< Tingtoeng 141 >

1 David kah Tingtoenglung BOEIPA nang kang khue vaengah kai taengla ha tawn uh. Nang te kang khue vaengah ka ol he hnakaeng lah.
En Psalm Davids. Herre, jag ropar till dig, skynda dig till mig. Förnim mina röst, när jag åkallar dig.
2 Ka thangthuinah he na mikhmuh ah ka kutdong kah buham neh hlaemhmah khosaa kah bo-ul la tawn saeh.
Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer; mina händers upphäfvande, såsom ett aftonoffer.
3 Aw BOEIPA ka ka ah rhaltawt hang khueh lamtah ka hmuilai kah thohkhaih he kueinah lah.
Herre, bevara min mun, och bevara mina läppar.
4 Halangnah kah khoboe rhamlang poelyoe ham ol thae dongla ka lungbuei ham maelh boeh. Boethae aka saii hlang rhoek taengah khaw amih kah buhtui antui te m'bap sak boeh.
Böj icke mitt hjerta till något det ondt är, till att föra ett ogudaktigt väsende med de ogerningsmän; att jag icke äter af det som dem lyster.
5 Kai he aka dueng long tah sitlohnah neh n'phop vetih lu dongkah situi nen kai n'tluung lah saeh, lu ka hiil mahpawh. Tedae koep ka thangthuinah thil khaw Amih boethae rhoek ham ni.
Den rättfärdige slå mig vänliga, och straffe mig. Det skall göra mig så godt, som balsam på mitt hufvud; ty jag beder städse, att de icke skola göra mig skada.
6 Amih aka tang sak rhoek te thaelpang pango lamloh paluet saeh. Te daengah a hlahmae uh ham khaw ka ol a hnatang uh eh.
Deras lärare störte öfver en sten; så skall man då sedan höra mina läro, att hon lustig är.
7 Diklai te a khoh tih a ueth bangla kaimih rhuh he Saelkhui ka ah ni a yaal uh. (Sheol h7585)
Vår ben äro förströdd allt intill helvetet, såsom då en upprifver och uppkastar jordena. (Sheol h7585)
8 Tedae ka Boeipa Yahovah namah taengah ni ka mik ka dai. Namah ah ka ying vanbangla ka hinglu he na kingling moenih.
Ty uppå dig, Herre, Herre, se min ögon. Jag tröster uppå dig; bortkasta icke mina själ.
9 Pael kut lamloh kai n'khoembael lah. Boethae aka saii kah hlaeh nen khaw kai he n'hlaeh uh.
Bevara mig för den snaro, som de mig satt hafva, och för de ogerningsmäns gildre.
10 Kai ka khum duela halang rhoek tah amah kah thaang dongla rhenten cungku uh saeh.
De ogudaktige falle med hvarannan uti sina egna nät; men jag gånge alltid framom.

< Tingtoeng 141 >