< Olcueih 14 >

1 Hlang cueih nu loh a im a sak dae, anglat long tah a kut neh a koengloeng.
Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
2 BOEIPA aka rhih tah a dueng la cet dae, a longpuei kho aka hmang loh BOEIPA a hnaep.
Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
3 Hlang ang kah a ka ah hoemnah kuhci om tih, aka cueih rhoek kah hmuilai loh amamih te a ngaithuen sak.
I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
4 Saelhung a om pawt vaengah kongduk khaw caih dae, vaito thadueng lamkah canghum cangpai thoeng.
Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
5 Oltak rhoek kah laipai tah a laithae moenih. Tedae a honghi kah laipai long tah laithae ni a sat.
Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
6 Hmuiyoi loh cueihnah a tlap dae a hong ni, mingnah he aka yakming ham tah yoeikoek mai.
Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
7 Hlang ang te a hmai lamloh caeh tak, mingnah olka te na ming pawt ve.
Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
8 Aka thaai kah cueihnah long tah a longpuei te a yakming dae, aka ang kah a anglat tah thailatnah ni.
Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
9 Aka ang loh hmaithennah te a hnael dae, aka thuem long tah a laklo ah kolonah a saii.
De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
10 A hinglu khahingnah loh lungbuei a ming. Te dongah a kohoenah dongah rhalawt loh boi thil pawh.
Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
11 Halang rhoek kah im tah a phae pah vetih aka thuem kah dap tah rhoeng ni.
De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
12 Longpuei he hlang kah mikhmuh ah thuem dae a hmailong ah dueknah longpuei la om.
Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
13 Nueihbu dongah lungbuei loh thak a khoeih tih, a tloihsoi ah kohoenah khaw pha-ueknah la poeh.
Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
14 Lungbuei aka balkhong khaw, hlang then khaw a khosing te amah hah bitni.
Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
15 Hlangyoe long tah olka boeih te a tangnah dae, aka thaai long tah a khokan te a yakming.
Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
16 Aka cueih long tah a rhih tih boethae te a nong tak. Tedae aka ang long tah a paan tih a omtoem.
Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
17 Thintoek bangkek loh a anglat a phoe tih, tangkhuepnah aka khueh hlang khaw a hmuhuet uh.
Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
18 Hlangyoe loh anglat a pang tih, aka thaai rhoek loh mingnah te a muei uh.
De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
19 Hlang thae rhoek te hlang then rhoek kah mikhmuh ah, halang rhoek te hlang dueng kah vongka ah ngam uh ni.
De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
20 Khodaeng te a hui long khaw a hmuhuet tih, hlanglen tah muep a lungnah.
Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
21 A hui taengah aka hnoelrhoeng uh tah tholh tih, mangdaeng kodo aka rhen tah a yoethen.
Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
22 Boethae aka uep rhoek te kho a hmang uh moenih a? Tedae sitlohnah neh uepomnah long tah hnothen ni a caai thil.
De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
23 Patangnah cungkuem loh kumkonah a om sak. Tedae hmuilai dongkah ol bueng ngawn tah tloelnah la poeh.
Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
24 Khuehtawn he aka cueih rhoek kah a rhuisam la om tih, aka ang rhoek tah anglat la anglat coeng.
De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
25 Oltak kah laipai loh hinglu a huul tih, hlangthai palat loh laithae a sat.
Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
26 BOEIPA hinyahnah dongah pangtungnah sarhi khaw om, te dongah a ca rhoek ham hlipyingnah la om.
Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
27 BOEIPA hinyahnah tah hingnah thunsih neh, dueknah hlaeh lamloh aka phaelh sak la om.
I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
28 Pilnam kah cangpai dongah ni manghai kah rhuepomnah khaw a om, namtu a om pawt vaengah mangpa kah porhaknah la om.
Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
29 Thintoek aka ueh tah bahoeng a lungcuei tih, mueihla bangkek loh anglat ni a pomsang.
Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
30 Lungbuei hoeihnah tah pumsa kah hingnah la om tih, thatlainah khaw rhuh keet la poeh.
Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
31 Tattloel aka hnaemtaek loh amah aka saii ni a veet, BOEIPA aka thangpom long tah khodaeng a rhen.
Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
32 Halang tah a boethae ah bung tih, aka dueng tah a dueknah rhangneh ying.
Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
33 Aka yakming kah lungbuei ah cueihnah khaw rhaehrhong tih, hlang ang lakli ah khaw ming uh coeng.
I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
34 Duengnah loh namtom a pomsang tih, tholhnah loh namtu te rhaidaeng la a khueh.
Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
35 Manghai kah kolonah loh sal te a cangbam tih, a thinpom loh yah a bai.
En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

< Olcueih 14 >