla dem som min person i köttet icke sett hafva;
2 Kawlung ngaihqepnaak ta unawh lungnaak ing naming tuqu aham ngaih nyng; cawh ni zaksimnaak ta unawh, Khawsak awihyp, Khrih ce ami sim hly thai,
På det deras hjerta måga få någon hugnad, och sammanfogade varda i kärlekenom, till all rikedom uti fullkomligit förstånd, till att kunna besinna Guds hemlighet, både Fadrens och Christi;
3 anih awh cyihnaak ingkaw simnaak boeih ce thuh na awm hy.
Uti hvilkom fördolda ligga alla visdoms och förstånds håfvor.
4 Thlang ing pauthainaak ing nangmih a mani thainaak khqi aham ve ve nik kqawn pek khqi nyng.
Men detta säger jag, på det ingen skall bedraga eder med klok ord.
5 Nangmih a venawh pumsa na am awm hlai nyng, kang myihla taw nangmih a venawh awm nawh nangmih ing a cypmyih na Khrih awh cangnaak cak ing nami awm ce huh aham ngaih nyng.
Ty ändock jag är ifrån eder efter köttet, är jag dock när eder i Andanom, fröjdar mig, och ser edor skickelse, och edar tros stadighet på Christum.
6 Cawhtaw, Jesu Khrih ce Boei na namik kqoeh hawh a dawngawh, anih awh awm poe lah uh,
Såsom I nu anammat hafven Herran Christum Jesum, så vandrer i honom;
7 Amah awh namik kqa thla u nawhtaw dyi lah uh, cawngpyinaak nami huh hawh amyihna cangnaak awh namik tha awm sak unawh, zeelnaak ing be ngen lah uh.
Och varer rotade och uppbyggde i honom, och varer faste i trone, såsom I lärde ären, och varer i henne rikeliga tacksamme.
8 U ingawm awihqawng khawmdek cyihnaak ing koeh ni thai nak khqi seh, cemyihkhqi ce thlanghqing a phung ing Khrih awh amak koemkhqi khawmdek them nani ami awm.
Ser till, att eder icke någor bortröfvar med Philosophia och fåfängt bedrägeri, efter menniskors stadgar, och efter verldenes stadgar, och icke efter Christum;
9 Khrih awh Khawsa soepnaak boeih boeih pum ce awm hy,
Ty i honom bor all Gudomsens fullhet lekamliga.
10 saithainaak boeih a lu na ak awm, Khrih awh soepnaak ce nangmih a venawh peek na awm hawh hy.
Och I ären i honom fullkomne, hvilken är hufvudet öfver all Förstadöme och väldighet;
11 Anih awh, khawmdek thawlh hlamnaak chahhuiqeet na awm hawh uhyk ti, thlanghqing a kut sai chahhuiqeet na am awm nawh Khrih a sai chahhuiqeetnaak ni,
I hvilkom I ock omskorne ären med den omskärelse, som sker utan händer, då I afladen syndakroppen i köttet, nämliga med Christi omskärelse;
12 baptisma awh amah ing pup haih na awm u tiksaw, amah ce thihnaak awhkawng anik hulkung Khawsa ak thaawm cangnaak ak caming ak tho haih na awm bai uhyk ti.
I det, att I med honom begrafne ären genom dopet; i hvilkom I ock uppståndne ären genom trona, den Gud verkar, hvilken honom uppväckt hafver ifrå de döda.
13 Thawlhnaak awh thih na awm u tiksaw, khawmdek thawlhnaak awh chahhuiqeet kaana nami awm awh, Khawsa ing Khrih ing ni hqing sak khqi haih hawh hy. Ningmih a thawlhnaak boeih awh qeenkhaw ning ngai pek khqi hawh hy.
Han hafver ock gjort eder lefvande med honom, då I döde voren i synderna, och uti edars kötts förhud; och hafver förlåtit oss alla synder;
14 Cauk awh qee na ak awm, cawngpyinaak awi, ningnih a qaal na ak awm ce lo nawh, thinglam awh heen boeih hawh hy.
Och afplånat den handskrift, som oss emot var; hvilken af stadgarna kom, och var oss emot; och den hafver han tagit oss af vägen, och naglat vid korset;
15 Saithainaak thaawmnaak khqi ce tha boeih sak nawh, thinglam ing cekkhqi ce a noeng coengawh thlang kqeng amik huh awh dang sak hy.
Och hafver blottat Förstadömen, och väldigheterna, och fört dem uppenbarliga, och gjort en härlig seger af dem, genom sig sjelf.
16 Cedawngawh u ingawm nangmih a awk a ai awh, bawknaak benawh kaw poei khawnghi awh, hlak thai awh Sabbath awh awi koeh ni deng khqi seh.
Så låter nu ingen göra eder samvet öfver mat, eller dryck, eller öfver bestämda helgedagar, eller nymånader, eller Sabbather;
17 Vemyihkhqi taw ak law hly kawi ik-oeih ang myihlip na awm nawh; a tak taw Khrih awh ni hu hy.
Hvilket är skuggen af det som tillkommande var; men kroppen sjelf är i Christo.
18 Amak thym ak kaina awmnaak a lungnaakkhqi ingkaw khan ceityih ak bawkkhqi ing kutdo na huh hly kawi awh koeh ni lawlh koeh ni maih u seh. Cemyih ak thlang ingtaw a huh ik-oeih ce ak dung na poek nawh; myihla amak awm kawlung ce thangaknaak ing oek qu sak hy.
Låter ingen taga eder lönen ifrå, den som vandrar efter egen godtycko i Änglaödmjukhet och andelighet, i de ting han aldrig sett hafver, och är förgäfves uppblåst i sitt köttsliga sinne;
19 Lu ing tuqunaak lam hang hy, lu awhkawng ni pum boeih tha pe nawh quhqawng ingkaw thaqui thakqaa khqi boeih ak thamah sak nawh, Khawsa a ngaih kawi amyihna taai khawi hy.
Och håller sig icke vid hufvudet, af hvilko hele lekamenen genom leder och ledamot kraft får och tillsammans hänger, och tillväxer i den förökelse som Gud gifver.
20 Ve khawmdek a kung kqannaak awh Khrih nami thih haih hawh a dawngawh, kawtih khawmdek a koe na ak awm amyihna:
Efter I nu döde ären med Christo, ifrå de verldsliga stadgar; hvi låten I eder då begripas med beskrefna stadgar, lika som I ännu lefden i verldene?
21 Koeh tu! Koeh teng! Koeh bi!” ti uknaak ak khuiawh nami awm paqap kaw?
De der säga: Du skall icke komma vid det; icke smaka det; icke handtera det;
22 Vekkhqi boeih taw thlanghqing ak awipeek ingkaw cawngpyinaak awi na a awmawh a hawnnaak hly kawi nani a awm boeih hy.
Hvilket dock allt förgås i brukningene, och är efter menniskors bud och lärdom;
23 Vemyih cawngpyinaak awi, nimah a ngaih poeknaak, bawknaak, amak thym na ak kaina awmnaak ingkaw nimah a pum ak tlo soeih na khuikha peeknaakkhqi ve ak khan awhtaw ak cyi amyihna dang hlai hy, pumsa a ngaih soepnaak aham a hawihkhangnaak am awm hy.
Hvilke hafva väl ett sken af visdom, genom sjelftagen andelighet och ödmjukhet, och derigenom att de icke skona kroppen, och göra icke köttena dess äro till dess nödtorft.
