2 Timote 3

1 Ve ve hat lah: Khawnghi a hukhit awhtaw kqih awm ik-oeih ce awm kaw.

Men detta skall du veta, att uti yttersta dagarna tillstunda farliga tider.

2 Amah ingkaw amah ak lung qunaakkhqi, tangka ak lungnaakkhqi, ak hoel qukhqi, ak oek qukhqi, amak thym na bi ak bikhqi, a nu ingkaw a pa ak awi amak ngaikhqi, zeelnaak kawlung amak takhqi, amak ciimkhqi,

Ty der varda kommande menniskor, som älska sig sjelfva; girige, stortalige, högfärdige, försmädare, föräldromen olydige, otacksamme, ogudaktige,

3 Lungnaak amak takhqi, qeenkhaw amak ngai thaikhqi, thlang ak theetkhqi, yh thainaak amak takhqi, kaw ak tawikhqi, ik-oeih leek amak lungnaakkhqi,

Okärlige, hårdnackade, skändare, okyske, omilde, hatande det goda,

4 thlang ak thainaakkhqi, am thin ak tawikhqi, thin sahnaak, Khawsa lungnaak anglakawh awmhly theza ak lungnaak –

Förrädare, öfverdådige, uppblåste, de der mer älska vällust än Gud;

5 Khawsa ak kqih amyihna dang hlai hy a sai thai thaawmnaak ak oelhkhqi na awm kawm uh. Cemyih ak thlangkhqi mi koeh awm law haih uh.

Hafvandes ett sken till Gudaktighet; men dess kraft försaka de. Och fly sådana.

6 Cemyih ak thlangkhqi taw ipkhui na kun voeh voeh unawh tha amak awm nukhqi ak tu thlangkhqi, thawlh phyihqih ing nam qu nawh ak che ik-oeih hyy ngaihnaak ing hu na hai na ak sawi ak thlangkhqi,

Af dem äro de som löpa utu det ena huset i det andra, och föra qvinnfolk fångna, som med synder betungade äro, och drifvas af mångahanda lustar.

7 cawng poepa lawt hlai hy awitak amak sim thai thlangkhqi na awm uhy.

Alltid läras de, och kunna dock aldrig komma till sanningens kunskap.

8 Janne ingkaw Jambre ing Mosi ani oelh amyihna – kawlung ak plawci thlangkhqi na awm unawh, cangnaak benawh a hoet thlangkhqi na awm uhy.

Men såsom Jannes och Jambres stodo emot Mose, så stå ock desse emot sanningene; det äro menniskor, förderfvade i sitt sinne, odugelige till trona.

9 Cemyih ak thlangkhqi ce ak hla na am awm kawm uh, cekkhqi a qawnaak ce thlang boeih a venawh ak caih cana dang bit kaw.

Men de skola icke länger hafva framgång; ty deras galenskap varder allom uppenbar, såsom ock de förras var.

10 Cehlai nang ingtaw, ka ni cawngpyinaakkhqi, ka khawsak naakkhqi, kang cainaak, cangnaak, kawdungnaak, lungnaak, yh thainaak,

Men du hafver förnummit min lärdom, mitt sätt, mitt uppsåt, mina tro, min långmodighet, min kärlek, mitt tålamod;

11 khuikha huhnaak, kyinaak ka huhnaakkhqi – Antiok, Ikonium ingkaw Listra khaw awhkaw mih a ik-oeih aw kak khanawh pha law nawh ka khuikha tice nang ingtaw sim boeih hyk ti. Cehlai cemyih ak khui awhkawng Bawipa ing ni hul hy.

Mina förföljelser, mina bedröfvelser, som mig öfvergingo i Antiochien, Iconio, Lystris; hurudana förföljelser jag der led; och af allt hafver Herren förlossat mig.

12 A tang tang awhtaw, Jesu Khrih awh Khawsak kawngaih na khaw sak aham ak ngaih thlangkhqi boeih taw khuikha kawm uh,

Och alle, de der gudeliga vilja lefva i Christo Jesu, måste lida förföljelse.

13 thlakchekhqi ingkaw thlak thailatkhqi ce ami seetnaak thai khuina se kawm uh, thlang ce thai na kawm uh, thainaak huili na awm awm hawh hy.

Men med onda menniskor och bedragare varder det ju länger ju argare; de förföra, och varda förförde.

14 Cehlai nang ingtaw, cawng nawh na sim hawh ik-oeih awh ce awm poe lah, kawtih nang ingtaw nang anik cawngpyi thlangkhqi venawh kawng sim hawh hyk ti,

Men du, blif vid det du lärt hafver, och det dig betrodt är, vetandes af hvem du det lärt hafver.

15 na naasen awhkawng Cakciim awi ce sim hawh hyk ti, ce Cakciim ing Jesu Khrih cangnaak ak caming hulnaak aham ni cyih sak thai hy.

Och efter du af barndom hafver kunnat den Helga Skrift, kan hon dig undervisa till salighet, genom trona på Christum Jesum.

16 Cakciim boeih taw Khawsa ing ang hqi ak chan sih na awm nawh cawngpyinaak aham, toelnaak aham, tlaihnaak aham ingkaw dyngnaak benawh cawngpyinaak aham a phu awm hy,

Ty all skrift af Gudi utgifven är nyttig till lärdom, till straff, till bättring, till tuktan i rättfärdighet;

17 cawh ni Khawsak thlang ing ik-oeih leek soepkep awh thoeih ang cam na a awm hly.

Att en Guds menniska skall vara fullbordad, till alla goda gerningar skickelig.