Rhaengsae 5
1 BOEIPA aw poek lamtah kaimih taengkah aka thoeng te paelki laeh. Paelki lamtah kaimih sokah kokhahnah he hmu lah.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Kaimih kah rho te hlanglak taengla, ka im te kholong taengla pawk coeng.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Cadah la ka om uh tih nuhmai bangla ka manu napa a om moenih.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Kamamih tui ha tangka neh ka ok uh tih kamamih kah thing ha a phu daengah ha pawk.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Ka rhawn ah n'hloem uh vaengah ka kohnue uh pawt bangla kaimih he n'duem sak pawh.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Buh ka cung uh ham khaw Egypt neh Assyria taengah kut ka duen uh.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 A pa rhoek khaw tholh uh tih kaimih taengah a om voel moenih. Tedae kaimih loh amih kathaesainah te ka phueih uh.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Sal rhoekkaimih soah n'taemrhai uh tih amih kut lamkah aka bawt om pawh.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Khosoek cunghang hmai ah ka hinglu nen ni ka buh ka dang uh.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Khokha rhamling hmai ah ka vin khaw hmaiulh bangla tloo coeng.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Zion kah huta rhoek neh Judah khopuei kah oila rhoek khaw a tholh puei uh.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Amih kut neh mangpa rhoek a kuiok sak tih patong rhoek kah maelhmai khaw hiin uh pawh.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Tongpang rhoek loh phaklung a phueih uh tih camoe rhoek te thingpum dongah paloe uh.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Vongka lamkah patong rhoek neh, tongpang rhoek khaw a rhotoeng lamloh kangkuen uh.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Kaimih lungbuei kah omthennah he kangkuen coeng tih kaimih kah lamnah khaw nguekcoinah la poeh.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Kamih lu kah rhuisam khaw yulh coeng. Anunae ka tholh uh khaw kaimih ham coeng ni.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Te dongah ko kaimih lungbuei he pumthim hainak la coeng. He dongah kaimih kah maelhmai khaw hmuep.
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 Zion tlang aka pong te a soah maetang ni a pongpa coeng.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 BOEIPA namah tah kumhal duela na om tih, na ngolkhoel khaw cadilcahma phoeikah cadilcahma duela cak.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Balae tih a yoeyah la kaimih nan hnilh? Kaimih nan hnoo khaw khohnin loh sen.
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 BOEIPA aw kaimih he namah taengah m'mael sak laeh. Ka mael uh van daengah ni hlamat kah bangla kaimih kah khohnin thai neh ka mael uh eh.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Kaimih taengah a nah la na thintoek tih kaimih he nan hnawt nan hnawt mai.
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
