Malakhi 1

1 Malakhi kut lamkah Israel ham BOEIPA olrhuh ol,

Detta är den tunge, som Herren talade mot Israel, genom Malachi.

2 BOEIPA loh, “Nangmih kan lungnah,” a ti. Tedae, “Kaimih metlam nan lungnah? Esau tah Jakob manuca moenih a?” na ti uh. He tah BOEIPA kah olphong ni. Jakob he ka lungnah ngawn ta.

Jag hafver eder kär, säger Herren. Så sägen I: Hvarmed hafver du oss kär? Är icke Esau Jacobs broder? säger Herren. Likväl hafver jag Jacob kär;

3 Esau pataeng ka hmuhuet vaengah tah a tlang tlang te khopong la, a rho te khosoek pongui la ka poeh sak.

Och jag hatar Esau, och hafver gjort hans berg öde, och hans arf drakomen till en öken.

4 Edom loh, “N'laih coeng dae m'mael vetih imrhong khaw koep n'thoh bitni,” ti saeh. Caempuei BOEIPA loh he ni a thui. Amih loh thoh uh cakhaw ka koengloeng pah ni. Amih te halangnah khorhi la a khue uh vetih pilnam te BOEIPA loh kumhal duela kosi a hong thil ni.

Och om Edom säga ville: Vi äre förderfvade, dock vilje vi uppbygga igen det ödelagdt är; då säger Herren Zebaoth alltså: Om de bygga, så skall jag nederbryta; och det skall heta de fördömda landsändar och ett folk der Herren är vred uppå evinnerliga.

5 Na mik loh a hmuh vetih, “Israel khorhi voel duela BOEIPA len pai,” na ti uh ni.

Det skola edor ögon se, och I skolen säga: Herren är härlig uti Israels landsändom.

6 Capa loh a napa, sal loh a boei a thangpom. Kai he pa la ka om atah kai thangpomnah tah melae? Kai boei atah kai taengah rhimomnah te melae? Caempuei BOEIPA he ni a thui. Nangmih khosoih loh ka ming na sawtsit lalah, “Na ming te metlam kan sawtsit?” na ti uh.

En son skall hedra sin fader, och en tjenare sin herra. Är jag nu Fader, hvar är min heder? Är jag Herre, hvar fruktar man mig? säger Herren Zebaoth till eder, Presterna, som mitt Namn förakten. Så sägen I då: Hvarmed förakte vi ditt Namn?

7 Ka hmueihtuk dongah aka mop loh buh a nok lalah, “Ba nen lae nang kan nok? Amah longni BOEIPA kah caboei a sawtsit,” na ti uh.

Dermed att I offren orent bröd uppå mitt altare. Så sägen I: Hvarmed offre vi dig något orent? Dermed, att I sägen: Herrans bord är intet aktandes.

8 Mikdael te nawn ham na mop uh vaengah a thae moenih a? Khokhaem neh aka ngoi na mop vaengah a thae moenih a? Na rhalboei taengah te te khuen uh mai lah, nangmih te m'moeithen aya? Na maelhmai te a dangrhoek aya? Caempuei BOEIPA loh he ni a thui.

Och när I offren något det blindt är, så måste det icke heta ondt; och när I offren något det halt är eller krankt, så måste det ock intet heta ondt. Bär det dinom Första; hvad gäller, om du skall täckas honom, eller om han vill se uppå din person? säger Herren Zebaoth.

9 Te dongah Pathen mikhmuh ah kothae uh mai laeh. Te daengah ni mamih n'rhen eh. Nangmih kut lamkah aka thoeng nen he nangmih kah maelhmai te a doe aya? Caempuei BOEIPA loh he ni a thui.

Så bedjer nu Gud, att han ville vara oss nådelig; ty detta är skedt af eder. Menen I, att han skall se till edra person? säger I Herren Zebaoth.

10 Nangmih kongah unim thohkhaih aka khai lah ve. Te dongah ka hmueihtuk na sae sak uh pawh. Lunglilungla la, kai ham tah nangmih taengah ngaihnah tal coeng. Caempuei BOEIPA loh he ni a thui. Te dongah na kut lamkah khocang khaw ka doe mahpawh.

Hvilken är ock ibland eder, den ena dörr tillycker? I tänden ock ingen eld uppå mitt altare omsyss. Jag hafver intet behag i eder, säger Herren Zebaoth; och spisoffer af edra händer är mig icke täckeligit.

11 Khomik kah khocuk lamloh a khuirhai duela namtom lakli ah ka ming len. Hlupnah hmuen takuem ah ka ming neh khocang cilh khaw na tawn uh. Namtom taengah ka ming he len pai tila Caempuei BOEIPA loh a thui.

Men af solenes uppgång allt intill nedergången skall mitt Namn härligit varda ibland Hedningarna; och i all rum skall mino Namne rökt, och ett rent spisoffer offradt varda; ty mitt Namn skall härligit varda ibland Hedningarna, säger Herren Zebaoth.

12 Tedae, “Ka Boeipa kah caboei te amah loh a nok, a thaih neh a buh khaw a sit om,” na ti uh nen te na poeih uh.

Men I ohelgen det dermed, att I sägen: Herrans bord är oheligt, och dess offer är föraktadt, samt med sinom spis.

13 “Te te ngakyal la phen hmut te,” na ti uh. Caempuei BOEIPA loh a thui coeng. A huen phoeiah khokhaem neh aka ngoi ni na khuen tih khocang la na khuen uh. BOEIPA loh, “Nangmih kut lamkah te ka doe aya?” a ti.

Och I sägen: Det är icke utan mödo; och slån det i vädret, säger Herren Zebaoth; och I offren det som röfvadt, halt och krankt är, och offren så spisoffer. Skulle sådant täckas mig ifrån edra hand? säger Herren.

14 A tuping khuiah a tal a om lalah aka rhaithi hlang tah thae a phoei thil coeng. A caeng dae ka Boeipa ham tah a po a rhak ni a nawn. Caempuei BOEIPA loh, “Kai tah manghai puei la ka om tih ka ming he namtom taengah a rhimom,” a ti.

Förbannad vare den bedragaren, den i sinom hjord hafver en Han; och när han gör ett löfte, så offrar han Herranom det som intet doger; ty jag är en stor Konung, säger Herren Zebaoth, och mitt Namn är förskräckeligit ibland Hedningarna.